Vad är himlen för något? Föreställningen avser väl vanligtvis en helt god värld – en värld där alla bara tänker, säger och gör det som är gott, där kärleken är fullkomlig. Himlen är lycka, gemenskap, bekymmerslöshet, frid.
Naturligtvis är en sådan värld i en mening en utopi. Hur mycket vi människor än anstränger oss kommer vi aldrig att kunna uppnå den. Och helt ärligt, om Gud finns och äger en himmel så är det knappast troligt att någon av oss skulle kunna komma in där. ”If I were sorry” sjöng Frans men för många av oss finns det inget ”if”. När vi tänker på våra liv kan vi verkligen vara bedrövade över saker vi tänkt, sagt och gjort. Vi känner oss allt annat än kvalificerade för himlen.
I ljuset av detta är kristendomens påstående uppseendeväckande: Himlen finns och vi är inbjudna. Som förklaring pekar Bibelns författare ut sin huvudperson – Jesus Kristus. Det är han som gör himlen möjlig. Det som sker när en helt vanlig ovanlig människa kommer till tro på Jesus är nämligen det som man i kyrkohistorien har kallat för ett ”saligt byte”. På grund av Jesus och genom tron på honom kan vi, den dag vi står inför Gud och ska redovisa våra liv, förklaras ”icke skyldiga”. Genom sin uppoffrande korsdöd tog Jesus på ett så totalt sätt över vår skuld att det i Guds ögon blev han som tappade humöret, talade illa om kursaren, drevs av dåliga begär, var egoist, önskade att det skulle gå dåligt för andra – inte du eller jag. Inte nog med det, Gud ska i domen ta fram meritlistan från Jesus liv och låta den tillräknas oss. Och det är ingen dålig lista. Vi ser i evangelierna hur de trasiga, trötta, utstötta och uppgivna dras till honom för de vet att han aldrig kommer att göra dem illa. Vi ser också hur han avslöjar de självgoda och uppmanar dem att se mer nyktert på sig själva.
För Paulus blev Jesus försoning så otroligt betydelsefull att han kunde säga: För min del vill jag aldrig vara stolt över något annat än vår Herre Jesu Kristi kors. Alla människor behöver kunna känna stolthet över sådant de åstadkommit och bidragit med, inget fel i det. Men för en kristen finns i den stoltheten alltid också en dimension av ödmjuk tacksamhet. Allt gott vi fått i livet, allt vi åstadkommit och allt vi blivit, ges oss av Guds nåd.
För den som har korset som sin stora stolthet i livet kan kraven börja släppa. Kristus har lyckats i mitt ställe, jag behöver inte kämpa för min egen bekräftelse. Kraven kan också börja släppa i den gemenskap där korset är centrum och man kan mötas som jämlikar. Student eller mammaledig, docent eller arbetssökande, rik eller skuldsatt, frisk eller sjukskriven, teoretiker eller praktiker, handikappad eller normalhandikappad – hur olika våra liv än ser ut är det korset som är vår glädjekälla och djupaste identitet.
När livet här på jorden är kämpigt får vi påminna oss om att Gud har förberett något annat och mycket bättre. ”Som blinda vilkas ögon plötsligt öppnas och beundrar naturens skönhet, som döva som plötsligt får höra och råkar i extas när man spelar Mozart för dem” – så beskriver en kristen författare hur det kommer vara den dag vi får skåda Gud själv. Fram till den dagen vill Jesus vara vår förbindelselänk. Genom honom lär vi känna Gud.
Markus Hector, Malmö