Samhällen förändras genom att människor förändras. I västerlandet är det kristendomen som under lång tid fått utgöra grogrund för innovationer och utveckling. Resultatet är häpnadsväckande.
DET BEHÖVS INGEN medveten insats för att låta något förfalla och bli till djungelns lag. Förändring till bättre struktur och ett fungerande samhälle, däremot, kräver arbete och medvetna ideal. Har vi en livsåskådning eller en tro som säger oss att världen vi lever i redan är den bästa tänkbara eller åtminstone att världen är grundläggande normal fi nns inte motivationen för att skapa förändringar. Har vi en grundläggande uppfattning om att döden är en normal företeelse saknar vi motivation för att satsa på sjukvård som förhindrar dödsfall och lidande. Menar vi att ödet styr tycker vi det är helt onödigt att sätta på säkerhetsbältet när vi kör bil eftersom ”det som händer händer utan att vi kan eller borde påverka det”. Tänker vi att världen är konstruerad enligt principen ”den starkaste överlever” behöver vi inga domstolar eller poliser eftersom sådana institutioner i så fall skulle kunna begränsa de starkastes aktiviteter. Om vi inte är helt säkra på att våra sinnen och vår hjärna kan observera och bearbeta information på ett tillförlitligt sätt blir kunskap nedprioriterad och därmed också både skolväsende och forskning.
En avgörande utveckling
Jag ska i denna artikel söka säga något om vad det är som gjort att kristen tro och världsbild kommit att prägla västerlandet och bidraga till dess samhällsbygge på ett så genomgripande sätt.
Låt mig ge fyra exempel för att konkretisera vad jag talar om. Mitt första exempel är hälsovård. Även om de gamla grekerna kunde mycket matematik och kineserna redan för fl era tusen år sedan upparbetade mycket visdom var det i ett kristet och/eller judiskt sammanhang som sjukvården utvecklades.
Mitt andra exempel är demokratin. Även om FN:s mänskliga rättigheter är ’neutralt’ formulerade är det ingen tillfällighet att många av världens demokratiförkämpar har gått på just kristna skolor. Mitt tredje exempel är den moderna vetenskapen. Den utvecklades av djupt troende människor som till exempel Johannes Kepler och Isaac Newton.
Mitt fjärde och sista exempel är ett fungerande rättsväsende. Ett sådant är uppbyggt just på den kristna principen om att människor bär på ondska och fort blir partiska. Det krävs således både domare, åklagare och försvarare för att det ska bli rättssäkert.
Då detta är sagt vet vi också att rättsäkerheten aldrig blir hundraprocentig. Därför är det en tröst för en kristen att veta att Gud, som ser insidan av alla hjärtan, ska döma rättvist till slut. Han ska också döma de kristna. Det ger en kristen människa den nödvändiga kritiska distansen till mänskliga fel och korruption så att hon inte behöver låta besvikelsen leda till handlingsförlamning.
Världsbildens betydelse för samhället
Ateism avvisar principiellt all metafysik och önskar bara hålla sig till det som kan mätas och vägas. Frågan är dock om det går att bygga ett samhälle på den grunden. Begrepp som ärlighet, integritet, lojalitet och kärlek, till exempel, kan ju inte mätas eller vägas naturvetenskapligt. Hur skulle ett samhälle se ut vars politiker, sjukvårdspersonal och forskare inte alls har kopplingar till ärlighet, integritet eller lojalitet? Hur skulle samhället se ut om myndighetspersonerna helt saknar kärlek till landet och dess befolkning?
Långt ifrån alla ateister är trogna mot sin grundläggande övertygelse om att tillvaron saknar djupare syfte och mening. Tvärtom har ateister ofta övertygelser som i grund och botten stämmer bättre överens med kristen tro än med en ateistisk livsåskådning.
Befriande realism
Det är inte bara kristen tro som kan motivera metafysiska begrepp som ärlighet och kärlek, det kan också andra åskådningar som bekänner en personlig Gud. Däremot finns det en befriande och förlösande realism i kristen tro som andra åskådningar saknar. Vid ett tillfälle använder Jesus ännu ett metafysiskt begrepp och kallar oss människor rakt ut för onda (Matt 7:11). Sedan nyanserar han dock detta genom att deklarera att även onda människor kan ge goda gåvor till sina barn, så helt igenom onda är ingen av oss. Men begreppet ’ondska’ sticker ändå ut och vi ser hur man skyggar för det i ateistiska och panteistiska livsåskådningar. Ändå stämmer det väl med mänsklig erfarenhet. Ondska försvinner inte bara för att den förträngs eller för att den rådande livsåskådningen i ett samhälle saknar ord för att beskriva den.
En kristen livsstil får sitt uttryck i en strävan att vara god mitt i en ond värld. Ja, det kan formuleras ännu spetsigare: En kristen livsstil består i att göra goda gärningar även om den kristnes eget hjärta är skadat och fullt av ondska. Målet för kristen tro, nämligen en ny himmel och en ny jord där rättfärdighet bor (2 Pet. 3:13), borgar för höga ideal. Samtidigt ger det nästan tjatiga understrykandet i kristen tro av den inneboende ondskan hos oss människor en realism åt det dagliga livet. Känner man sin egen ondska och kan sätta ord på den blir man inte så fort besviken. Det är kombinationen av höga ideal och etisk realism som utgör den samhällsförvandlande kraften i kristen tro. En kristen sjunger lovsång till Gud mitt i en värld som absolut inte är som den borde.
Insikten om människans inneboende ondska betyder att revolutioner och yttre kamp mot orättvisa strukturer inte hjälper om det inte också sker förändringar i en människas inre. Franska revolutionen ledde till Skräckväldet och ur Lenins revolution kom Stalins förtryck. Till och med det bästa och mest idealistiska samhällssystem kan korrumperas och förstöras av oss människor. Varaktiga positiva förändringar kommer bara till stånd genom att människor förnyas i sina sinnen, som aposteln Paulus skriver i Romarbrevet 12:1–2.
VÄL VETANDE ATT GUD ska döma rättvist till slut kan en kristen sjunga lovsång till Gud och konstruktivt bidra till förbättring av samhället, även om samhället skulle vara genomkorrupt.
ANDREAS JOHANSSON missionär, Haifa