Sextonde söndagen efter trefaldighet
Därefter gick Jesus till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom. Just som han närmade sig stadsporten bar man ut en död. Han var sin mors ende son, och hon var änka. En stor skara från staden gick med henne.
När Herren såg henne, förbarmade han sig över henne och sade till henne: ”Gråt inte.” Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade, och han sade: ”Unge man, jag säger dig: Stå upp!” Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus överlämnade honom åt hans mor.
Alla greps av fruktan och prisade Gud och sade: ”En stor profet har uppstått bland oss”, och: ”Gud har besökt sitt folk.” Och detta ord om honom gick ut i hela Judeen och i hela landet däromkring.
Luk 7:11–16
”Hallå!” ropar jag när jag kommer in genom ytterdörren efter en dag på jobbet. Ett litet glädjetjut hörs från vardagsrummet och Alva, ett år, skyndar sig så snabbt balansen tillåter mot pappa. Hon står där i sin blöja och tittar upp mot mig med klara, blå ögon som fullständigt lyser av glädje och liv. Hon är en Guds gåva och min påminnelse om orden i dopritualet för Svenska kyrkan: ”Barnen är vår framtid, vårt hopp och vår glädje.”
Kvinnan som Jesus möter är sedan tidigare änka och nu har hon förlorat sin ende son. Hennes framtid, hopp och glädje är borta. Sorgen är becksvart när den tar strypgrepp om hennes hjärta. Den gång hon förlorade sin man tröstade hon sig med att hon hade en son. Pojken var hennes framtid, glädje och pensionsförsäkring. Nu var även han borta och sorgen visste inga gränser.
Döden går obarmhärtigt och tillsynes orättvist fram. Livet försvinner och kvar blir bara ett svart hål, ett tomrum. Vi är många som har upplevt detta på nära håll. Livet ställs på sin spets och vi ifrågasätter dess mening. Döden är hemsk.
Jesus håller med om att döden är förfärlig och han står på kvinnans sida. Jesus förbarmar sig över henne utan att hon bett om det. Och han gör det trots att han samtidigt stöter sig med och provocerar de skriftlärda. Enligt lagen blev man ceremoniellt oren om man rörde vid en död. Jesus går fram och rör vid båren. Han tar i det orena med sina händer, den döda kroppen. Men när han gör det förvandlas det orena till liv!
Han som själv är Livet möter kvinnan i dödens svarta hål. Han kallar sonen tillbaka till livet, ber honom att resa sig från båren. Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus gav honom åt hans mor. Vilken gudomlig manifestation!
Jesus är fantastisk! Han gör det omöjliga. Det är därför han kommit till världen. Jesu hela livsuppgift är att rycka dödens makt ur händerna från ondskan. Han är livet och döden är hans motsats. I Jesu närhet är liv för han är själv uppståndelsen.
Dagen går mot sitt slut och det är läggdags för Alva. Det enda Alva och jag behöver är att ha Livet som vår vän när döden visar sitt fula ansikte. Om döden skulle skilja Alva och mig åt så har vi ett fast löfte om att få ses igen. Våra relationer planteras och odlas här men ska blomstra vidare i den himmelska världen. Det ger en frid och harmoni när hon somnar på mitt bröst för natten.
Bön: Jesus, tack för att du är uppståndelsen och livet! Utan dig hade livet varit meningslöst. Tack för att du så tydligt visat oss i ditt Ord att vi inte behöver vara rädda för döden. Tack för att du själv gick den vägen från död till liv så att vi kan följa efter till ett liv i gemenskap med dig. Amen.
Daniel Giselsson
predikant, Harestad