Hur ska vi möta vår samtid med evangeliet? Det temat berördes under två temadagar i oktober.
Senaste månaden har jag haft möjlighet att deltaga på två temadagar om apologetik i en sekulariserad tid. Den första hölls på Dansk Bibel-Institut och bland talarna återfanns bland andra Lars Dahle, Egil Sjaastad, Manuel Vigilius och Henrik Nyman Eriksen.
Lars Dahle, svensk-norsk apologet, citerade med förtjusning från Lausannerörelsens Cape town-dokument: ”Mission är att bära vittnesbörd om Jesus Kristus och allt han lärde (a) bland alla folk, (b) i alla delar av samhället och (c) på idéernas område.” Dahle noterade hur såväl Luthers som Calvins väckelser var avhängiga av den teologi de förmedlade i sin undervisning på universiteten. Det var där deras idéer och bibliska tillämpningar vann gehör och spreds ut över Europa.
Evangelisationens tre delar
Lars Dahle noterade vidare hur många av vår samtids kulturella berättelser – dokumentärer, underhållningsprogram, TV-serier – utgår från att Gud inte finns. I en kultur där många, som Ravi Zacharias uttryckt det, ”lyssnar med ögonen och tänker med känslorna”, blir det då en utmaning att nå igenom med ett annat budskap. Men den utmaningen måste vi anta och Lars Dahle visade på hur evangelisationen har tre delar. Pre-evangelisationen handlar om att bemöta fördomar och annat som hindrar människor från att vilja lyssna. Mycket av apologetikens funktion är att skapa ett klimat där evangeliet kan höras – mjuka upp jorden så att den kan ta emot sådden för att anknyta till en biblisk illustration. Det andra är förmedlingen av själva evangeliet, frälsningsbudskapet. Det tredje och sista är post-evangelisationen, att genom apologetik och förkunnelse befästa och fördjupa den tro som uppkommit. Som kristna fortsätter vi att söka upptäcka och förstå den verklighet vi delar med människor och vi behöver i det ha ett frimodigt förhållande till sanningen. Som Paulus skriver: Vi kan ju inte göra något mot sanningen, utan bara för sanningen (2 Kor. 13:8).
Timothy Kellers apologetik analyserades
Bakgrunden till temadagen på Dansk Bibel-Institut var en diskussion i Danmark om Timothy Kellers apologetik. Timothy Keller är en teolog och pastor på Manhattan i New York vars apologetiska, pastorala och proklamerande förkunnelse blir lyssnad till över hela världen och vars böcker översätts och säljs i stora upplagor. ”Lyckas Keller väl i sin överföring av budskapet in i dagens sammanhang?” löd en av de centrala frågeställningarna. För detta krävs dels autenticitet – trohet mot det bibliska budskapet, dels relevans. Evangeliet ska göras förståeligt och ge genklang i människors erfarenhet. Henrik Nyman Eriksen noterade hur det inte räcker att budskapet blir sagt, det behöver också bli hört – förstått och uppfattat som angeläget. Anknytningspunkter och spänningspunkter behöver balanseras i mötet med dagens människa.
– Å ena sidan kan ordet om korset inte göras oförargligt utan att mista sin kraft till frälsning (1 Kor. 1:18). Å andra sidan kan människans situation och Guds räddning beskrivas på ett sådant sätt att hon känner igen sig och börjar se sitt behov av Gud.
Bland talarna rådde enighet om att Timothy Keller inte är utan brister men att hans insatser ändå är föredömliga. Keller går före genom att fråga sig: ”Hur skulle en missionär göra?” När han började som pastor på Manhattan klev han ner från predikstolen efter predikan och gav åhörarna möjlighet att ställa frågor. I dag ägnar han hela 16 timmar till att förbereda en predikan och i den processen även mycket tid åt att sätta sig in i hur folk känner och tänker. Ibland läser han tidningar som han inte alls sympatiserar med bara för att öva sig i att förstå andras världsbild.
Också i Timothy Kellers teologi noterades stora förtjänster. Han vågar tala om människans syndfullhet. På ett raffinerat sätt visar han på våra avgudar i livet, det vi gör till våra identitetsbärare. Men han kan också tala om människan som mer älskad än hon själv förstår. Helgelse handlar enligt Keller om att evangeliet kommer in i nya rum, når nya djup i vår karaktär och förtröstan.
När Timothy Keller ska beskriva hur kristendomen påverkar hans livssyn kan han tala om:
• en mening som lidandet inte kan beröva oss
• en förnöjsamhet som inte är grundad på omständigheter
• en frihet som inte smärtar utan snarare förstärker kärleken
• en identitet som inte tillintetgör oss eller exkluderar andra
• en moralisk kompass som inte gör oss till förtryckare
• ett hopp som kan möta allt, till och med döden
Dåtid Nutid! Framtid!
Den andra temadag jag haft förmånen att besöka och gärna delar något ifrån arrangerades av ELM Syd och hölls i Hässleholms missionshus. Per Ewert, apologet och forskare, undervisade över temat: ”Dåtid! Nutid! Framtid!” Kristendomen har haft en tydlig roll att spela genom historien. Den har varit en motkraft i romarriket, en bärande kraft under medeltiden, en utvecklande kraft inför den nya tiden och en befriande kraft för många under senare århundraden. I dag är kristendomen försvagad i västerlandet. Okunskapen om religion är utbredd och livet bakom skärmarna har i hög grad avskärmat oss från varandra. Sverige är världens mest individualistiska land och även det land där sekulära värderingar är starkast.
Detta till trots skulle de flesta inte svara ett direkt ”nej” på frågan: ”Tror du på Gud?” De skulle snarare säga att de tror på någon slags andlig storhet, inte ”Gud” i konfessionell mening men inte heller ingenting. Tjugo procent av svenskarna ber regelbundet och vi börjar kunna skönja ett sökande efter djupare värden än njutning. Andelen kristna minskar och kyrkorna tappar mark i sekulariseringen men det andliga sökandet fortsätter.
Kyrkans svar
Hur ska då kyrkan svara på sekulariseringen? Viktigt är att förstå att sekulariseringen inte är självskriven utan beror på yttre faktorer. Opinionsbildare kan påverka den och i det har också kristna opinionsbildare en uppgift. Vidare, menade Ewert, behöver vi svara på sekulariseringen genom att utmana och visa på trons radikalitet. Det vi funnit är en pärla som är värd att sälja allt för, säger Jesus. Det är värt att leva och dö för.
– Tänk dig en nattöppen kyrka som ligger bredvid en pub i en av våra städer. Utanför kyrkan står en skylt: ”Välkommen in för stillhet. Här finns ingen som stör dig eller utmanar dina tankar.” Utanför puben står en skylt som varnar för hög ljudvolym, stökig miljö, giftiga drycker, risken att du tappar omdömet samt att du går därifrån betydligt fattigare än när du kom dit. Framför vilken av de båda dörrarna slingrar sig köerna långa en lördag kväll?, frågade Per Ewert retoriskt och fortsatte:
– Naturligtvis behöver kyrkan erbjuda stillhet och eftertanke, men när det blir allt hon erbjuder fortsätter sekulariseringen. Den bjuds inget motstånd.
Per Ewert lyfte fram tre saker som vi kristna kan erbjuda en längtande nutidsmänniska. Det första är förundran. I en tid då det omedelbara, lättillgängliga och lättsmälta gör oss blasé får vi samlas och dela förundran inför skapelsen, nåden och livet. Det andra han nämnde var tron på att även livet mitt i stormen har en mening. Genom det vi går igenom kan vi upptäcka mer, förändras, bli ödmjuka och lära känna Gud, oss själva och andra. Det hör till livet att hjälpas igenom svåra saker för att kunna växa och inte bli självcentrerad. Det tredje Per Ewert nämnde var att erbjuda äventyr. Att här och nu få leva för något som är stort och få vara med och göra gott för andra har ett pris, men det är värt det och det gör livet spännande och meningsfullt att leva.
Efter undervisningen fortsatte temadagen med samtal som Bodil Månsson ledde på ett förtjänstfullt sätt. Många perspektiv lyftes fram: att sanningsfrågan utmanats, paret Myrdals ideologiska kamp, att allting i dag konsumeras och värderas utifrån vad det ger individen. Men det nämndes också hur viktigt det är att möta människor där de står och leda dem in i Guds sanning och gemenskap. Uppdraget är inte att vinna diskussioner utan att vinna människor för Guds rike.
Markus Hector
Malmö