Tänk dig att du sår ett frö som innehåller din djupaste längtan. Ja, vad är ditt hjärtas längtan? Jag tror vi alla egentligen innerst inne vet vad vi längtar efter men det blir ändå lätt att vi bara går in i någon sorts mall och gör det vi tror förväntas av oss. Att stanna upp ibland och reflektera är viktigt. En övning är att rita sin livsberättelse och då upptäcka teman och händelser som haft stor betydelse.
En längtan som jag länge burit på är att få fördjupning i själavård. Jag möter så många människor som behöver både hjälp och råd i mitt arbete som barnpedagog i Svenska kyrkan. Möjligheten dök upp och jag har nu förmånen att få gå en tvååring fördjupningskurs på distans på Liljeholmens folkhögskola i Rimforsa. Vi får undervisning på skolan under två dagar två gånger per termin och träffas i respektive studiegrupp ett par gånger dessemellan. Just gruppträffarna är väldigt givande då vi efter att själva fått knåda och bearbeta böckerna får gå ett varv till i vår process och tillsammans samtala om de bokreflektioner vi gjort. Litteraturen syftar till att förstå människan och sig själv bättre. Gudsbild och självbild hänger ihop.
Det är viktigt att våga möta sig själv och lyssna till sina känslor. Det kan vi behöva hjälp med. Först när vi ärligt mött och bearbetat vår egen smärta och glädje kan vi möta våra medmänniskor, fria från oss själva. Man brukar tala om ”Den sårade hjälparen” som kan bli till välsignelse tack vare vad hon själv fått gå igenom. Hon hjälper sin medmänniska genom att ge av sin tid och låna sitt öra i respekt, närvaro och alltid stor varsamhet.
Larsåke W Persson använder i boken Hur hel kan man bli bilden av en glödlampa som kan lysa och vara till glädje för andra först när den kopplas till en energikälla. Han skriver om hur viktigt det är att våga låta revor finnas så att ljuset kan lysa igenom. Om vi bara är måna om att visa upp en präktig fasad stänger vi till om oss. I en sådan gemenskap blir det trångt att andas. Men om vi vågar visa att vi behöver varandra kan något hända i vår gemenskap!
I BOKEN Andens terapi poängterar Wilfrid Stinissen behovet av kyrkans själavård och av vägledare som kan möta den andliga längtan som finns hos nutidsmänniskan. Alla kristna har ett uppdrag, menar han, i att uppmuntra och stödja varandra på vandringen genom livet. Därför är jag så tacksam att ha fått denna chans till fördjupning och jag vill verkligen rekommendera dig att gå en själavårdskurs eller vid behov gå i själavård. Av kärlek till dig själv, dina närmaste och för att komma närmare Gud.
Jag önskar och ber att vi varje dag lever så nära Jesus, den verklige själavårdaren och helaren, att han får använda oss i sitt rikes tjänst! Jag, vi och de vi möter behöver Jesus i detta livet och in i evigheten! Eller som han själv uttrycker det: Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra (Joh. 15:5).
Elisabeth Wallgren
styrelseledamot i ELM och barnpedagog, Sollentuna