Under året som gått har terrorn krupit ända in på våra svenska knutar. Oron blir påtaglig men går det ändå att uppleva frid i jul? Och vad grundar sig julfriden på i så fall?
Julen är fridens högtid framför alla andra. Vi talar om att julfriden inträder med Tomasdagen den 21 december. När vi önskar varandra en god jul uttrycker vi det ibland med orden ”Fridfull jul!”.
Att julen och friden kopplas samman har att göra med den himmelska härens lovsång i julnatten. När ängeln förkunnat för herdarna att Frälsaren fötts i Davids stad sjunger den himmelska hären: Ära åt Gud i höjden, och frid på jorden bland människor som han älskar.1 Friden kopplas till Frälsarens födelse. Med sitt inträde i världen bringar han frid. Julen är därför fridens högtid.
Julfrid i reklamen
Att julen är fridens högtid, är något som marknadskrafterna slagit mynt av. I reklamen överöses vi av softade bilder av en mysig och fridsam jul. En brasa brinner i en öppen spis, levande ljus tindrar och i soffan sitter människor ombonade trots att snön faller utanför fönstret. Det är mycket av ’må-bra-stuket’ över det hela och visst påverkas vi av reklamen. Trots att vi vet att den inte beskriver verkligheten sådan den är präglas dess bild inom oss. Låt oss därför återvända till evangeliets skildring av Fridsfurstens födelse! Den visar oss vad frid egentligen är.
Friden – ett faktum
Att födas i ett stall hade inget med mys att göra. Tvärtom, det var ett tecken på utsatthet. Det fanns ju inte plats för dem i härbärget. Vi vet också att den heliga familjen blev jagad av Herodes män.
Trots dödshotet och den yttre oron var det ändå Fridens furste som låg i krubban. Detta lär oss att frid inte är en fråga om en känsla utan om ett faktiskt tillstånd. När Gud hade skapat såg han att allt var mycket gott. Det var frid, shalom. Denna frid bröts sönder av människan vid hennes syndafall. Den byttes i sin motsats. När Gud sänder sin son är syftet att friden ska återställas. Därför är änglarnas sång i julnatten sann. Han som fötts är Fridens konung!
När den uppståndne Jesus möter sina lärjungar på påskdagskvällen är hans första ord: Frid vare med er.2 Det är något mycket mera än en hälsning och välgångsönskan. Jesus uttrycker det som nu är ett objektivt faktum. Nu är friden, den som människan bröt sönder, åter en verklighet i vår tillvaro. Den är en god frukt av Jesu försoningsverk på korset.
En hälsning till oss
Vi ska fira jul, fridens högtid. Vi gör det i en orolig tid. Det finns flera händelser i världspolitiken som kan göra oss undrande och oroliga. Det mörker som vi tycker oss se dra ut över världen kan också ha sin motsvarighet i våra egna liv och hjärtan. Bekymmer och oro, synd och skuld. Men hur det än är har jag frid med Gud när jag griper tag i Kristi kors. Den friden bär också när det stormar som allra mest i världen och i det egna hjärtat.
Detta påminns vi om i julens högtid med alla dess gudstjänster. Vi möter honom som är Fridens furste. Som en hälsning riktad också till oss får vi ta Jesu ord när han säger: Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet.3
Rolf Pettersson,
präst, Lilla Edet
- Luk. 2:14
- Joh. 20:19
- Joh. 14:27