Familjen Jan Ulrik och Ann-Charlotte Smetana förbereder sig nu inför avslutningen av sin tid som missionärer i Peru. I juni flyttar de hem till Sverige. Jan Ulrik reflekterar här över några saker som de har mött och fått vara en del av under åren i missionärstjänst.
Det är snart dags för oss att lämna Peru. Under de år som vi fått vara ELMs missionärer i Chiclayo har vi verkligen fått uppleva att Gud är trofast och att missionen är hans verk. Paulus ord har besannats: Trofast är han som kallar er, han ska också utföra sitt verk (1 Tess. 5:24).
När vi kom till Chiclayo blev vi placerade i ett evangeliserande arbete i byn Luya som ligger ganska långt utanför staden. Det var inte vad jag först hade förväntat mig, jag trodde att vi skulle arbeta för de etablerade församlingarna i Chiclayo (IELCH). Det var det som nämnts när vi kallades till missionärer.
Det kändes samtidigt inspirerande att arbeta för att kanske kunna starta en ny församling i Luya. I tre år har vi åkt ut till dit för att göra hembesök, hålla stugmöten, fira gudstjänst och hålla söndagsskola. Eftersom det finns konflikter i byn är det svårt att samlas på samma plats varje gång. Även andra saker har bidragit till att det inte gått att etablera en ny församling i byn. Men Gud utför sitt verk – i Luya finns de som vill tillhöra Herren. Till exempel Severiano som sedan ett år entusiastiskt kommer till alla våra möten. Han ber för sin familj att de ska bli kristna. Till kvinnogruppen, som samlas på annan plats, kommer regelbundet 10–12 kvinnor, som annars aldrig kommer till någon kyrka, för att lära sig nya bakrecept och lyssna till en andakt av min fru Ann-Charlotte eller av den Isabel, som är gift med pastorn i San Antonio, Merci.
Passionerade ledare inspirerar
Vi har lärt oss mycket om missionsarbete i Peru genom att arbeta tillsammans med Merci och Isabel. Att de, trots utmaningar, visar en så stor uthållighet och passion för det kristna arbetet i både Luya och på andra platser är imponerande!
– Gud har lagt en passion för mission i mitt hjärta, säger pastor Merci. Det finns många människor i Peru som inte känner Jesus som sin Frälsare. Vi behöver föra Guds Ord till dem, sedan får vi lita på att han ger växten. Vi räknar inte hur många som kommer; så länge det är någon som behöver höra Guds ord ger det oss uppmuntran att fortsätta.
Svar på längtan och böner
Under den tid vi återkommande har besökt Luya har vi burit på en önskan om att få starta upp ett kristet arbete i centrala Chiclayo där vi bor. Att mera konkret kunna stötta ledarna i IELCH har också varit vår bön.
Och Gud har svarat. Han har sänt oss in i ett sådant arbete. Ann-Charlotte har nu engelskundervisning för en grupp universitetsstudenter varje onsdagskväll i vårt hus. Kvällen avslutas med andakt eller undervisning från Luthers lilla katekes. Eftersom ungdomar från kyrkorna i Chiclayo, (San Antonio, Las Brisas och Las Lomas) deltar har dessa kvällar också bidragit till att fördjupa gemenskapen mellan de unga inom IELCH. Utöver samlingarna har Ann-Charlotte även ordnat ett par läger tillsammans med studenterna dit också nya ungdomar kommit med och kunnat vittna om möten med vår Herre.
Fortsatt utbildning nödvändig
Mission behövs för att syndare ska lära känna Jesus och bli räddade redan här i tiden och för evigheten. Här i Peru handlar missionsarbetet också om att stödja församlingarna att mogna och växa ihop, som en kyrka.
Luthersk mission i Sydamerika är mycket ung om man jämför med i Norden. På söndagarna i San Antonio träffar vi Elisabeth och Dario, ett äldre par, som var de allra första som tog emot missionärer i slutet på 1980-talet, det som i dag utgör IELCH. Den andra generationens kristna tar nu ansvar, men församlingarna och IELCH är fortfarande en ung och späd gren i Guds stora träd. Den behöver enas och grundas i tron och växa till i den evangelisk-lutherska identiteten. Det sker också, men i Herrens takt.
Förra året kunde vi starta en liten teologisk kurs på nedervåningen i vårt hus. En eftermiddag i veckan sluter IELCHs pastorer och de unga predikanterna närmast mangrant upp, till givande undervisning och goda samtal. Även ledare för kvinnor och barn samlas till utbildning.
Jag frågar pastor Jose Cordova, som hjälper mig att planera kursen, hur han ser på fortsatt kristen utbildning i Chiclayo. Jose, som också kallas Pepe, menar att fortsatt utbildning av ledare inom IELCH är nödvändig för att man ska kunna predika Guds ord rent och klart för församlingarna och i enlighet med den evangelisk-lutherska bekännelsen. Pepe ser fortsatt behov av undervisning i ämnen som biblisk lutherdom, lag och evangelium, nådemedelskristendom, gudstjänst och liturgi, katekesen och den Augsburgska bekännelsen. Även kvinnans roll i församlingen behöver fördjupas, menar han.
Pepe hoppas att man kan ge undervisning på olika nivåer, för både ledare och nykristna. – Jag drömmer om att vi ska kunna bjuda in studenter från andra städer och lutherska kyrkor, till exempel från Trujillo, Piura, djungeln eller Ecuador, avslutar Pepe.
Framsteg och behov
Vi ser i Chiclayo en kämpande kyrka som tar alltmer eget ansvar. Förut var det missionärerna som delade ut de ekonomiska anslagen, i dag gör IELCH en egen budget. Att anställa sina pastorer mot en ersättning är en pågående process som ännu är i sin linda. Till allt detta är era offer forfarande nödvändiga, kära missionsvänner. Vi behöver fortsätta offra för att kyrkan ska kunna ta ytterligare steg i självständighetsprocessen. Inte minst i bön.
I Piura är förhållandena lite annorlunda. Jag har ofta rest till vår församling i Piura och sett det intressanta missions- och församlingsarbete som Steffen och Kate Madsen bedriver. De gör en god och viktig insats men är i stort behov av hjälp. Kanske det är någon som läser detta som är villig att resa ut som missionär till Piura?
Det blir vemodigt att resa hem men vi är tacksamma för den tid vi har fått och det är skönt att veta att Guds verk fortsätter i Peru även om vi inte längre är här.
Jan Ulrik Smetana
missionär, Peru