Människor med en eller flera diagnoser och personer i deras närhet möter ofta utmaningar i livet som andra slipper. Diagnoserna kan medföra en känsla av skam och att man bär på en stor börda. Vetskapen om att varje människa är skapad av Gud kan vara början på en väg mot ett mer harmoniskt liv.
ADHD, ADD, aspergers, autism, HSP … Alla möter vi människor med de olika bokstavsdiagnoserna och beteckningarna. Men hur är det att leva med en diagnos, antingen man har det själv eller någon i sin nära omgivning?
Det finns inget enkelt svar på frågan och heller inget generellt svar eftersom diagnoserna är olika och framförallt är individerna som har diagnosen olika. Av den anledningen kan det vara extra viktigt att vi vågar lyfta och prata om det svåra eftersom vi är många som är drabbade på ett eller annat sätt. Utmaningarna kan vara många för sådana familjer och jag kommer i denna artikel att beröra två områden som kan vara tuffa. Det ena är känslan av skam och det andra är att det är en stor börda.
Skam
Att leva med en diagnos kan vara förknippat med mycket skam. Skammen säger att något är fel med mig eller oss, kanske för att vi fick ett barn med en diagnos. Att bli avslöjad av någon annan eller inför någon annan gör att skammen dyker upp och man vill inte att någon annan ska veta.
Vi har alla skapats som unika individer med ett okränkbart och fullständigt värde, vilket också gör att ingen är den andre exakt lik. Gud har format var och en av oss med sina fingrar – vi är alla verk av hans hand¹! Och den sanningen är fantastisk! Den förtas inte av att alla människor också föds in i denna värld med brister och svårigheter i olika grad. Det gör att mitt värde sitter i den jag är som människa oberoende av vad jag fysiskt, psykiskt eller intellektuellt kan prestera eller berömma mig av.
Frågor som varför, varför vi eller varför jag kan vara vanligt förekommande. Om en familj exempelvis fick ett barn med Downs syndrom så sent som på 1960-talet ville man ofta inte kännas vid barnet utan placerade det på en institution. Det kan finnas flera anledningar till det men säkert kan en vara just skammen.
Börda
En annan anledning kan vara bördan, hur ska jag orka ta hand om mitt barn? Även om det inte är så vanligt i dag att barn med diagnoser placeras på institution kan frågan kvarstå – hur ska jag orka? Som förälder kan det redan vara en daglig kamp att få livet att gå ihop och hur ska det då fungera med ett barn som har en diagnos?
En viktig del vad gäller bördan är att se över sitt ’energikonto’. Den inre bank där man sätter in och tar ut pengar i form av energi. Man sätter in pengar genom att fylla på med det som ger energi och som man mår bra av. Man tar ut pengar när man gör sådant som dränerar och tar energi. Det är viktigt att hitta en balans mellan det som ger energi och det som tar energi för att orka med i längden. Vissa uppgifter och aktiviteter är fasta och går inte att förändra, men i de fall där det finns en valmöjlighet bör man se över dem och också göra något åt dem.
Att hitta balans i livet är inte alltid lätt, men att erkänna skammen (om den finns) och låta Guds ljus och sanning få tala om att varje människa är unikt skapad och med lika värde, samt att se över sitt ’energikonto’ kan vara ett första steg till ett mer harmoniskt liv. Vissa omständigheter kommer man inte undan eller kan förändra, och det kan vara ett svårt accepterande i sig, men att börja se möjligheter utifrån det utgångsläge man har är en start för att se livet ur ett nytt och mer hoppfullt perspektiv.
Gunilla Ludvigsson
skolsköterska och samtalsterapeut, Örkelljunga
- Jes. 64:8