Verklig befrielse

När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget, sände Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: ”Gå in i byn där framför er. Där ska ni genast finna en åsna som står bunden med ett föl bredvid sig. Ta loss dem och led dem till mig. Och om någon säger något till er, ska ni svara: Herren behöver dem. Och han ska strax skicka i väg dem.” Detta hände för att det som var sagt genom profeten skulle uppfyllas:

Säg till dottern Sion:
    Se, din kung kommer till dig,
  ödmjuk och ridande på en åsna,
    på en arbetsåsnas föl.

Lärjungarna gav sig i väg och gjorde som Jesus hade befallt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Den stora folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde på vägen. Och folket, både de som gick före honom och de som följde efter, ropade: Hosianna, Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!

Matt. 21:1–9

---

När Jesus planerar sin ankomst till Jerusalem inför sin sista påsk tillsammans med lärjungarna, ber han två av dem att hämta ett åsneföl i byn som ligger framför dem. Lärjungarna undrar lite oroligt hur detta kan komma att uppfattas, men Jesus sänder iväg dem med orden: Om någon säger något till er, skall ni svara: Herren behöver dem. (Matt. 21, Mark. 11, Luk. 19, Joh. 12)

De två lärjungarna gick iväg och löste djuret, som sedan fick sin plats i världshistorien genom att bära Jesus in i staden ackompanjerat av folkets jubel.

I mina egna förberedelser inför kommande storhelger kan jag ibland känna mig väldigt bunden. Bunden av det som ska hinnas, fast i allt som bör göras, tvingad av mål som ska uppnås. Därför blir det extra befriande att läsa om hur Jesus gjorde inför sin sista ’storhelg’ på jorden.

För det första vandrade han i förberedda gärningar: Han visste att åsnan stod färdig och väntade på honom. Han visste att profeten Sakarja flera hundra år tidigare beskrivit det som nu skulle ske. Och han visste allt om hur folkets hyllningsjubel inom några dagar skulle bytas till helt andra rop, med krav på korsfästelse och död.

För det andra räknade han med sina vänner. Han tog emot deras stöd och ledde dem samtidigt varsamt genom både framgång och motgång, genom jubel och förföljelse.

För det tredje var han den som verkligen kallade till tjänst, den som sände ut sina följare, och den som lossade det som var bundet.

Den frid som Jesus verkar i vill han gärna dela med sig av till dig och mig. Adventstiden har även kallats för julfastan. Advent är en nådatid – en period för stillhet snarare än stress, en tid för lugn och eftertanke istället för decembertempo. Jesus säger att han är sänd för att utropa frihet för de fångna och syn för de blinda! Han proklamerar ett nådens år i ditt liv, en tid av befrielse och upprättelse.

I tider av julstress och förpliktelser får du följa honom. Du får släppa oron och gå på hans ord. Du får ta stöd av honom, och av människor runt omkring dig. Du får låta dig lösas från allt som binder dig. Och du får höra de märkliga orden från Jesus själv, när han ser på dig och säger: ”Herren behöver dig.”

Jesus vet nämligen precis var du står, och vad det är som binder dig. Nu vill han lösa dig. Kanske är det nu i adventstid som du ska få en paus från saker i ditt liv som håller dig nere och tillbaka? Glöm inte att Herren behöver dig! Han behöver dig nära sitt hjärta. Ta emot honom! Ta emot honom som en befriare, och lär dig att vila i honom. Använd adventstiden som en förberedelse för hans ankomst, för hans verkliga ankomst till ditt hjärta.

Och när du blivit lossad och förd fram till honom, så vill han faktiskt att du ska bära honom. Ut bland folket, ut i det sekulariserade samhället, ut till människor som behöver hans befrielse mer än någonsin. Som verkligt befriad hittar du din plats i världshistorien genom att bära Jesus – med din mun, med ditt liv, och i ditt hjärta.

Herre, kom med din härlighet över ditt folk. Vi vill se dig – vi vill se dig!

Sven Hammarberg,
predikant, Kristianstad