Hur går det med familjeandakten där hemma? Blir det en bra början på dagen med bön och bibelläsning för hela familjen? Eller slutar dagen i kaos och slagsmål mellan barnen när det är dags för aftonbön? På ett personligt sätt berättar här Maria och Björn Ekström hur det har fungerat hemma hos dem.
Första tanken som slår oss är att vi varken är eller känner oss särskilt lyckade på andaktsfronten. Men när vi sedan upptäcker att en av synonymerna till ordet lyckad är ”att ha framgång” känns det lite lättare, för framgång kan vi nog känna att vi haft i perioder. Men kanske kan det skänka tröst till någon att vi i perioder också har haft det tungt vad gäller att få andakten i vårt hem att fungera.
Förhoppningsvis kan våra ’framgångar’ ge skjuts och inspiration till andakt i ert hem eller till att prova igen och upptäcka det gudomligt fantastiska i att sitta ner hela familjen och läsa Guds ord och be och kanske också sjunga tillsammans – att ha andakt!
Fallgropar och utmaningar
Som vi ser det finns det några fallgropar eller utmaningar som gjort att vi ibland tappat bort andakten i perioder. Det är tiden som ska fungera för alla utan att upplevas stressig. Det är vår egen ork. Och det är inspirationen som gör att vi alla gärna, mer eller mindre såklart, deltar i andakten.
Ibland är det ärligt talat jobbigt att ta tag i andakten, det kan vi inte sticka under stol med. Vi känner oss trötta efter en lång dag och vill så gärna få en fin och givande stund tillsammans men saknar orken vi vill ha till det.
Ända sedan barnen var riktigt små har vi försökt ha andakten som en naturlig och självklar del i vardagen, även då barnens kompisar eller kusiner sovit över. Hemma hos oss har det ofta varit så att om den ene av oss inte orkat dra i andakten, har den andre tagit tag i den. Det har vi haft anledning att tacka varandra för många gånger.
Tiden
Tiden för andakten har genom åren skiftat utifrån de olika faser vi som familj gått igenom och vad som då fungerat bäst. När barnen var små samlades vi alla till andakt i någons säng eller i soffan precis innan läggdags. När de kom upp i skolåldern och kvällsaktiviteter, läxor och kompisar i större utsträckning blev en del i livet, var det bättre att ha andakten vid kvällsmaten som vi prioriterat att äta tillsammans så ofta vi någonsin kunnat.
Sedan kom vi in i nästa fas med äldre tonåringar som ofta är på språng till senare träningar och mer omfattande skolarbete. Plötsligt kändes det stressigt att ha andakten i samband med kvällsmaten då alla ofta måste vidare. Så nu försöker vi ta nya tag med andakt i soffan innan vi lägger oss, eftersom vi allihop naturligt sammanstrålar där en liten stund framåt sen kväll.
Inspirerande litteratur
Det har känts viktigt att ha barnen ’med på tåget’ så därför har vi sökt efter och köpt inspirerande andaktsböcker och biblar som vi trott skulle passa just vår familj. Det finns verkligen ett stort utbud av biblar, andaktsböcker och bibelläsningsplaner för alla olika åldrar och personligheter. BV-Förlag har nyligen gett ut en helt ny andaktsbok, Glädjehopp, för hela familjen som säkerligen är värd att testa i er familj.
När barnen var små läste vi enkla barnbiblar, för att sedan gå vidare till lite fylligare utgåvor. Sedan kom en fantastisk bibelläsningsplan ut via barntidningen Droppen (som fortfarande finns att ladda ner från Droppens hemsida under fliken Bibelläsning) som blev till god hjälp att på allvar ta oss an Bibeln på ett mer moget sätt tillsammans med våra barn. Vi skulle kunna rabbla upp en hel hop med bra andaktsböcker och fina lättförståeliga biblar. Gå in på BV-förlags hemsida, din lokala missionsbokhandel eller något av de andra kristna bokförlagen och kolla upp vad det finns för evangeliska andaktsböcker för barn, ungdom och familj. Vi slår gärna ett slag för Droppen som har fått vara en viktig del i vårt andaktsliv med alla sina bra berättelser och andakter under många år när barnen var lite yngre.
Tillgänglighet och enkelhet
Ambitionen har varit att göra andakten tillgänglig för våra barn så därför har den många gånger varit ganska kort och enkel i sitt språk och allt annat än högtravande. För Gud finns mitt i vår vardag och han vill ha överlåtna hjärtan hellre än fina ritualer och långa läsningar, tror vi. Gud är där när vi samlas runt Guds ord, så hjälp barnen att också vara där, närvarande. Det kan man göra genom att anpassa språket så att de hänger med, anpassa längden på andakten så de orkar ta in och genom att involvera dem i läsning, bön och sång.
När barnen var små bad vi samma formulerade böner varje dag och växlade med några sånger som kom att bli deras sång- och bönskatt. Sångsamlingen utökades lite efter hand och nu när de är äldre inser vi att sångerna har bidragit till trygghet och påmint om att Gud är nära och tar hand om dem och det är något de bär med sig i livet.
Bönestunden har även den präglats av enkelhet. I bönen har vi alla fått tänka till vad vi har att tacka Gud för i dag. Det är så lätt att ta så mycket för givet, och att glömma att det är Gud som ger och hjälper oss. Sedan har var och en haft möjlighet att berätta sina böneämnen. Ibland har vi sedan bara sagt ”nu har ni redan sagt allt ni önskar till Gud, så nu har ni bett, för så enkelt är det att prata med honom”. Och sedan har vi tackat Gud för att han hört barnens böner och avslutat med Gud som haver. Andra gånger har vi uppmuntrat barnen att delta i bönen som en gemensam ’popcornbön’, där var och en säger sitt böne- eller tackämne i en salig blandning allteftersom de poppar upp i tanken och däremellan låtit tystnaden inför Gud få finnas, för att ge alla chansen att be högt eller välja att be tyst.
Andakterna i hemmet tror vi har bidragit till att vi kommit nära varandra i familjen då vi inför bönen delat tankar både vad gäller glädje och bekymmer och sedan tillsammans bett för det. Och vår bön har genom åren ofta varit att vi alla ska vilja leva tillsammans med Gud varje dag i vårt liv.
Jesu kär var mig när. Och livets väg mitt hjärta lär! Håll du mig. Tätt vid dig. Och jämna för min fot din stig! I glädjen och i sorgen lika. Håll du mig. Tätt vid dig! (ur sången Lova Herren 579)
Maria och Björn Ekström,
Kristianstad