Jag vet en hel del om Jesus. Jag kan ganska mycket om vad Bibeln berättar om hans liv. Men är jag född på nytt så att jag också har den kunskap om honom som tron ger?
Man kan ha mycket god kunskap om Jesus från Nasaret utan att känna honom som den han är. För de flesta av lärjungarna var det så i början – de levde med honom under en period, men bara Petrus kunde yttra sig om hans sanna identitet när han frågade dem.1 Detta borde leda varje kristen som vill följa Jesus på nära håll till eftertänksamhet och rannsakan: har jag hjärtats tro? Känner jag honom som den han är? Också den lärde, kanske akademiskt bildade, som är mycket kunnig om Jesus, kan samtidigt vara på väg bort från Jesus. Det man kan kalla för trons kunskap är på det sättet inte möjligt att ha för den som inte är född på nytt, den människan kan inte se Guds Rike, lika lite som en ofödd människa kan se sitt jordiska hemland.2
Kunskapen fås genom Bibeln
En rätt kunskap om Jesus får vi genom Bibelordet. Den historiska kunskapen om Jesus, som är tillgänglig för alla genom de källor vi har till hans liv, håller måttet också för vetenskaplig prövning. De nytestamentliga skrifterna bär trovärdighetens prägel. Vi har på sätt och vis ingen brist på kunskap om detta, men vi saknar samtidigt mycket av kristuskunskapens doft.3 Steget från att söka rätt kunskap om Jesus i Bibeln till att bli en bekännande kristen, med trons kännedom om Jesus, är inte långt och inte ett ’steg i blindo’. Men det är ett viljans steg i tro, i tillit till, förtröstan på och övertygelse om det Jesus säger om sig själv och det hans gärningar vittnar om, att den människa som tror på honom har sina synders förlåtelse och Guds Rike står öppet för henne: hon blir ett barn hos Gud. Jesus har makt att ge henne detta, endast eftersom han är den han säger sig vara, Guds enfödde son.4
Gud har valt att skänka oss frälsningen på detta sätt för att vi efter syndafallet blivit oförmögna att tillgodogöra oss den på annat sätt. Förståndet förvillas av synden och vi tappar så lätt orienteringen; det kan inte av sig själv vara övertygat om det som hör till räddningen genom Jesus. Den av synden härjade fattningsförmågan är så illa tilltygad att vi inte känner igen Gud när han kommer, inte ser Guds ansikte hos Jesus, inte heller oss själva på nyktert sätt, om inte Gud själv drar oss till detta och visar oss vem den mannen är.5
Räddning genom dårskap
Då människosläktet inte kunde lära känna Gud genom visheten beslöt han att rädda dem som tror genom dårskapen i förkunnelsen.6 Kristi kors gör slut på de förståndigas förstånd. Korset är inte förståndigt. Den heliga kärlekens dårskap förkastas av dem som går förlorade: det är inte vettigt. Utan ett fast evighetshopp ter sig också en kristen livsstil lätt ömklig, obegriplig. Att vända andra kinden till. Att ge tjuven dubbelt upp. Att alltid tala sanning. Att ge där ingen ser.7 Att själv leva i bön. Med Guds rike är det så att den fallna människan inte känner igen det utan det nya, väckta förståndet. Men när Gud drar i henne börjar hon ana det.
Evangelisten börjar sin berättelse med att de världsligt visa böjer sig i dammet inför krubban. Dåtidens ’vishetsstormakt’, österlandet, visar vördnad inför miraklet, inkarnationen.8 Denna världens visa och kloka behöver först böja sig inför Barnet, för att från Barnet ta emot räddningen. De måste själva bli som Barnet, för att Gud ska kunna bli deras Far. Gud uppenbarar sig på så vis för dem som är små, böjda, ödmjukade, men döljer det för de ”visa och kloka”.9 Frälsningen drar sig så att säga undan det fallna förståndets största skärpa, till förmån för Guds dårskap som förkunnades på korset. Den som blir räddad måste själv bli gripen av Gud.10 När hon blir det griper Gud viljan med trons övertygelse, så att hon vill tro och ge sig helt till Gud och i Jesus ser Guds rätta ansikte, som är fullt av nåd och sanning.
Med hela förståndet
Ibland har denna människans oförmåga missförståtts till förmån för en allmän antiintellektualism. Här är kyrkan istället kallad att älska Gud med hela sitt förstånd.11 Paulus var en mycket lärd och exceptionellt skarpsinnig man, det ser vi bland annat i hans många referenser till samtida kultur och filosofi i sina brev. Men han ställde sin lärdom och sitt förstånd i Guds tjänst, och han såg sin egen lärdom och sitt skarpsinne i ett nyktert, ödmjukt ljus.12 I samband med den nya födelsen börjar Gud successivt också vrida förståndet rätt, så att vi förstår hur detta nya rike är beskaffat. Det tar ofta lång tid, men genom bibelordet, god undervisning och sakramenten växer vi till.13 Uppmaningen är ”var fullvuxna till förståndet”.14 Men vägen till ökad insikt i Guds rike är inte främst studier, utan trohet och lydnad.
De räddades förstånd är på sätt och vis annorlunda än världens. Där världens visa söker bekräftelse, status och makt söker de visa bland de räddade att tjäna, bygga upp och lyda. Världens kunskap är den som på avstånd betraktar Jesus och inte låter sig beröras av hans ord och anspråk. Frukten är högmod eller missmod och ytterligare fall bort från den Ende som kan rädda. Vi riskerar alla att hamna där. Trons kunskap är däremot den som hos Jesus ser sin räddning, och därför i ödmjukhet sluter sig tätt intill honom, som håller sig till Hans ord och löften. Frukten är en fast tillit till Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, Jesu Kristi Fader, världsalltets Herre och Kung, som visar sig i en ökad kärlek till alla människor och hela skapelsen. Detta är det eviga livet, att de känner dig, den ende sanne Guden, och honom som du har sänt, Jesus Kristus.15
MAGNUS HAGSTRÖM
t f kursföreståndare och präst på Strandhems bibel- och lärjungaskola, Munka Ljungby
- Matt. 16:15
- Joh. 3:3
- 2 Kor. 2:14
- Jesus själv säger att han är Guds son: Matt. 27:43, Joh. 10:36; andra människor ser det: Joh. 1:49, Apg. 9:20; de onda andarna vet det: Mark. 3:11, Luk. 4:41; Gud säger det: Matt. 3:17, Mark. 9:17.
- Joh. 6:44
- 1 Kor. 1:18–21
- Matt. 6:3
- Matt. 2:11
- Matt. 11:25
- Fil. 3:12
- Mark. 12:30
- 2 Kor. 3:5
- Heb. 5:12, 1 Pet. 2:2
- 1 Kor. 14:20
- Joh. 17:3