Alla vill till himlen men ingen vill dö

Det kommer en yttersta dom – det är en god nyhet som samtidigt är skrämmande. Låt oss börja med varför det är en god nyhet. Om det inte fanns någon yttersta dom, skulle det inte heller finnas någon slutlig rättvisa i livet. Då skulle all den ohyggliga orättvisa, våld, hjärtlöshet och lidande som miljoner människor under historien blivit utsatta för förbli evigt ostraffade. När vi tänker på hur fruktansvärt mycket oskyldigt lidande och orättvis behandling som miljoner människor, barn, kvinnor och män blivit utsatta för, är det något inom oss som kraftigt opponerar sig. Det kan inte vara så. Livet är ju så otroligt orättvist.

Ja, livet här på planeten jorden är alltför ofta djupt orättvist och grymt. Men om det finns en absolut rättvis, allvetande Gud, som efter detta liv kommer att döma varje människa, då förändrar det ju allt. Då kommer vi alla att stå till svars för allt vi någonsin tänkt, sagt och gjort. Då kommer fullkomlig rättvisa att utövas. Alla får det straff de har förtjänat.

Domens baksida

Men när man börjar tänka efter … så är det ju inte bara enkelt. Om alla kommer att stå till svars, ja, då kommer också jag själv att få stå till svars. För varje tanke, varje ord och precis allt jag gjort. Det är ju inte någon trösterik tanke. Jag har ju visserligen inte gjort det som Hitler gjorde, men ändå, jag har alldeles tillräckligt att stå till svars för. Även om jag endast skulle betrakta mina innersta tankar ser jag ingen chans att bli förklarad skuldfri, ren och rättfärdig vid domen. Inte en chans.

Men det är just här som den kristna tron visar sig vara relevant och meningsfull. Kristendomen handlar ju både om förlåtelse och rättvisa!

En preliminär dom

Inom rättsväsendet kan Högsta domstolen ge ett preliminärt beslut om hur man skall tolka lagen. Kristen tro kan sägas handla om att ta ut ett preliminärt beslut om vad som kommer att ske vid den yttersta domen. Ifall jag vet och förstår att jag inte har en chans att bli frikänd vid den yttersta domen, kan jag redan på förhand be om att bli benådad. Jag kan bekänna mina synder och min skuld inför en helig Gud. Aposteln Paulus skriver: Om vi gick till rätta med oss själva skulle vi slippa att bli dömda.¹ Den som i den privata bönen, bikten eller inför nattvarden bekänner sina synder inför Gud, får ta emot Bibelns, biktfaderns, eller prästens ord som Kristi egna ord: ”Dina synder är dig förlåtna i Jesu namn och blod”. ”För dig utgivet … för dig utgjutet”. Den som tar Guds ord om den yttersta domen på allvar, bör också lika allvarligt ta emot Guds löfte om nåd och fullkomlig förlåtelse i Jesus Kristus.

Vad döms vi för?

Vad är det egentligen vi kommer att dömas för vid den yttersta domen? När vi ställer denna fråga med en öppen bibel framför oss, får vi flera svar. Vår inställning till ”Jesu egna” – de andra kristna – visar på vår inställning till Jesus själv: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig. Även det omvända gäller: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.²

Ifråga om vårt förhållande till Jesus så avgörs det av vårt förhållande till det han har sagt: Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord har en domare över sig: det ord som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen.³ Detta gäller inte enbart ord från Jesu egen mun, vi är också ansvariga för att hålla fast vid de ord Jesus talar till oss genom sina utvalda apostlar: Den som lyssnar till er (apostlarna) lyssnar till mig (Jesus), och den som förkastar er förkastar mig. Och den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig.⁴ I praktiken är vi alltså ansvariga för vår inställning till hela Nya testamentets undervisning, därför att hela Nya testamentet är Jesus ord till oss.

Med Sonen kan vi möta domen

I Bibeln uttrycks ofta saker med klarhet och direkthet. Aposteln Johannes skriver: Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet.⁵ Här talas om det eviga livet hos Gud. Men kan det vara så enkelt som att tro på Jesus? Behöver jag inte få förlåtelse för alla mina synder och måste jag inte också ha några meriter att presentera inför Gud? Vad är kopplingen mellan synd, meriter och Jesus?

För det första har Jesus tagit hand om alla våra synder genom att han – den syndfrie – tog på sig alla våra synder när han dog på korset. Detta kallar teologerna för Jesu passiva lydnad inför Gud. Och den här lydnaden tillräknas dig när du i tro förtröstar på Jesus. I Jesus Kristus har du alltså en fullkomlig förlåtelse och försoning inför Gud.

Men inte bara det. Jesus levde ju ett liv som var fullkomligt syndfritt och i full lydnad för Faderns vilja. Detta kallar man i teologin för Jesu aktiva lydnad. Också denna lydnad – Jesus fullkomliga syndfria liv – räknas den troende till godo. När du tror på Jesus räknas alltså hans ställföreträdande död på korset dig till godo, men också det syndfria liv han levde i fullkomlig lydnad inför sin Fader.

Den som har Sonen, har alltså allt som behövs för att bli intagen i Guds heliga gemenskap, nu och för evigt. Inte på grund av sina egna meriter, utan enbart och endast för Kristi skull. Endast för att han har Sonen. Som aposteln Paulus skriver: Tack vare honom är ni i Kristus Jesus. För oss har han blivit vishet från Gud, rättfärdighet, helgelse och återlösning, för att det ska bli som det står skrivet: Den som berömmer sig ska berömma sig av Herren.⁶ Jesus har dött och uppstått, han är med oss nu i livet och hans meriter tillräknas oss vid domen. Det ger frimodighet!  †

Leif Nummela
präst och chefredaktör för den finska veckotidningen Uusi Tie, Finland

1. 1 Kor. 11:31.
2. Du kan läsa hela undervisningen i Matteus 25:31–44.
3. Joh. 12:48.
4. Luk. 10:16.
5. 1 Joh. 5:12.
6. 1 Kor. 1:30–31.