Kampen mot förtryck och för frihet kommer alltid att fascinera och dra människor till sig.
Vad är det som gör att Ukraina med förbluffande uthållighet kämpar så tappert? Det hade va- rit lätt att få fred. Det är bara att ge upp, så upphör de ryska kryssningsrobotarna att förstöra städerna. Men vad vinner man genom att ge upp? Man vinner egentligen inte fred. Man öppnar istället vägen för förtryck: häktningar, fängelser, tortyr, avrättningar, deportationer. På alla nivåer kommer quislingar att ersätta de valda. Den första gruppen som kommer att likriktas är journalisterna. Några kommer att inordna sig. Priset blir en förlust av integritet, självaktning – och förtroende. Nästa grupp blir lärarna. De kommer att förses med nya läroböcker med en ny historia, en ny verklighet. Själva språket kommer att förändras. De nya makthavarna kommer att värva angivare på skolorna, ja, sannolikt kommer varje lärare att ställas inför valet att antingen rapportera eleverna och kol- legorna till säkerhetstjänsten eller också bli avskedad.
Skräcken för makten
Alexander Solsjenitsyn har berättat om en händelse vid ett stort sovjetiskt företag. Hela personalen var samlad till ett partiföredrag. När föreläsaren nämnde Stalin reste sig någon och började applådera. Alla tog efter och ingen vågade sluta. De applåderade stående i två timmar. Till sist slutade direktören och satte sig ner. Samma dag hämtades han av säkerhetstjänsten. Varför? Han hade vågat ta ett initiativ. Han hade vågat ta det oerhörda språnget ut i friheten. Alla som tar ett initiativ är ett hot mot varje förtryckare.
Men det är inte bara möjliga motståndare som drabbas. Maktens ideologi heter terror, och terrorns princip är det planlösa våldet. Målet är att skapa skräck genom osäkerhet, och skräckens mål är passivitet. Det räcker inte ens att ligga lågt för att klara sig. Man måste krypa så långt ner att man inte ens märks.
Efter terrorn och våldet kommer det som är långt värre: tröstlösheten. Alla som hade någon resning är borta eller krossade. Alla som sade sanningen för sanningens egen skull är tystade. Ingen kan lita på någon annan. Vem som helst kan vara angivare, också min egen far eller son. Våra baltiska grannar har rik erfarenhet av detta. Jaan Kross, Estlands nationalförfattare, sade en gång: ”I det socialistiska samhället förlorar människan först lusten att arbeta och sedan lusten att leva.”
Allt detta har Ukrainas folk rik erfarenhet av, både från Sovjet och från Operation Barbarossa. De vet vad som väntar. Därtill kommer Ukrainas nationella trauma – Holodomor. Det är den kommunistiskt organiserade svältkatastrofen i Ukraina 1932–1933. Siffrorna över antalet offer varierar, från tre till tio miljoner.
Frihet att göra gott
Sedan 1991 har Ukrainas folk fått smaka friheten. Det har varit en turbulent historia. Det har varit en slingrande väg, men i all turbulens har det dock funnits en smak av frihet. Vad är det då som ger friheten ett så oerhört värde? Grundtvig har sagt: ”Frie må vi være for at leve.” Frihetens kärna är inte friheten att göra vad som helst utan friheten att göra gott. Det är så Augustinus förklarar saken. Och friheten att göra gott är framförallt friheten att skapa något gott. Det innebär att frågan om det goda är grundläggande för friheten. Det kan vara allt från att skapa en modellbåt, en blomrabatt, ett hem, en familjetradition, till att skapa ett företag eller ett musikverk. Själva skapandet i alla dess former är det mest grundläggande mänskliga. Det var just denna frihet som gick förlorad i det sovjetiska samhället och som nu går förlorad i Putins Ryssland. Det handlar inte bara om den enskildes eller gruppernas frihet, det handlar än mer om den kollektiva friheten, nationens frihet att skapa sina egna lagar, sin egen anda, sin egen väg. Detta är kärnan i det som kallas suveränitet.
Frihet att skapa
I själva verket är friheten att skapa det mest grundläg- gande i den mänskliga existensen. Det heter redan vid människans skapelse: ”Och Gud skapade människan till sin avbild …” Det är som Skapare som Gud träder fram i tidernas gryning, och han ger människan förmåga att skapa. Det är ett skapande på ett lägre
plan i den meningen att Gud skapar av intet, medan människan skapar av det skapade, det må sedan vara toner, färger, malm eller sten. Men av detta skapade skapar hon något som förut inte fanns – ett konstverk, en produkt, ett företag, en gemenskap. På det sättet har hennes skapande en likhet med hur Gud skapar. Skapandet är vad hon vill, skapandet är det som bäst motsvarar vad hon i sig själv är. Därför är miljöer och samhällen som förkväver skapandet omänskliga. I ljuset av detta kan vi förstå Jaan Kross ord: ”I det socialistiska samhället förlorar människan först sin lust att arbeta och sedan sin lust att leva.” Detta gäller inte bara individer, det gäller också grupper, klasser, nationer, folkgemenskaper. Det gäller också krigsmakter. I de militära organisationer där uppdragstaktiken dominerar växer kreativa ledare fram och kan av små resurser skapa stor potential, medan däremot det helt orderstyrda ledarskapet endast skapar stela kolosser. Finlands två krig mot Ryssland ger många exempel på detta.
Frihetens begränsningar
Men varför är då inte frihet en frihet att göra vad man vill? Det hör samman med att friheten att följa alla impulser i själva verket är en bundenhet. Handlingar som styrs av girighet, rädsla, vrede, begär eller dårskap är inte fria och därmed skapar de inte värden. Tvärtom bryter de ner det som är värdefullt. Det var detta, som Augustinus visade med orden: ”Frihet är friheten att vara god.” Det innebär att verklig frihet är att skapa positiva värden – skönhet, nyttighet, gemenskap, insikt.
I friheten skapas nya värden som förut inte fanns, inte bara nya produkter och nya konstverk utan också nya gestaltningar av den mänskliga godheten. Det är detta som gör friheten magnetisk. Det är friheten som gör livet värt att leva. Därför är det också värt att kämpa och att dö för friheten. †
Christian Braw
präst och författare, Kosta