Vi känner igen situationen. Två kristna har läst Bibeln men när de samtalar kan de inte komma överens om vad den säger. Betyder det att det är något fel på Bibeln? Är alla tolkningar lika bra?
”Bibeltolkning” är ett ord som lätt missförstås. När ett musikstycke eller ett annat konstnärligt verk ”tolkas” ges tolkaren en kreativ roll. En Mozarttolkning låter inte riktigt som Mozart, utan något ska tillföras av den som tolkar. Även dunkla och svårbegripliga texter eller händelser kan behöva ”tolkas” eller ”tydas” av någon expert. Att tolka exempelvis kilskrift kräver specialkunskaper. Men när vi talar om ”tolkning” av Bibeln menar vi något annat. ”Tolkning” är här helt enkelt synonymt med ”förståelse”, och att förstå något är mer en mottagande process. Bibeltolkning handlar om att läsa och förstå Skriften så att dess budskap blir tydligt för mig och andra. Det betyder att jag öppnar mig för dess ärende, att jag låter den påverka min tro, mitt förnuft och min vilja. Frågan blir då: Hur kan vi nå en sann tolkning – en sann förståelse – av Bibeln?
Andens roll
Det första jag vill nämna är att vi ska be om den helige Ande i samband med att vi hör eller läser Bibelns budskap. Det är den helige Ande som har inspirerat de bibliska författarna och Skriften sägs vara ”utandad av Gud”.1 Den helige Ande som en gång var verksam vid dess författande är nu verksam i den som lyssnar eller läser. Andens verk, hans inspiration som drev Herrens profeter och apostlar, fortsätter i hans upplysning av den kristna församlingen. Det betyder att den vanliga fördelningen av rollerna vid läsning har omfördelats: i stället för att jag arbetar med en text så är det texten som arbetar med mig. I stället för att jag kommer med mitt ljus till en text så är det textens ljus som kommer till mig. I stället för att jag bedömer texten så är det texten som bedömer mig. Naturligtvis är det fortfarande läsaren som arbetar med texten, men på ett djupare plan sker något mycket mer. Det blir ett möte med Kristus i hans Ord. Jag är inte längre herre över situationen utan textens Herre träder fram för mig. Många kristna kan vittna om ett sådant möte med den uppståndne Herren Jesus i hans Ord. Detta är Andens verk.
Sammanhanget, sammanhanget och sammanhanget
Den andliga dimensionen av bibelläsning utesluter inte att vi använder tolkningsregler som fungerar vid annan läsning – det budskap som Anden inspirerade är ju förmedlat genom mänskligt språk. För att förstå det bibliska budskapet gäller det därför att ge akt på tre saker: sammanhanget, sammanhanget och sammanhanget.
1. Vad finns i versens omgivning?
Det faktum att Bibeln är indelad i kapitel och verser har många fördelar men innebär också en och annan nackdel. Det har blivit lättare att rycka ut en vers och behandla den isolerat. Orsaken till detta kan vara att den talar till mig på ett särskilt sätt, eller att den är gåtfull eller svår att förstå. Men varje enskild vers och avsnitt måste först förstås utifrån det omgivande sammanhanget, annars går författarens budskap förlorat.
Det berättas att en präst, på den tiden då alla gymnasister skulle samlas i aulan till morgonbön, inledde med att säga: ”Det står i Bibeln: Det finns ingen Gud.” Onekligen hade han med detta lyckats fånga allas uppmärksamhet. Sedan kunde han fortsätta och avslöja det omgivande sammanhanget: ”Dåren säger i sitt hjärta: ’Det finns ingen Gud.’”2 När man säger att Bibeln kan tolkas hur som helst, gäller det ofta tolkningar där man bortser från textens omgivande sammanhang.
2. Vilken är bibelbokens budskap?
Det förmodligen tydligaste exemplet på hur viktigt bibelbokens budskap är, möter vi i Jobs bok. När vi kommer till slutet av boken visar det sig att mycket av det som tidigare har sagts om Gud är falskt. Nyckeln till boken ges i de sista kapitlen, när Job får möta Gud. För att tolka texter i Jobs bok rätt måste vi ge akt på hela bokens budskap och inre sammanhang. På ett liknande sätt får hela historien om Josef och hans bröder sin särskilda mening genom vad som sägs i avslutningen av boken: det som bröderna hade tänkt ont mot Josef, det har Gud tänkt till godo för att så rädda många människors liv. Så kan det ges särskilda ”nycklar” till berättelser och händelser, vilka hjälper oss att tolka dem i enlighet med bokens intention.
3. Vilken plats har den i Bibelns stora berättelse?
I den stora berättelse som Bibeln ger oss har varje bibelbok sin särskilda funktion och uppgift.
Så är till exempel Predikarens bok med sitt särskilda tema ”Fåfängligheters fåfänglighet” en viktig bok, men den säger inte allt som Bibeln har att säga om det här livet. Den utgör en del av Bibelns stora berättelse, där allt hänger samman och har sitt centrum i Jesus Kristus. Han har själv angett att Gamla testamentet ska läsas som en bok om honom. Allt i Bibeln ska därför läsas i relation till Jesus Kristus som Skriftens stjärna och kärna, han är Skriftens övergripande sammanhang.
Var ska man börja?
Det är betoningen av sammanhang som ligger bakom den reformatoriska regeln, att ”Skrift ska med Skrift tolkas”. Vissa ställen i Skriften är svårtolkade, men i stället för att söka ljuset utanför Skriften så ska dess klara ställen kasta ljus över de svårförstådda. Det handlar om att läsa Bibeln utifrån dess centrum, Jesus Kristus, och att sedan låta varje fråga först och främst belysas av de ställen i Skriften där läran adresseras,3 och låta dessa kasta ljus över bibelställen där frågan berörs mera i förbigående – i stället för tvärtom.
I diskussionen om nattvarden har detta varit en viktig regel för att låta instiftelseorden få sin rättmätiga betydelse. Ett aktuellt exempel i dag är mannens och kvinnans olika tjänster i församlingen. Paulus adresserar denna fråga på flera ställen i sina brev, vilka utgör ”lärans huvudställen” och ska belysa de ställen där han berör frågan mera i förbigående, till exempel i avslutande brevhälsningar.
Bibelns klarhet
Ovan nämnda tolkningsregler förutsätter alla att Bibeln inte är en dunkel och oklar bok utan att dess budskap är klart. Men den här uppfattningen är i dag kraftigt omstridd. Bevisar inte de många olika tolkningarna att Bibeln är en oklar bok? Nej, det gör de inte. De visar däremot att i den kedja som all kommunikation innehåller så är det något av leden som brister. Antingen är det avsändare, budskap eller mottagare som fallerar. Utifrån Bibelns eget perspektiv är det inte avsändaren, Gud, eller hans budskap, som är problemet. Det är den fallna människan som vantolkar och missförstår det som Gud talar. Vi kan tänka på en parallell till uppenbarelsen i skapelsen. Paulus säger att skapelsen har ett budskap och att människan är utan ursäkt som inte tar vara på det.4 Människan hävdar att hon inte hör eller ser det (ateism) eller så vantolkar hon det (avgudadyrkan). I linje med detta, kan vi säga: Bibeln är klar men inte på det sättet att alla som läser den kommer till samma slutsatser. Vi ska dock inte tillskriva Gud eller hans Ord problemet utan i stället människan och synden. En liten varning är här på sin plats: vi ska i första hand tillämpa detta resonemang på oss själva, inte på andra, och i misstänksamhet mot ”hjärtats bedräglighet”5 be om Andens upplysning.
Beroendet av andra bibelläsare
Förutom bönen om den helige Ande och betoningen av sammanhanget måste vi också nämna beroendet av andra bibelläsare. Vi bör använda goda bibelutläggningar och kommentarer för att tolka Bibeln rätt. Det kan verka motsägelsefullt att först hävda att Bibeln är klar och sedan att vi behöver andras hjälp för att förstå den. Men för det första är det inte alla ställen som vi behöver en bibelkommentar till för att förstå. I sina huvudsaker är Skriften så klar och enkel att ett barn kan förstå dess budskap. För det andra: när det gäller svåra ställen har vi uppgiften att lyssna till andra bibelutläggare samtidigt som vi prövar allt som sägs. Vi behöver lyssna på andra, både de som har levt tidigare och de som är samtida med oss. Deras argument och sakliga skäl ska samtidigt prövas av församlingar och enskilda.
Att vi lär av andra bibelläsare samtidigt som vi prövar deras slutsatser är inte en motsägelse – det är just så naturvetenskapen fungerar. Det är få vetenskapsmän som kan nå fram till tidigare okänd kunskap, men några av dem gör nya upptäckter. Övriga forskare kan följa deras resonemang i spåren och sedan bekräfta eller dementera att det handlar om en verklig upptäckt. Alla forskare har alltså inte förmågan att nå sanningen på egen hand, de måste lära av varandra samtidigt som de prövar om de andras slutsatser håller. På ett liknande sätt är det med användningen av kommentarer och bibelutläggningar – vi lär av andra samtidigt som vi prövar deras slutsatser. Och detta är en viktig uppgift! Djupast sett handlar nämligen bibeltolkning om att kunna urskilja och lyssna till herdens röst, såsom Jesus säger: Fåren följer honom eftersom de känner hans röst.6 †
Torbjörn Johansson
rektor vid Församlingsfakulteten, Göteborg
1. 2 Tim 3:16.
2. Ps. 14:1.
3. Sedes doctrinae, lärans huvudställen.
4. Rom. 1:20.
5. Jer. 17:9.
6. Joh. 10:4.