En gåva utav Gud jag är
men sällsynt dock i världen här.
Jag leva kan på land och sjö,
på Grönlands klippomslutna ö,
på Indiens rika blomsterfält,
i skogens snår, i öknens tält
och i vår gamla Nord,
ja, överallt på Herrens jord.
Jag finns i fängelse och kyrka,
ger rädda mod och svaga styrka.
Jag finnas kan i kungens borg,
på väg och stig och marknadstorg.
Dock finns jag inte i Guds himmel
och ej i syndalivets vimmel.
Den rike mannen säger: Nej,
i avgrundskvalen finns den ej.
Men mången själ till liv jag blivit
och mången sjuk jag hälsa givit.
Jag är en ädel, kostbar skatt,
som lyser bäst i sorgens natt.
Jag är långt starkare än döden
och trotsar själva avgrundsglöden.
Själv fattig, är om mig dock sport
att tusental jag rika gjort.
Ju mera Herren mig upphöjer,
dess mer jag mig i stoftet böjer.
Jag lider ofta hån och spott
men mår dock på min klippa gott.
Och om mitt namn du nu vill veta,
så måste du därefter leta
i Nya Testamentet, där
på många ställen nämnd jag är,
ja, intill hundratrettio gånger.
Om mig man även skrivit sånger.
Bokstäver tre mig höra till,
men om från mig du taga vill
den första, du ett ord skall finna,
vars verklighet du helt skall vinna
först en gång hos Herren själv
där hemma, invid livets älv.
Och lägger du sen till ett t,
ett namn på Jesus du får se,
ett ord, som vill oss alla lära
hur han försakat all sin ära
och blivit ringa, för att vi
Guds barn med honom skulle bli.
Efter ett gammalt original. Insänt av Folke Nilsson, Örkelljunga