Sedan lite drygt en månad tillbaka har Janna Sjödahl börjat som ungdomssekreterare för KUS.
Hur gammal är du, och vad har du gjort tidigare?
Jag är 23 år och har sysslat med olika saker varje läsår sedan jag slutade gymnasiet. Jag har varit au-pair i USA, gått bibelskolan på Strandhem, läst affärsjuridik och varit korttidare för KUS. I höstas gick jag en termin på en socionom-utbildning i Stockholm.
Varför nappade du på förfrågan att bli ungdomssekreterare?
Den kom vid rätt tidpunkt. Jag hade precis bestämt att jag skulle avbryta mina studier och göra något helt annat när telefonsamtalet kom och det kändes som Gud var med och ledde det hela, så efter en del funderande tackade jag ja. Efter mitt år som korttidare har jag också känt att jag vill fortsätta att engagera mig.
Hur känns det att vara i gång?
Det tar lite tid att komma in i arbetsuppgifterna och jag trevar mig fram lite ännu, men det känns ändå bra att vara i gång.
Vad kommer du främst att syssla med?
Det blir de vanliga uppgifterna för ungdomssekreterarna. Hela tiden handlar det om att föra människor till Jesus. Att vara på skolor med korttidarna, ungdomsgrupper, konfirmandläger osv. I BV:s missionshus vid gymnasiet i Ängelholm har vi ett kristet café – Café Engel – för eleverna, med runt 100 besökare varje gång. Det kräver lite engagemang. Med tiden hoppas jag att det ska bli en del samtal och själavård. Som kvinna kommer jag ju inte att gå in i predikouppgiften, som de manliga sekreterarna har. Men det finns många andra sätt att vara med i arbetet.
I vilket område kommer du främst att arbeta?
Det blir i nordvästra Skåne. Min utgångspunkt och mitt hem kommer att vara i Ängelholm.
Något du vill hälsa läsarna?
Det behövs mycket förbön för allt som sker i KUS, hör gärna av er till någon av oss för något specifikt att be för.
Vad hoppas du på att få vara med om i arbetet, vilka förhoppningar/förväntningar har du?
Jag hoppas att jag i mitt arbete kommer att få se ungdomar som växer i sin tro på Jesus, och att få finnas till för den som kan tänkas behöva det. Att få se att det händer saker, hur smått det än kan tyckas, det sätter guldkant på tillvaron.
Intervju: Fredrik Carlsson