Den svenska kristenhetens engagemang har under de senaste månaderna varit massivt i kampen för upprätthållande av religions- och yttrandefrihet. Med tacksamhet tänker vi på politiker och medborgare som vågat stå upp för sanningen, trots att de i förväg varit nederlagstippade. Borde inte ännu fler i de kristna leden ha höjt sin röst?
Den svenska kristenhetens engagemang har under de senaste månaderna varit massivt i kampen för upprätthållande av religions- och yttrandefrihet. Med tacksamhet tänker vi på politiker och medborgare som vågat stå upp för sanningen, trots att de i förväg varit nederlagstippade. Borde inte ännu fler i de kristna leden ha höjt sin röst?
Vägvalet
För dem som fortfarande tar Guds ord på allvar väntar med stor sannolikhet svåra tider. De som av samvetsskäl inte fogar sig i majoritetens beslut blir marginaliserade, kanske t.o.m. förföljda.
Hur beter sig kristna i en sådan situation? Några kommer att anpassa sig. Man är helt enkelt inte beredd att betala priset för att gå mot strömmen. Andra kommer att inom det världsliga regementets ram fortsätta att arbeta, argumentera och kämpa för en på Guds ord grundad samhällsordning. Sådant engagemang bör på allt sätt uppmuntras och stödjas. Men att tro att det skulle vara möjligt att därigenom reformera ett sekulariserat Sverige är knappast realistiskt.
Tidigare erfarenheter
Guds folk har en rik och mångsidig erfarenhet av liknande händelser att dra nytta av. Tänk på apostlarna Petrus och Johannes, som fängslades för att de hade en klar bekännelse om den ende, sanne Guden och den han sänt, Jesus Kristus (Apg. 4). Efter en kortare fängelsesejour rapporterade de till sina trossyskon. Mänskligt sett kunde man ha förväntat full mobilisering genom protestmöten, namninsamlingar, etc. I stället utlyses bönemöte.
Trons tillförsikt konstaterar med tacksamhet att Herren Gud har full kontroll över situationen, han som skapat och uppehåller allt, v. 24. De bedjande kristna erinrar sig Guds folks tidigare erfarenheter genom att påminna varandra om kung Davids situation, v. 25. Mitt under mänsklighetens uppror mot Gud råder det fullständig ordning och harmoni i den himmelska världen. ”Han som bor i himlen ler.” De bedjande påminner varandra om Jesu situation. Alla mänskliga konstellationer var, mitt i sin mångfald och olikhet, eniga om en sak beträffande Jesus: ”Röj honom ur vägen, korsfäst honom”, v. 27. Beslutet verkställdes. Men Gud uppväcker Jesus från det döda och på så sätt förverkligas Guds plan för mänsklighetens frälsning.
Inför hoten i Jerusalem samlas således de kristna och ber om öppnade dörrar, om kraft att med frimodighet förkunna Guds ord och om möjlighet att bistå dem som lider och blöder, vv. 29–30. När bönemötet avslutas, skakas rummet. Guds Andes närvaro manifesteras. I stället för att låta sig isoleras går de styrkta ur krisen ut och vittnar om Jesus. Detta är missionsuppdraget i funktion!
Framtiden I en för oss mörk och dyster tid kallas vi inför Herren för att benådas och på så sätt få frimodighet att vittna om att Jesus Kristus är Frälsaren, Herren. Han som var död lever och regerar. Lärjungens väg följer samma mönster: genom död till liv och härlighet. Vare sig vi lever eller dör, tillhör vi honom för tid och evighet. Andra människor nära och långt borta har rätt till samma möte med Jesus Kristus. Den som i tro omfattar budskapet vinner sin själs frälsning, medan otron undandrar sig till förtappelse.
Låt oss i tack och bön frimodigt fortsätta med det av Gud givna missionsuppdraget! Snart kommer Jesus tillbaka.
Roland Gustafsson MBV:s missionsföreståndare