Vi lever i sagornas tid. Böcker och filmer som Sagan om Ringen och Harry Potter slår försäljnings- och publikrekord. Aldrig förr har fantastiska berättelser av det här slaget fått ett sådant genomslag i den moderna masskulturen. Vi längtar efter det övernaturliga.
Vi lever i sagornas tid. Böcker och filmer som Sagan om Ringen och Harry Potter slår försäljnings- och publikrekord. Aldrig förr har fantastiska berättelser av det här slaget fått ett sådant genomslag i den moderna masskulturen. Vi längtar efter det övernaturliga.
J.R.R.Tolkien
Namn: John Ronald Reuel Tolkien Född: Bloemfontain, Sydafrika, 1892
Död: Oxford, England 1973
Yrke: Språkvetare, professor i Oxford i anglosaxiska språk 1925. Författare till bl.a. Trilogin om Härskarringen, utgiven 1954–55, samt ett antal andra böcker och texter om en värld med mytologiska drag som han själv skapat.
Övrigt: Troende katolik, med apologeten och författaren C.S. Lewis bland sina närmaste vänner. Lewis’ barnboksserie om Narnia hade som uttryckligt syfte att förmedla kristna sanningar genom sagans form, vilket Tolkien var kritisk till och själv sökte undvika att göra.
Trilogin om Härskarringen
Trilogin om Härskarringen -– Sagan om ringen, Sagan om de två tornen och Sagan om Konungens återkomst – har som grundtema kampen mellan ont och gott. Handlingen kretsar kring hoben Frodo, i vars händer världens öde hamnar, och berättelsen följer hans kamp för att mot alla odds förstöra Härskarringen, nyckeln till den onda maktens styrka. Böckerna gjorde Tolkien till en av den s.k. fantasy-genrens portalgestalter.
Filmversionen av trilogin, som hade premiär 2001–2003 och blev en stor publiksuccé, är påkostad och välgjord och fångar mycket av böckernas karaktär. Samtidigt har åtskilliga nyanser och detaljer måst skalas bort, vilket t.ex. gör att resultatet kan upplevas som våldsammare än böckerna. Men eftersom så många kommit i kontakt med de kristna grundtankar som framgår även ur filmerna, vill Till Liv nu genom en artikel av Lars Johansson belysa denna del av Tolkiens författarskap. Artikeln ”Ekot av den sanna myten – Tolkien lämnade tolkningarna av berättelsen till oss” har i sin helhet varit publicerad i tidningen Petrus, 2003-01-17 (Nya Dagens bilaga).
DET VERKAR FINNAS ett sug efter sagor som lyfter oss ur en grå vardag, in i äventyr där stora saker står på spel, där under, mysterier och övernaturligheter inte är onaturliga. Den massiva marknadsföringen gör sitt till. Bilderna och signalerna finns överallt. Och handeln hakar på. Allt går att sälja med sagornas hjälp, från avancerade dataspel till enkla schackspel, från samlarkort till sängkläder.
I kristna kretsar är Sagan om Ringen sällan ett problem medan Harry Potter är en mera kontroversiell figur.
J.R.R. Tolkiens tre böcker om härskarringen innehåller många ekon av den kristna berättelsen. Det är kanske inte så konstigt eftersom Tolkien var varmt troende. Ändå ville han, till skillnad från sin gode vän C.S. Lewis, undvika tydliga anspelningar till den kristna tron. Tolkien såg sin saga som en berättelse som inte handlade om något annat än sig själv. Samtidigt menade han att alla myter och berättelser i olika kulturer och religioner i själva verket är ekon av myternas myt, berättelsen om Jesus Kristus. Den stora skillnaden mellan de olika myterna var att den kristna myten var sann, ett faktum. Gud har skapat en berättelse med verkliga historiska händelser, men den är på olika sätt föregripen i alla föregående berättelser och möjlig att gestalta av författare i vår egen tid. Utifrån Tolkiens egen grundsyn är det intressant att fråga vilka ekon av den sanna myten som ändå hörs i Sagan om Ringen.
Varav kommer fejderna bland er? Vad beror striderna på? Kommer det inte av begäret efter njutningar som för sitt krig i era lemmar? Ni dräper och avundas men lyckas ingenting vinna.
UR JAK. 4:1–2
TRILOGINS STORA TEMA, kampen mellan gott och ont, finner vi förstås också i den kristna berättelsen, liksom i otaliga andra historier från hela världen. Det särskilda med Tolkiens saga är att kampen mellan gott och ont har en sådan kristen prägel. Kampen är moralisk, inte magisk eller psykologisk. Den handlar inte om att lära sig särskilda magiska tekniker eller om att nå högre eller befriande insikter. Det är våra moraliska val som är den enda räddningen. Tolkien ger en träffande beskrivning av själva ursynden i den kristna berättelsen som handlar om viljan att vara mer än vad vi är. Böckerna ger otaliga exempel på hur olika personer förhåller sig till denna frestelse. Somliga står emot och möter makten med medkänsla och nåd liksom i evangelierna, de fördriver förtvivlan med tillgivenhet och trohet. Andra ger efter för maktens frestelser och förvandlas av sina begär, blir ofta oförmögna att ta emot den medkänsla och nåd som ändå erbjuds. Tolkien ger inträngande skildringar av den onda viljan, maktens psykologi, frestelsernas förföriska lockelser och begärens förmåga att vanställa olika varelser och livsyttringar. Trilogin innehåller här tydliga ekon av den kristna berättelsen och bibelord, till exempel från Jakobs brev (Jak. 4:1–2 och 1:14–17).
I böckernas stora drama spelar de som inte ser mycket ut för världen en avgörande roll. Flera exempel kan nämnas, men det tydligaste är de småväxta och hemkära hoberna. Även de mäktiga är helt beroende av hur det går för den lille hoben Frodo som får bära den tyngsta bördan i kampen mot övermakten. I Tolkiens berättelse vilar världens öden på varelser som är väldigt vanliga och anspråkslösa. Den anknyter till en av Bibelns grundsanningar som uttrycks i 1 Kor. 1:27ff och i berättelsen om personer som Mose, Gideon och David.
INGEN ENSTAKA PERSON fungerar som en entydig Kristusfigur i Sagan om ringen. Däremot ser vi ett slags Kristusmönster som fördelas på olika personligheter. Trollkarlen Gandalf offrar sig för vännerna, dras ned i mörkret men kommer åter i en förvandlad kropp. De känner inte igen honom förrän de samtalat en god stund, liksom vandrarna på Emmausvägen (Luk. 24:13ff).
Den blivande kungen Aragorn är förebådad av gamla profetior, men har i många år tjänat i det fördolda. Han blir tvungen att gå in bland de döda i bergen som tidigare svikit hans fader och tjänat mörkret. Han är askgrå i ansiktet och hans själ är bekymrad inför den ohyggliga ritten. Och efter ritten genom de dödas rike konstaterar alven Legolas: ”Till och med de döda lyder hans vilja.” Parallellerna till evangeliet är uppenbara. Men Aragorn påminner också om Kristus i sin roll som både kung och helare. Alla inblandade, somliga mer än andra, blir tvungna att offra mycket.
OFFERTANKEN ÄR VIKTIG i trilogin. Hoberna Sam och Frodo går ända in i mörkrets fästen för att oskadliggöra ringen. När dramat är över bär Frodo fortfarande på ett sår som inte vill läka och han säger till Sam: ”Jag försökte rädda Fylke som jag själv blivit räddad, men inte för min egen skull. Det måste ofta gå så, Sam, när saker och ting är i fara – någon måste offra dem, ge upp dem, förlora dem så att andra kan behålla dem.” Hans uppdrag är ett offer som kommer andra till del, och vi känner igen mönstret från evangelierna. Ändå är varken Frodo eller Gandalf och Aragorn några entydiga Kristusfigurer, andra inslag i berättelsen talar emot en sådan tolkning.
Böckerna berättar också om en omsorg och försyn som på oväntade sätt kan vända även det värsta till något gott, på tvärs mot alla förutsättningar. Det som ser ut om en återvändsgränd kan visa sig vara en utväg. Sagan ger otaliga prov på en slags författarens försyn som i sin tur pekar på den större försyn som Skaparen själv skrivit in i den stora berättelsen om våra liv, den kristna berättelsen. Även det onda kan vändas till sin motsats som vi ser i exempelvis 1 Mos. 50:20–21. Evangeliet ger en tro på att ondskan och döden inte får sista ordet utan att det också finns ett annat ord.
Sagan om Ringen ger målande beskrivningar av hur begäret efter makt inte bara fördärvar det inre landskapet utan även det yttre, hur naturen utsätts för förtryck. Naturen lider under ondskans makter liksom den enligt Rom. 8:19,22 är plågad av människans svek. I den tredje bokens uppgörelse med ondskan ingår också en upprättelse av naturen. Tolkiens saga är ett drama om fångenskap och frihet också för naturen som vi känner igen från den kristna berättelsen.
LARS JOHANSSON
Lärare vid Örebro Teologiska högskola
Fotnot: Detta är en sammanfattning av en längre text i nyhetsbrevet från Forum för Tro och Samhälle, 3/2002.