I varje nummer av Till Liv det här året blir det undervisning om bön – med målsättningen att vi alla ska få hjälp att be och föras in i en ännu närmare relation med Herren Jesus.
Den kristna tron har ett absolut centrum: Jesus. Det han undervisade och gjorde gör kristendomen meningsfull och erbjuder människor gemenskap med Gud. Kunskapen om honom fås genom Bibeln, men den tro som förändrar människor, räddar och upprättar dem är en relation med Gud genom Jesus.
Relationen mellan en människa och Gud kan bara med svårighet liknas vid relationer människor emellan. Det är för att skillnaden mellan människan och Gud är så stor. Relationen är så att säga aldrig jämlik som mellan två bästisar som gjort och gör allt tillsammans – men den är samtidigt lika nära, och närmare, än bästisrelationen. Förhållandet mellan Gud och människan är inte som mellan en pappa och hans lilla barn, eftersom Gud är så mycket mer än varje jordisk pappa. Samtidigt finns det kanske ingen mellanmänsklig relation som säger mer om den bekymrade kärleken från Guds sida och om det totala beroendet och tilliten från barnets sida.
För att en relation ska vara levande och fungerande krävs kommunikation. Det är helt sant att två goda vänner, eller två makar, kan uppleva en oerhörd närhet och gemenskap bara genom att tysta sitta i samma rum, eller utan ord gå en lång promenad. Men också den gemenskapen bygger på kommunikationen vid andra tillfällen.
Bönen finns som en möjlighet till kommunikation med Gud. Luther talade om bön som ”hjärtats samtal med Gud”. Det är en väldigt fin beskrivning. Hjärtat – det är jag, det är mitt innersta, min personlighet och identitet. Om inte hjärtat är med i bönen så fattas den ena parten i samtalet. Då blir orden tomma, även om de kan verka fromma.
Så låt hjärtat vara med. Betyder det att mina känslor är med i bönen? Ja. Det finns inga samtal befriade från känslor, men det betyder inte att man måste inta ett visst känsloläge när man ber. Man kan vara motsträvig, man kan vara upprörd eller man kan vara likgiltigt närvarande – men andra gånger är man jublande glad eller trygg som när man lutar huvudet mot sin beskyddares bröst.
Med vilka ord ska man be? Det finns inte bara ett svar på den frågan. Svaret beror ju på vad bedjaren vill säga. Någon gång fattas helt ord – det som ska sägas kan inte ens formuleras, då ber den helige Ande med bedjaren. Andra gånger är det skrivna böner, kanske använda under flera hundra, eller tusen, år som bär det bedjaren vill säga. Jesus lärde sina lärjungar en bön som fortfarande bär människor livet genom. Och ibland, kanske oftast, är orden enkla, vardagliga, på det språk som vi talar med varandra och andra.
Den som står i centrum är Jesus. Han bad själv, och han uppmanade oss att be. Därför ber jag. Därför ber jag Herren föra mig längre och längre in i bönens värld.
Det är makt i den bedjandes händer,
i sig själva så svaga och små.
När mot allmaktens Gud du dem vänder
har han lovat att hjälp skall du få.
Trygve Bjerkrheim
Erik J Andersson, missionsledare i ELM