Hon sitter tyst. Hon har önskat detta samtal. Hon har ringt och fått en tid. Hon och prästen har hälsat på varandra, och hon har nämnt litet om sitt arbete. Nu – efter en kort bön – har han gett henne en liten gest. Hon kan framföra sitt ärende. Men hon vet inte riktigt hur hon ska börja. Hon sitter tyst. Men så börjar hon. Och efteråt, när hon går hem, är hon lättad. Hon har fått släppa sin börda.
Varje människa kan ha sin börda. Det kan vara en kränkning som hon blev utsatt för när hon var barn. Det gjorde ont när det skedde. Märkligt nog kommer denna känsla igen fast det är länge sedan det hände. Hon vet inte varför. Men det har satt sig i hennes sinne som ett sår. Ett sår som inte har läkt.
Eller det kan vara något som hände nyligen. Hon blev förorättad. Och hon har väntat på att den andre ska komma och be henne om förlåtelse. Då ska hon förlåta det. Men den andre säger ingenting. Och hon kan inte lämna detta. Hon ältar det. Hon bär på det. Hon skulle behöva tala med någon utomstående om det.
Eller det kan vara en oro i hjärtat. En djup oro. Hon vet inte hur hon har det med Gud! Hon ber, hon går i gudstjänsten, hon försöker leva rätt. Men hon har ingen frid. Hon skulle vilja tala med någon om detta. Men hon har skjutit på det.
Eller det kan vara det där som hände nyss när hon var på kurs tillsammans med andra i företaget. Det hände henne! Hon kan inte fatta att hon som är kristen drogs in i hans flirt. Det var orätt, det var synd. Efteråt har hon ångrat det. Och hon har bett Gud om förlåtelse. Men hon har svårt att tro att Gud kan förlåta henne detta. Det finns där i hennes samvete som en plåga.
Eller det kan vara ett lidande. Kanhända är det sviter efter en olycka. Kanhända är det en sjukdom. Kanhända är det ett handikapp. Hon kan inte förstå varför detta har hänt henne. Hon vill gå till Gud med den frågan. Han vill utgjuta sitt hjärta inför Gud på samma sätt som en del av dem som ber i Psaltaren gör när de talar till Gud. Hon vill klaga inför Gud så som Job gjorde.
Eller det kan vara den där egendomliga längtan som kommer över henne ibland. Hon har svårt att sätta ord på den. Men den kommer fast hon har det bra. Hon trivs ju med sitt arbete och är glad för sin familj. Hon har det bra. Ändå kommer denna längtan över henne ibland. Hon känner att det är något som fattas. Denna längtan kan komma över henne när familjen är på väg hem efter semesterresan. Eller den kan komma när hon och mannen har sett en film tillsammans. Då – när livet är gott kan hon undra om detta är allt. När det är Advent och Jul och de sitter i kyrkan tänker hon på hur det var när hon var barn. Hon gick i söndagsskolan, och hon och de andra barnen sjöng i familjegudstjänsten. Är det kanske detta hon längtar efter, detta med Gud?
Ja, så kan varje människa ha sin börda. Du som läser detta kan ha Din. Men kanske vet Du inte till vem du ska gå med den. Du kan vända dig hit. Vi kan tillsammans gå in i Guds Ord med din sak.
Med goda hälsningar,
Gustav Börjesson