Många religioner vill tillgodose människans behov av lycka – frågan är om konsumismen kan ses som den snabbast växande religionen västvärlden?
”Ett svenskt kök i dag börjar närma sig prislappen på ett JAS 39 Gripen och har ungefär samma syfte – ska antagligen aldrig användas, är mest till för att hota grannarna”, raljerade Fredrik Lindström i föreställningen Ljust & Fräscht som han gjorde tillsammans med komikerkollegan Henrik Schyffert. Showens popularitet byggde på igenkänning. Många är vi som gjort resan från 70-talets heltäckningsmattor till ”ljust och fräscht”, och många är vi som fortsätter drömma om boendet som ska göra oss lyckliga. En recensent skrev: ”Det står en vindsvåning med mitt presumtiva namn på dörren och väntar. Vi läser tidningarnas bostadsbilagor och fantiserar om nya höjdpunkter vad gäller konsten att skapa en värdig inramning för våra egon. … Att vara lycklig är det stora, stora målet och framgång mäts bäst i kvadratmeter.”
”Vad betyder det att ha en Gud eller vad är Gud?” Den frågan ställer Martin Luther i Stora katekesen. Frågan är viktig, inte minst när man som Luther ska gå vidare med att förklara vad första budet – Du skall inga andra gudar ha – innebär. Luthers svar är enkelt och genialt: ”En Gud kallas det, som man väntar sig allt gott av och som man i all nöd tar sin tillflykt till” och tillägger: ”Det som du fäster ditt hjärta vid och förlitar dig på är, säger jag, i verkligheten din Gud.”
En gud behöver alltså inte vara en person eller en andlig kraft, utan kan lika gärna vara något annat – alltifrån ett föremål till en filosofi eller ett tankesystem. Det kan vara nästa bostad eller en renovering som ”man förväntar sig allt gott av” och ”fäster ditt hjärta vid”.
Luthers fråga kan även lyftas från individen och formuleras för oss i Sverige: ”Vad fäster samhället, kulturen, sitt hjärta vid och förlitar sig på?” Under många hundra år hade det omedelbara svaret varit Bibelns Gud, men under de senare århundradena har det skett stora förändringar i Sverige så att landet sekulariserats, avkristnats. Kollektivt har vi glömt Gud.
Vad har då kommit i stället? Var söker samhället sin grund, varifrån förväntar man sig det goda? Det finns förstås olika svar på de frågorna: demokratin som försvarare av mänskliga rättigheter, ett högteknologiskt samhälle med fri tillgång till information och så vidare. Men det svar som ligger närmast till hands är konsumtionen. Är konsumismen ett slags religion, den snabbast framväxande i Västvärlden?
Den religiösa frågan är inte utgångspunkt för sociologen Zygmunt Bauman, men han beskriver hur det västerländska produktionssamhället övergått till att bli ett konsumtionssamhälle. I alla tider har människor konsumerat, i betydelsen använt och förbrukat varor, byggnader och så vidare, men tonvikten har legat på långsiktighet, trygghet och säkerhet. Men på senare tid har det skett en förskjutning så att produktion och handel – stora delar av samhällsekonomin – drivs av mer kortsiktig tillfredsställelse av verkliga eller upplevda behov. En iakttagelse som styrker Baumans teori är den växande sop- och avfallshanteringsbranschen. I dag ’producerar’ varje svensk årligen nästan ett halvt ton hushållsavfall.
Kan konsumismen beskrivas som religion? Ja, kanske. Det finns likheter på samhällsplanet. Och det finns i vardagen fenomen som nästan kan te sig religiösa. Visst är det något tempelliknande över alla de gigantiska köpcentrum som byggs. Hösten 2012 öppnade Emporia i Malmö med över 200 butiker, caféer och restauranger. På sin hemsida beskriver man: ”Arkitekturen återspeglar det faktum att Emporia är en fristad. Byggnaden är luftig och omslutande på en och samma gång; den representerar både öppenhet och nyfikenhet, samtidigt som den bildar en bubbla kring Emporias spännande värld. Entrén vid stora bärnstensporten är synonym med Emporias logotype, som utstrålar mjukhet och värme.” Man erbjuder alltså inte bara ett antal varor utan en fristad, en känsla, en attityd, ja, mer. En plats att vallfärda till för att … bli lycklig?
Det finns något bedrägligt i konsumismen, liksom hos varje avgud eller religion som vill ta den levande Gudens plats genom att peka på en annan väg att bli hel, upprättad och lycklig – eller salig som det ofta heter med kristen terminologi – än den väg som heter Jesus Kristus. Bauman skriver: ”Konsumtionssamhället blomstrar så länge det lyckas med att göra sina medlemmars icke-tillfredsställelse (och därmed, med dess egna ord, olycka) till ett evigt tillstånd.” Lyckan ligger alltid i nästa inköp!
ErIk J. Andersson Örkelljunga