En kristen gemenskap kännetecknas av ett pågående samtal om tron. Här uppmanas vi att prioritera det samtalet och får råd och tankar för hur vi kan hålla det levande.
I religiösa sammanhang finns det ett naturligt samtal kring existentiella frågor. Detta självklara påstående bygger på att religion består av förklaringsmodeller till hur världen fungerar och hur vi människor fungerar i den. Vad är ursprunget, varför är vi här, vad händer när vi dör, vilka villkor lever vi under är exempel på frågeställningar som religioner och livsåskådningar försöker att ge svar på.
Det är avgörande för varje kristen att de stora sanningarna blir till levande verkligheter i livets mer jordnära vrår och hörn. Därför behöver församlingar och föreningar forum där man samtalar om det existentiella i såväl ett stort, abstrakt perspektiv, som i ett livsnära perspektiv. Men samtalet behöver också få pågå mindre formaliserat, bland kristna vänner i vardagen – och på festen på fredagskvällen. Det handlar inte om att överförandliga allt som sker, det handlar om att låta Gud få utrymme i alla delar av livet. För en del kristna är detta naturligt, för andra är det svårare.
Samtal som livnär vår andlighet
Att leva i en tid då tro och religion är en privatsak är utmanande för en kristen. Även om tron är personlig och ytterst sett en sak mellan individen och Gud är det ändå svårt att hålla fast vid den om den inte delas med andra människor. Det är svårt att hitta utrymme för att utvecklas och växa om de svåra och enkla frågorna inte får stötas och blötas med både kristna syskon och personer som inte tror. Om man ska tro vad som skrevs i media för några månader sedan kan många rent av uppleva det pinsamt att berätta att man är kristen. Kanske upplever man det ännu svårare att fördjupa resonemang och föra djupare diskussioner kring sin tro. Det är synd att vi generellt har svårt att berätta för icke-troende om världens och evighetens bästa nyheter. Ännu mer ledsamt är det när samtalet om tron inte får utrymme ens bland kristna vänner. Det händer tyvärr alldeles för ofta, är jag rädd.
Jag har citerats för att ha sagt något i stil med att ”en kristen gemenskap inte uppstår bara för att kristna träffas”. Att diskutera barnens sovrutiner, nyaste tapettrenden, effektivaste träningsformen, senaste skvallret om kändisar och bekanta, svärsonens framgång eller brist på densamma, mest prisvärda Cavan, tonåringens gymnasieval, toppstriden i Champions League och så vidare bygger inte en kristen gemenskap. Missförstå mig inte, att kunna ha en variation i samtalsämnen och en social gemenskap kring högt och lågt är värdefullt bland kristna vänner och det får oss att trivas tillsammans. Men är samtalsämnen likt de i listan ovan det enda vi har när vi träffas livnärs inte vår andlighet, vår tro, mitt i vardagen eller på festen, och då finns det en överhängande risk för att samtalet om tron så småningom dör ut i alla sammanhang där vi befinner oss i. Då kan det sluta med att det även bland kristna vänner blir pinsamt att prata om Kristus.
Ödmjukhet och öppet sinne
Hur uppstår och livnärs då en kristen gemenskap? Det till synes enkla svaret är att Kristus måste finns med i gemenskapen. Det som kanske är svårare att svara på är hur detta går till. De första kristnas gemenskap präglades av att de höll fast vid undervisningen, gemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna. Det beskrivs hur de delade allt, hur de bröt brödet och delade måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. De var i templet varje dag och prisade Gud.
Vi lever i en annan tid än de första kristna och målet kanske inte kan vara att leva exakt som det beskrivs utan hänsyn till kontexten. Men målet kan å andra sidan inte heller vara att bortförklara allt som är lite besvärligt, krävande, annorlunda eller obehagligt genom att använda ordet kontext. I vår tid utmanas vi av individualismens och materialismens övertygande dragningskrafter. Om vi inte utmanas av detta kan det vara en indikation på att vi redan är långt borta från det som är det mest väsentliga, tron på Kristus. Just i denna kamp behöver vi kristna vänner att pröva tankar och levnadsmönster mot, kristna vänner som vi kan samtala om Kristus med och som vi kan läsa Bibeln tillsammans med. Det handlar inte om att vår umgängeskrets ska bli någon form för högre utvecklad moralklubb eller ett gäng av andliga översittare. Det handlar om att dela livet som det är, vardag och fest. Det handlar om att ge en annan människa tillträde till våra tankar och rätt att tala sanning in i våra liv. Också när det är obehagligt för både oss och för den andre.
Hur kommer vi då dit? Några nycklar för att lyckas: ödmjukhet, uppriktigt intresse och kontakt med kärlekens källa, Gud själv. Och bonusen: de goda frågorna. Om du går i ödmjukhet med ett öppet sinne för andra och ständigt är i kontakt med Gud och öser ur hans källor, som är fulla av förlåtelse och hopp, har du ett bra utgångsläge för att komma fram till de samtal som är viktiga på riktigt.
Om konsten att ställa bra frågor
Har du någonsin tänkt över hur du ställer frågor i ett samtal? Hur ofta ställer du frågor där du tror att du redan vet svaret? Hur ofta ställer du frågor som leder samtalet in på något du själv skulle vilja prata eller berätta om? Hur ofta ställer du frågor som innehåller ett påstående (tänk på användandet av frasen eller hur?!)? Hur ofta ställer du frågor i ödmjukhet, med uppriktigt intresse, inspirerade av Guds kärlek och omsorg? Hur ofta låter du bli att ställa frågor för att du inte vet vad du ska fråga om?
Det goda samtalets frågor syftar till att förmedla trygghet så att vi ger varandra plats och möjlighet för att ärligt tala om tron, dess kamp, tvivel, innerlighet, glädje, gestaltning i världen, ja allt som en bekännelse till Kristus kan innebära. Kristna vänner som känner sig trygga med varandra delar Kristus med varandra. På så sätt är vi Kristus i världen och det, tillsammans med undervisning, gemenskap, brödsbrytelse och bön, bygger kristna gemenskaper.
Ett tips
Ett utmärkt sätt att börja samtalet bland kristna vänner: Läs Kolosserbrevet 3:1–17 och samtala kring frågor som: Vad betyder detta för oss? Hur hanterar vi detta i våra liv? Vad brottas vi med? Hur kan vi hjälpa varandra? Hur sprider vi Kristi frid? Hur låter vi Kristi ord bo rikligt bland oss?
Benedikte Nilsson
studierektor och HR-ansvarig, Stidsvig
- Apg. 2:42
- Apg. 2:46