Etiopiens evangelisk-lutherska kyrka har rätt nyligen fått två nya ledare – båda är unga och båda har en något annorlunda bakgrund. Linnea Åström träffade dem på missionsgården Fridhem och hörde dem berätta.
qes Dawit Tufa börjar med att citera Romarbervet: Alla har syndat och saknar härligheten från Gud. Muslimer säger att synden inte är så allvarlig. Om vi bara fastar lite, kan vi få bort den. Men, Guds vrede vilar över synden. Guds röst som når oss genom lagen är dömande.
Qes Dawit, som nyligen blivit president i Etiopiens evangelisk-lutherska kyrka, vet vad han talar om. Han växte upp i en muslimsk familj och kom i kontakt med kristendomen på de obligatoriska bibelkunskapslektionerna i andra klass. Lärarna uppmuntrade sina elever att gå på konfirmandundervisning. Dawit gjorde detta och fick på så vis lära känna Jesus. Hans föräldrar såg detta som en del av hans utbildning och motsatte sig inte att Dawit blev kristen.
Ato Endale Augichew, generalsekreterare i samma kyrka, också ganska ny i sin roll, har en annan berättelse:
– Jag hade inte läst en rad i Bibeln förrän jag var tjugo år gammal. Vid ett tillfälle kritiserade jag något hos de kristna inför en kristen klasskamrat. Han utmanade mig att läsa Bibeln själv och jag antog utmaningen, men jag hade ingen Bibel. En kompis mamma lånade ut sin till mig, och jag blev intresserad och sökte mig till kyrkan som bara låg tio minuter från skolan. Där mötte jag Jesus.
Dawit och Endale har varit i Sverige under en veckas tid och jag träffar dem i samband med ELM-BVs årsmöte på missionsgården Fridhem i Västerbotten. Vad är en etiopiers första tankar om Sverige?
– Det har varit bättre än jag trodde! utbrister Dawit. Några hade sagt till oss att vi nog skulle placeras ute i bushen och att ingen skulle våga prata med oss. Men svenskarna är ju som etiopier!
Endale fyller i:
– Vi hade också förväntat oss att det skulle vara väldigt kallt, men när vi landade i Helsingborg var det nästan varmare än i Addis Abeba!
ato Endale och qes Dawit har ett nära samarbete och jag förstår att de känner varandra väl. Dawit, som ger ett stillsamt och eftertänksamt intryck, arbetar till vardags både som pastor i Asella och som kyrkans president i Addis Abeba. Sitt hem har han i Asella med fru och fyra barn, så mycket tid går åt till att pendla den 17 mil långa vägen mellan dessa platser. På kontoret i Addis sköter han olika ärenden som efterfrågas från församlingarna runt om i distriktet.
På samma kontor har också Endale sin arbetsplats. Endale är en gladlynt man, och jag fascineras över hans ovanligt goda kunskaper i engelska. En vanlig dag börjar med att han skjutsar barnen till skolan, varpå kyrkans anställda samlas till andakt och bön. Hans huvudsakliga uppgift på kontoret är sedan att vara samordnare för deras olika uppgifter. När Endale och Dawit är på kontoret samtidigt, utvärderar och planerar de kyrkans arbete.
Hur gör man egentligen för att bevara ett gott samarbete? Jag ber Endale om några konkreta råd.
– Ditt hjärta måste vara i ditt arbete, det betyder att vi ska fokusera på kyrkan och inte på oss själva. Vi är ju glada för kyrkan och vill söka kyrkans bästa. Vi tror att vi behöver varandra, så då bör vi hjälpa varandra och kompensera för varandras svagheter.
Efter att qes Dawit och ato Endale suttit med på årsmötesförhandlingarna, ber jag dem dela några reflektioner. Dawit funderar en stund.
– Det är ett bra och demokratiskt sätt att ha en konferens på, säger han. Det andliga innehållet är med, vilket hjälper till att hålla rätt fokus.
– Olika människor har olika åsikter och det är en sanning vi måste acceptera, tillägger Endale. Samtidig är vi Kristi kropp och måste fungera som en familj. I Etiopien har vi stora ekonomiska behov och vi förstår att de är något ni går igenom här i Sverige också och att det drabbar enskilda personer.
– Första prioritet i både Sverige och Etiopien bör vara bön, poängterar Dawit. Vi ska lägga fram våra problem för Gud och sedan arbeta hårt. I Etiopien vill vi jobba för att ha en självständig kyrka, men pengarna i dag räcker inte till utvecklingsarbete.
Avslutningsvis ber jag våra gäster om en hälsning till missionsvännerna. Dawit svarar genast med ett bibelställe, Nehemja 2:20, och Endale citerar det ur minnet:
– Himmelens Gud skall låta det gå oss väl, och vi hans tjänare skall börja bygga.
Linnea Åström
Student, Umeå