Hallå! Hallå! Hallå! – Var är jag nånstans?

– Var är jag? Vart är jag på väg? Finns det någon som kan hjälpa mig att reda ut mitt liv, medan jag ännu har det i min hand?

Telefonen ringer någon gång mitt i natten irriterande ettrigt. (Telefoner verkar vara mera aggressiva i tonen på nätterna än på dagtid.) Med mitt fumlande grepp om luren bryts äntligen detta oväsen, som vid nattlig bedömning tycks kunna väcka invånarna i en mellanstor svensk stad. Med en röst som förhoppningsvis skall uppfattas som klar, rinner telefonnumrets siffror ur munnen, medan tungan är på väg att slå knut på sig själv.

– Hallå! Var är jag nånstans? Hade tidpunkten på dygnet varit lämpad för skämt, skulle givetvis svaret kunnat bli: ”Ja, inte vet jag. Men jag vet i varje fall var jag är.” Men det alltmer klarnande medvetandet om tiden på dygnet och okunskapen om hur situationen är för den som håller luren i andra änden av tråden någonstans i Sverige, manar bara till en upprepning av sifferramsan.

– Åh, förlåt! Då har jag ringt fel.

– Hallå! Var är jag nånstans?

Med skrämd blick och med förtvivlan i rösten pressar den uppgivne fram sin bottenlösa nöd. Det är som om rösten tränger upp från själens mörkaste djup. Där nere i avgrunden finns inget fotfäste. Man kan ju inte bygga sin framtid på – ingenting. Man kan ju inte i längden trampa vatten, när kroppens och själens krafter rinner ut !

– Hallå! Är det någon som hör mig? Var är jag nånstans?

– Hallå! Var är jag nånstans? Och vart är jag på väg? Jo visst… Var karsk!

Strunta i att fördjupa dig i det som du ändå inte kan få svar på! Ägna dig åt jobbet och bekantskapskretsen, bilbytet och pensionsförsäkringen! – Nej, för resten… Varför skulle du engagera dig för pensionen? Du vet ju inte, om du alls behöver någon pension. Och bilbytet – ja, det är visserligen en investering, som kanske har något kortare framförhållning för somliga. Men även den blankaste och mest välvårdade bil kan i ett ögonblick bli som ett litet paket, gjort av skrynkliga papper.

– Var är jag? Vart är jag på väg?

Finns det någon som kan hjälpa mig att reda ut mitt liv, medan jag ännu har det i min hand?

Du har inte livet i din hand. En – och bara En – kan reda ut ditt liv nu.
Det är han, som har rett ut dina obefintliga möjligheter att slippa bli bortvisad från Livets Gud!

Ge dig nu tid att tänka på Jesus, Guds Son. Han är inte så ointresserad av dig, som du kanske har varit av honom. Han är Guds Son och därmed oändligt rik, om jag får använda det värdeladdade ordet. Det är nämligen genom honom och till honom allting är skapat. Du också.

Jo, du är skapad ”till honom”. Han ville ditt liv och därmed ville han att du skulle vara en del av hans härlighet. Du var inräknad i kretsen runt omkring honom.

– Ja men, jag har inte varit religiös och är det inte nu heller.

Du menar kanske, att du inte brytt dig om det där med Gud och med Jesus? Det har du måhända rätt i. Men det betyder inte att Gud inte brytt sig om dig. Det märkligaste beviset på det är, att han, som var i det fullkomliga, åtog sig att gå ner i djupet och rädda oreligiösa, orättfärdiga och ovilliga människor från evigt mörker och förtvivlan.

Jaså – du skulle vilja veta, hur sådant skulle kunna ske. Ja, det inte bara ”skulle kunna ske” utan det har faktiskt redan skett! Han visste att du aldrig skulle kunna betala den skuld till Gud som du ådragit dig genom din synd. Då verkställde han ”världens skuldsanering”. Gud beslöt, att han själv skulle sona synden och det skulle ske i Jesus.

Du undrar hur jag skall få dig att tro nåt sånt. Nej, det kan jag inte. Och Gud tvingar tvingar dig inte – om du inte vill. Men vill du själv, kan du vara förvissad om, att Gud också vill det. Om du nu genom olika omständigheter finner, att du nog gärna skulle vilja eller våga tro på, att Jesus genom sin död på korset sonat din synd och betalt din skuld, så har Guds Ande redan fört dig det första steget.

Men jag förstår, att du vill bli viss om, att Gud verkligen står fast vid vad Jesus gjort för dig. Då skall jag berätta för dig, att Jesus i ett enskilt samtal sade till en hjälpsökande och undrande människa: ”Så älskade Gud världen, att han utgav sin ende Son, för att var och en som tror på honom, inte skall förgås utan ha evigt liv.” (Joh. 3:16.)

Nu vill jag ge dig ett råd – om du nu är mottaglig för något sådant: Läs en gång på morgonen, innan du stiger upp och en gång på kvällen, är du gått i säng, de där Jesus-orden. Men läs dem på det här sättet: ”Så älskade Gud mig, att han utgav sin ende Son, för att jag – om jag tror på honom – inte skall förgås utan ha evigt liv.” Sedan lägger du till: ”Jesus, ge mig den tron!”

Kom sedan inte, efter att ha gjort det i fjorton dar och påstå, att det inte hjälper! Fortsätt med det i fjorton år, om du får så många år. Jag vet, att du skall få den frimodighet i tron som du behöver.

Einar Göth, prost