Biskop Bo Giertz berättar i en av sina böcker om en katolsk präst. Denne hade blivit tillfångatagen. Samtidigt hade han råkat i stor nöd över sitt eget andliga tillstånd. Han ville gärna vara en bra kristen. Men det hade inte fungerat för honom. En vän försökte hjälpa honom. Nu gäller det att hålla ut! Ge Gud hela ditt hjärta! Be, ropa, skrik och tigg ända tills Gud hör!
Till sist säger den stackars prästen: ”Har du sett en häst ramla omkull någon gång? Det låg en sådan vid Skulebäck. Den låg på sidan. Tungan hängde ut ur käften på den. Benen var döda och tunga som blyklumpar. Bara ögat levde – uppspärrat och fullt av smärta. Tror du det hjälper med sporrar på ett sånt djur? Tror du det hjälper att be det hålla ut?” Den katolske prästen fann ingen hjälp i vännens förmaningar. Nu kände han sig precis som den där hästen. Det hjälpte inte att satsa på egna krafter. De var ju redan förbrukade. Har du varit i en sådan där andlig kris någon gång? Då vet du vad det vill säga att försöka ta sig samman utan att det hjälper.
Bibeln har ett härligt budskap till sådana människor. Det låter så här: ”Medan vi ännu var svaga dog Kristus för alla gudlösa.” ”Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare” (Rom 5:6 och 8).
När det gäller våra egna möjligheter att komma till himlen är de lika med noll. Lägg märke till orden vi har kursiverat i de här bibelverserna! Där ser vi det tydligt. Men Jesus har gjort det möjligt. Vi får lita på honom! ett tröstens ord: ”Människans nollpunkt är Guds utgångspunkt.”
(ur Ledljus – andaktsbok för unga)