Hur kan människor i vår närhet nås med evangelium? Den frågan borde bli brännande för alla kristna. Utbudet av andlighet är stort. Söndag efter söndag och även vardagar inbjuds det till gudstjänster i kyrkor och missionshus. Men kommer det några som inte hört evangelium tidigare?
Budskapet om frälsning genom tron på Jesus Kristus måste bli predikat och mottaget. Aposteln Petrus säger så klart: ”I ingen annan finns det frälsning.” Bjudningen till Lammets bröllop måste nå ut. Människor ska nödgas (enträget uppmanas) att komma.
Gamle Per Olsson drömde en natt att han kommit innanför himlaporten. Där upptäckte han att bysmeden saknades. När han frågade efter honom, fick han till svar: ”Nej, han är inte här. Ingen har bjudit honom.” När Per vaknat tidigt på morgonen klädde han sig i hast och gav sig iväg för att bjuda den ogudaktige smeden John. På sitt enkla, kärleksfulla sätt fick han tala om för denne, att han precis sådan han var var bjuden till himlens härlighet för Jesu Kristi skull. Så fullgjorde Per sitt sista uppdrag, berättar den gripande traktaten Du är också bjuden. På vägen hem slutade Per sina dagar. För smeden blev Pers besök en vändpunkt och han kom omsider till tro.
En sådan nöd för andras frälsning behöver komma över oss. Vi träffar kanske många människor på arbetet eller där vi bor. De vet förmodligen att vi är kristna, och någon av dem väntar sig kanske att vi ska börja ett samtal i andliga ting.
Som kristna har vi ett ansvar att vara Herrens Jesu ambassadörer, att kunna ge skäl för vår tro och att i liv och ord vittna om den Herre och Frälsare som gett sitt liv för alla. Vi har fått olika gåvor, som Herren vill att vi ska använda. Vi kan åtminstone bjuda in till gudstjänst, till ett enkelt stugmöte, ett bibelstudium, bjuda barnen i grannhuset till söndagsskola eller kristen förskola. Det är nog inte den allmänt formulerade annonsen som talar starkast utan den personliga inbjudan.
Ett sätt är att – om möjligt – ordna och bjuda in till stugmöte eller bibelstudium i det egna hemmet. Det kan bli ett tillfälle att fördjupa kontakten med grannarna. Samtidigt är det en bekännelse för omgivningen och ett tillfälle att framföra den store Konungens bjudning. Kyrkolokaler och missionshus har i regel ”högre trösklar” än privatbostaden. I första hand är det grannar som bör bjudas. Många har vid sådana tillfällen fått del av kallelsen till Guds rike, och barnen i hemmet har ofta fått bestående intryck. Du som nu läser Till Livs första nummer Nådens År 1999 känner säkert någon som du anar inte har blivit bjuden till himlens salighet. Tala med Herren Jesus om den människan och bed om vishet att kunna bjuda i hans namn! Och glöm för all del inte att också du är bjuden!
Arthur Einarsson ordf. NSM