Innan en människa kommit till en saliggörande tro på Kristus, är hon upptagen med gärningar. Något förenklat kan man säga, att det är genom sitt sätt att vara eller göra som hon tror sig vara och bli god inför Gud.
Hur man nu än upplever sig själv, så menar man sig sällan vara sämre än någon annan. Skulle det fattas något, kan man fylla på med egna prestationer.
Med den som är väckt och kanske omvänd är det precis tvärtom. Man kan aldrig bli tillräckligt god inför Gud. Hur man än försöker hålla tillbaka de orena tankarna, kommer de alltid tillbaka till det förbjudna. Hur man än anstränger sig att bli en bättre människa, kommer man ständigt till slutsatsen att det fortfarande fattas något. Ibland kan detta vara ett tröstlöst bekymmer.
Av Jesu undervisning i evangelierna finner vi att ingenting är så viktigt som att bli frälst för evigheten, bokstavligt talat ingenting. Enligt Matteus har Jesus sagt: ”Om din hand eller din fot förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller halt än att ha båda händerna och båda fötterna i behåll och kastas i den eviga elden.” Det är ord som inte kan missförstås, och liknande ord har Jesus sagt om ögat. Men det är bilder som Jesus förmedlar till oss. Om vi syndare skulle handla bokstavligen efter hans ord, vad skulle då bli kvar av oss och hos oss som vore rent? Det finns inget som duger inför Gud.
”O, skulle jag komma fram inför Gud, förkastad för evigt jag blev”, lyder några ord ur en sångvers. Och då är inte bara det onda hos mig ihågkommet utan även det goda. I en annan sång har saken uttryckts så:
Min fromhet var en tagg i Kristi törnekrona,
ty jag har sjunkit så, att Frälsaren med blod
min bästa offergärd behövde dyrt försona
att göra den för Gud tacknämelig och god.
Det bästa, som hos mig i bästa stunden fanns,
var intet annat värt än törnets vassa krans.
”Min nåd är nog för dig”, fick Paulus veta. Jesu verk i syndares ställe är av sådan art och kvalitet, att det räcker inför Gud i mitt ställe, hurdan jag än är och ser ut! I Apg. 13 finns en predikan av Paulus, i vilken han bl.a. säger, att ”det är genom honom (Jesus) som syndernas förlåtelse predikas för er, och att var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias ifrån genom Moses lag”.
Allt!
”Min nåd är nog för dig.” Gud sade det till Paulus för att aposteln inte skulle berömma sig själv. Han hade övermåttan höga uppenbarelser att peka på men de var egentligen inte till nytta för någon. Så fick han något att dras med som han kallar ”en törntagg i köttet”. I 2 Kor. 12 har vi hela sammanhanget beskrivet.
”Min nåd är nog för dig.” Det gäller också dig, som just nu läser detta. Allt som fattas i dina gärningars fullkomlighet har Jesus fullkomnat i ditt ställe. Allt vad du förtjänar av Guds vrede för dina synders skull har Jesus burit i sin kropp upp på korsets trä. All syndens orenhet i ditt väsen blev av Jesus sonad. Vi läser i Bibeln om Jesus: ”Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud.” Så har Gud i nåd handlat med oss. Från vår sida behöver vi inte lägga till något. Guds nåd är tillräcklig.
”Min nåd är nog för dig!”
Ingemar Helgesson