Hur är det att vara kristen elev på en gymnasieskola? Blir man respekterad som kristen eller känner man sig i underläge? Hur viktigt är det, att man har kristna kamrater på skolan? Vad betyder korttidarna för eleverna? Känns det meningsfullt att vara korttidare? Är man på skolan enbart för de kristna elevernas skull, eller kan det vara så, att Gud erbjuds som ett alternativ även för andra?
Dessa och en del andra frågor fanns på samtalslistan, när jag en februaridag träffade elever och korttidare i Hjärup.
Jenny Gunnarsson och Cherry Magnet är två gymnasieelever från Lund. Jenny går på Katedralskolans naturvetenskapliga linje, och Cherry går samma linje på Spyken. Jenny har bott i Lund hela sitt liv medan Cherry har tillbringat de flesta av sina år i Sydafrika.
Janna Sjödahl, som kommer från Örkelljunga och Mattias Engström från Önnestad är två av KUS:s korttidare. Janna är stationerad i Lund och Mattias i Kristianstad
Hur är det att vara kristen och gå på gymnasiet?
Ibland tycker jag, att det är skönt, säger Cherry. Jag känner, att Jesus är med mig. Och man blir faktiskt accepterad. Men ibland kan det vara jobbigt, tycker Jenny. Om man t.ex. påstår att Gud skapat världen, kan någon mycket väl säga: Tror du på jultomten också? Men det finns också kamrater, som är avundsjuka på en, för att man har en tro.
Som kristen är man väl i minoritet på skolan? Hur klarar man det?
Rastandakterna är viktiga, menar de båda eleverna. Vi träffar då andra kristna elever på skolan, och ibland upplever man, att ”Gud verkligen är här också”. Jag är inte så ensam. Vi stöttar varandra.
Var kommer ni korttidare in i bilden? Är ni också stöttor?
Ja, säger Janna, det försöker vi vara. Vi har en viktig uppgift, skjuter Mattias in. Vi kopplar ihop skolvärlden med fritidsvärlden.
Hur menar du?
Jag menar så här: Att vara kristen är inte att leva ett liv på fritiden bland kristna kamrater på läger eller i Credogruppen och sedan vara någon annan på skolan. Kristen är man hela tiden.
Jenny och Cherry håller med om att korttidarna har en viktig uppgift på skolan, och de tillägger: Utan dem skulle det bli mycket svårare för oss. Rastandakterna skulle väl fortsätta, men bokbordet skulle vi förlora liksom det stöd korttidarna ger oss. Dessutom organiserar de träffar med kristna elever från andra skolor.
Ni har rastandakter och bokbord. Vad gör man på en rastandakt?
Janna berättar, och de andra instämmer: Det blir mycket bön och bibelläsning. Ibland läser vi ett stycke ur en bok och funderar tillsammans kring det lästa. Men, understryker de, att be för varandra och för skolan känns mest angeläget. Rastandakterna ger stöd och inspiration, och det är viktigt.
Vad finns det på bokbordet?
Janna och Mattias berättar om enkla traktater, böcker av C.S. Lewis och biblar. Vi säljer ingenting, säger de, men vi lånar ut eller ger bort. Det är oftast vid bokbordet som samtal med icke kristna elever kommer i gång. Det finns många frågor, som ger upphov till samtal.
Vad är det för frågor som finns bland gymnasieelever i dag?
Mattias säger, att de religiösa och andliga frågorna är aktuella. Det är inne att ha en religiös uppfattning, en livsåskådning. Han tror, att det beror på att många unga människor genomskådat materialismen. Den ger inte den trygghet man behöver. Man söker efter något eller någon, men man vill inte binda sig till en bestämd religion. Cherry instämmer och tillägger, att många har frågor om Gud och om skapelsen. Man söker efter något att tro på. Jenny har samma uppfattning.
Vilka tankar har man då om Gud?
Janna och Mattias svarar så här: De flesta tror, att han finns, åtminstone tror de på någon form av högre makt, någon som satt i gång världsförloppet. Men Bibelns Gud – en personlig och levande Gud, som bryr sig om ”lilla mig” här och nu – har man svårt för att tro på. Varför skulle i så fall människorna i Tjetjenien behöva lida som de gör? Man konstruerar sin egen Gud.
Men, säger Janna, jag brukar säga till eleverna: Finns Gud, så måste han väl ändå vara på ett visst sätt. Det initierar ett samtal om vem Gud är.
Varför får ni frågor om Gud och om kristen tro, tror ni?
Jenny antar, att man frågar för att testa. Funkar det verkligen att tro på Bibeln?
Cherry förmodar, att en del tonåringar är osäkra på vilka de själva är. De vill ha något fast att luta sig mot. De är nyfikna på den kristna tron. De skulle vilja tro, men de vågar inte.
Janna och Mattias instämmer och tillägger, att många frågor ställs för att ”sätta dit” oss, men sådana frågor kan ibland leda fram till ett givande samtal, då vi får tillfälle att tala om vad kristen tro är.
Hur presenterar ni korttidare er på skolan? Vi berättar på skolan, att vi tillhör ett kristet skolteam, och nästan alltid blir vi vänligt bemötta, säger de.
Tar elever och lärare sedan kontakt med er?
Lärarna kommer sällan till bokbordet, men det händer, att de ställer frågor till oss i samband med att vi har lektioner, svarar Mattias. Janna tycker inte att lärarna visar särskilt stort intresse. Det är mest eleverna, som ställer frågor, säger hon.
Tycker ni att ni har något intressant att erbjuda?
Janna: Ja, vi kommer med ett unikt erbjudande, ett hett alternativ som har med kristen tro att göra.
Vad är det, som är så unikt?
Mattias svarar, och de andra instämmer: Det är förlåtelsen. Ingen annan religion har en sådan att erbjuda. En förlåtelse som man får vila i är något unikt.
Hur förklarar ni det?
Vi använder en pedagogisk bild av skapelsen, syndafallet och Jesu försoning på korset. Problemet är, att många inte är förtrogna med begreppet synd, och då inser man inte värdet av förlåtelsen. Däremot går en del ungdomar omkring med ångest, och då kan man ibland koppla ihop detta med det Bibeln kallar synd. Detta kan leda till att man upptäcker det fantastiska i förlåtelsen, förklarar Mattias.
Eleverna har berättat hur viktigt det är att man stöttar varandra. Hur får ni korttidare den hjälp ni behöver?
Janna berättar, att de fyra korttidarna i Lund bollar problem mot varandra, och så ber de för varandra. Dessutom har vi utbildningsveckorna, säger hon.
Ja, säger Mattias, de veckorna är både sköna och nödvändiga. Man pratar med varandra både om misslyckanden och framgångar, och man inspirerar och stöttar varandra.
Finns det något annat som ger er inspiration och motivation?
Det är framför allt i mötet med människor, kristna och andra, som jag får min inspiration, framhåller Mattias. Gud ger mig liksom en kärlek till andra människor, som driver mig att arbeta vidare. vad betyder bön och bibelläsning för er? Janna svarar, att det betyder enormt mycket. Bibeln ger mig en grund att stå på. I bönen får jag lägga fram för Gud både det som gått dåligt och det som gått bra. I bönen och bibelläsningen får jag kraften som behövs. De andra nickar instämmande.
Vad skulle ni vilja säga till en ung människa som funderar på att bli korttidare?
Vi behöver dig på skolan, föreslår Cherry och Jenny. Du behöver inte vara en person med särskilda gåvor för att du ska passa. Det är ändå Gud som ser till att det blir något bra av det.
Ge bara honom lite av din tid och var beredd att förankra ditt arbete i bön och bibelläsning.
Janna påpekar: Det är en förmån att få vara korttidare. Man arbetar bland människor, och man får arbeta med sin tro. Man växer som kristen.
Bli korttidare, säger Mattias. Du får allt stöd du behöver av ungdomssekreterarna, och kursveckorna på t.ex. Helsjöns folkhögskola är fantastiska. Och framför allt har du Gud med dig. Och, tillägger Janna, ett hett alternativ att erbjuda eleverna på skolan.
Sven-Ingvar Tuvesson predikant, Hjärup