Kyrkoåret lider mot sitt slut. Det är dags att sammanfatta, och det är tid för självrannsakan. Vilka rikedomar har inte året med dess bibeltexter, psalmer och andliga sånger erbjudit oss. Hur har vi tagit emot de erbjudanden vi fått, och hur har vi förvaltat dem?
Kyrkoåret lider mot sitt slut. Det är dags att sammanfatta, och det är tid för självrannsakan. Vilka rikedomar har inte året med dess bibeltexter, psalmer och andliga sånger erbjudit oss. Hur har vi tagit emot de erbjudanden vi fått, och hur har vi förvaltat dem?
ETT NÅDENS ÅR
I Evangelieboken har Första Söndagen i Advent fått rubriken Ett nådens år. Den rubriken skulle kunna stå över hela kyrkoåret, för vad är kyrkans år om inte ett år med ständiga påminnelser om Guds nåd i Jesus Kristus, den nåd om vilken Paulus skriver i brevet till Titus, att den ”har uppenbarats till frälsning för alla människor”. Den kristna frälsningshistorien blir aldrig förlegad och hänvisad till historien enbart. Varje kyrkoår presenteras frälsningsbudskapet fräscht och aktuellt för mig, och det kräver ett personligt gensvar.
ORDET
Guds ord är navet kring vilket allt rör sig under det kristna året. Evangeliebokens texter speglar Ordets bredd och djup. Varje söndag har sitt bestämda budskap. Steg för steg leds vi genom frälsningsdramats skeenden. Budskapet om Jesu födelse, hans försoningsdöd och segerrika uppståndelse blir levande på nytt varje kyrkoår. Ordet räcks mig som ett erbjudande att ta emot Livet, det eviga och oförstörbara, men det ger mig också den näring som behövs för att jag ska kunna leva ett fruktbart kristenliv.
MOTTAGANDE OCH FÖRVALTNING
Ett erbjudande ska jag ta emot, och det jag mottagit ska jag förvalta. Delar man kyrkoåret i två delar, kan man säga att första delen handlar om ett frälsningserbjudande som gjorts tillgängligt för mig genom att Gud blivit människa i Jesus Kristus. Den andra delen handlar om hur jag tar emot ordet om Jesus och hur jag omsätter det i mitt liv. Trefaldighetstiden, som vi ännu lever i, är den del av kyrkoåret där texterna behandlar detta. Kallelsen till Guds rike, Lärjungaskapet och Andlig klarsyn är exempel på textrubriker under den första delen av den här tiden. Längre fram under Trefaldighetstiden talar texterna allvarligt om förspillda tillfällen och äkta och falsk fromhet. Medmänniskan och Lovsång är rubriker, som anknyter till ett fruktbärande kristenliv. Mot slutet av kyrkoåret påminns vi om döden och alltings förgänglighet men också om det kristna evighetshoppet. Vaksamhet och väntan anbefalls. Domssöndagen med Kristi återkomst närmar sig.
SJÄLVRANNSAKAN
I början av kyrkoåret möter oss Jesus med orden: ”Tiden är fullbordad och Guds rike är nära. Omvänd er och tro evangelium.” Hela kyrkoåret har evangelium, det glada budskapet om Jesus, räckts mig. Har jag tagit emot det i tro och lydnad, och har trons frukt mognat i mitt liv? Paulus skriver: ”Pröva er själva om ni är i tron, pröva om ni håller måttet. Eller märker ni inte att Jesus Kristus lever i er? Gör han inte det, så består ni inte provet.” (2 Kor. 13:5). Här är läge för självrannsakan. Jesus kommer tillbaka för att döma var och en efter hans gärningar. Det är Domssöndagens budskap. Ack, mildaste Jesu, föröka oss trona, att vi må beredda och vakande stå, att vi ej bortmista vår salighets krona och att vi din nåd ej förlustiga gå! O, räck oss din hand, vår Frälserman, och för oss till himlens lycksaliga land!
Sven-Ingvar Tuvesson styrelsemedlem i ELM SV