Har du hört sagan om de tre flyttfåglarna, som var så goda vänner? De höll ihop i vått och torrt. En dag kom de till marknaden på torget för att köpa mat. Torghandlaren sade att de kunde spara sina pengar och i stället ge honom en av sina fina fjädrar som betalning.
En av fåglarna utnyttjade det här erbjudandet hela sommaren. Han tyckte det var enastående bra att kunna betala med sina fjädrar. På det sättet skaffade han sig både mat och en massa andra saker, som blänkte och lockade.
Så kom hösten. De tre vännerna samlades för att börja den långa färden till varmare länder. Men det var bara två som lyfte mot himlen. Den tredje stod där omgiven av fina saker men med vingar som inte längre bar.
Tänk, att inte kunna lyfta vingarna till flykt! Att plötsligt inse att detta med att ”vinna hela världen” egentligen inte är värt någonting, om jag på det sättet förlorar min själ.
Farorna lurar förrädiskt på jorden, må jag då aldrig där söka min ro! Är av Guds husfolk en medlem jag vorden, vill jag för evigt där hemma blott bo.
O, så håll vingarna fria, jag beder, stärk dem till flykt och förnim mitt begär! Lös dem från allt som vill tynga dem neder, Herre, du känner ju bäst vad det är!
Inga-Lisa Persson
Några tankar med anledning av artikeln ”Vill ha mer, vill ha mer” i Till Liv nr 10.