Jesus hade lämnat Jerusalem, där Nikodemus sökt upp honom. På vägen genom Samarien mötte han en kvinna, präglad av inre oro och längtan: Vem kunde hjälpa henne? Och vem kan hjälpa oss i dag?
På ett elskåp i Kungälv har någon klottrat: ”Mitt liv är en välfärdsvals. Jag har allt men har ingenting alls.” I västvärldens välfärdssamhälle kan vi köpa det mesta vi behöver, men inte frid. Trots att man har allt man kan önska sig, och lite till, kan besvikelsen och tomheten infinna sig och känslan av att livet ändå måste vara mer.
En VD, som nyligen köpt en Porsche, beklagade sig och sa: ”Jag var bara glad för min Porsche i en vecka.” Mitt i all framgång kände han sig ständigt olycklig och otillfredsställd. Och han är inte ensam. Många bär på ett värkande hål i själen som ropar efter att bli fyllt, en existentiell längtan som vill bli tillfredsställd. Men hur?
Jag kan inte låta bli att tänka på Hasse Alfredssons monolog om pastor Jansson: ”Livet är som en påse. Tomt och innehållslöst, tills man fyller det med något. Karameller till exempel …” Vad fyller du ditt liv med? Vad ger ditt liv mening? Hur gör du för att bli av med den inre tomheten? Konsumtion? Upplevelser? Sex? Alkohol? Andlighet? … Utbudet är stort, som i en välsorterad godisbutik. Det finns gott om karameller att stoppa i påsen. Och suget stillas kanske tillfälligt, men återkommer snart med förnyad styrka. Den molande värken i själen vägrar släppa.
Jesus vill fylla vår inre tomhet
Smärta upplevs ofta som något ont, men är i grunden något positivt. Den signalerar att allt inte står rätt till, även om vi inte alltid förstår orsaken. Om vi bara dövar smärtan, utan att ta reda på vad vi borde göra åt den, finns risken att det slutar illa. Så även med värken i själen. Ibland kan vi behöva någon som hjälper oss att förstå.
Så var det för kvinnan vid Sykars brunn. Hon bar på en inre törst, men visste inte hur den skulle släckas. Hon hade gjort samma desperata försök som så många i dag, med sexuella relationer. Fem män hade hon avverkat, och den hon nu levde med var inte hennes. Men törsten och tomheten fanns ändå kvar.
Alla våra försök att på egen hand fylla den inre tomheten leder bara till att vi blockerar oss för Gud. För hålet i själen fylls inte utifrån, utan inifrån – med levande vatten.
Människans relation med Gud är förstörd. Hennes förbindelse med honom, som i Bibeln kallas för Livets källa, är bruten. När människan inte längre har kontakt med Gud är hennes inre som en uttorkad bäckfåra, där det levande vattnet har slutat flöda fram. Kvar finns tomhet och törst.
Den tomheten har Jesus kommit för att fylla. Han vill återupprätta förbindelsen med Gud. Han vill hjälpa oss att förstå vår inre törst och avlägsna allt det som vi proppat hålet fullt av, och som hindrar det levande vattnet från att sprudla inombords.
Ett möte med Jesus kan förändra livet
Kvinnan, som hade gått ut mitt på dagen för att hämta vatten, möter vid brunnen en man som verkligen ser henne. Han får henne att känna sig viktig och betydelsefull. Han ber henne om hjälp, och gör sig beroende av henne. Han kommer underifrån, inte uppifrån som en dömande ”Mr Know-it-all”. Varsamt och kärleksfullt avslöjar han hennes inre hemlighet. Inte för att sätta dit och trycka ner henne, utan för att kunna befria och upprätta.
Från det vardagliga samtalet om törst och vatten, leder Jesus samtalet till att handla om själens törst och det levande vattnet. När kvinnan förstår vem hon pratar med, och vad han har att erbjuda, händer något inom henne. Hon, som kommit ensam ut till brunnen, kanske för att slippa möta de andra kvinnornas förakt och nedlåtande blickar, rusar nu tillbaka till staden för att berätta om vem hon mött. Det levande vattnet flödar över alla bräddar. Törsten är stillad. Förbindelsen med Livets källa återupprättad. Det verkliga livet har återvänt.
Det värkande hålet i själen är en öppning för Gud. När man uppnått allt det där man drömt om, hoppats på och trott skulle fylla livet med mening, och tomheten ändå finns kvar, då växer inte bara besvikelsen, utan även längtan efter något mer, något helt annat. Din tomhet. Din längtan. Guds möjlighet.
Håkan Giselsson, församlingspedagog, Kungälv