Fräls oss ifrån ondo Matt. 6:13
Så har Jesus lärt oss att be. Hur blir det då för en kristen som ber denna bön? Hurdan blir hans dag?
Väckarklockan ringer. Han går upp. Han har bråttom. Men han tar sig tid att be ”Fader vår”. Han ber som Jesus lärt sina lärjungar: ”Fader … fräls oss ifrån ondo.”
Hur blir det nu för honom? Får han en dag utan problem, utan motgångar, utan sådant som är ont och svårt? Nej, så blir det inte. På arbetsplatsen är det manfall så han får dubbelt att göra. Mitt på dagen får han telefon om en anhörig som hamnat på sjukhus. På hemvägen är det stopp i trafiken efter en allvarlig olycka. Han blir sittande i bilkön. Det blir sent innan han kommer hem. Eftersom familjen har hört om bilolyckan har de väntat i stor oro. Det blev en svår dag.
Ja, så kan det bli. Och så blev det för Paulus. I andra brevet till församlingen i Korint berättar han om vad han fått utstå. Han har suttit i fängelse. Han har fått hugg och slag. Han har ofta svävat i livsfara. Han har blivit stenad. Han har lidit skeppsbrott tre gånger. Han har mött faror på floder, faror bland rövare, faror från landsmän, faror från hedningar, faror i städer, i öknar och på hav. Han har haft nätter utan sömn, och dagar utan mat, han har varit frusen och naken (2 Kor. 11:23ff).
Ja, så är det. Vi lever i en farlig värld. Det onda omger oss. Och vi som tror och ber, vi får inte en egen väg utanför det svåra. Men Herren är med oss. Därför kan det onda aldrig få makt över oss.
Herren kan tillåta det svåra att komma. Han kan låta det onda ansätta oss. Men mitt i detta är han hos oss. Det onda kan aldrig få makt över oss
Därför behöver vi inte tappa modet. Det gjorde inte Paulus. Hur mycket svårt han än fick uppleva, tappade han inte modet. I 2 Kor. 6 berättar han hur det har blivit för honom:
Vi är misskända men ändå erkända.
Vi är döende men lever.
Vi är tuktade men inte till döds.
Vi är bedrövade men alltid glada.
Vi är fattiga men gör många rika.
Vi är utblottade på allt men äger allt.
Nu ger Herren oss samma mod. Vi får räkna med att det kommer sådant som är svårt. Kanske något med ekonomin. Eller med hälsan. Eller med ett av barnen. Vi ber Gud hjälpa oss. Men kanske blir vi inte av med det svåra. Då ska vi inte förlora modet. Herren är hos oss. Och han låter inte det onda ta överhand.
Men – frågar någon – hur är det när Gud verkar långt borta? När jag känner mig dömd. Den onde anklagar mig, och slungar Guds lag emot mig. Hur är det när jag känner mig förkastad?
Detta är det svåraste som kan drabba oss. Att vi blir anfäktade. Men också ur detta frälser Gud oss. Visst vill den onde anklaga oss. Men det är inte han som har sista ordet. Gud är den som frikänner. Visst vill den onde fördöma oss. Men Kristus är den som har dött för oss. Sedan han burit våra synder har han blivit uppväckt, och nu sitter han på Guds högra sida och manar gott för oss (Rom. 8:11ff).
Ja, Herren skall rädda oss från alla onda anslag och frälsa oss till sitt himmelska rike (2 Tim. 4:18).
Gustav Börjesson, prost, Sätila