Det krävs bara ett litet ljus för att lysa upp ett helt mörkt rum. Det kan räcka med ett enda ord om honom som är Ljuset, för att livet ska förändras. Det är honom som alla adventsljusen vill påminna om – Jesus Kristus.
Vilket år kan man skanna igenom det gångna årets nyhetssändningar och säga: ”Det har verkligen varit ett bra år, inga katastrofer, inga krig, inga terrorhandlingar, ingen turbulens i världsekonomin, nej, ingen har egentligen haft det svårt personligen heller. Så skönt!”?
Nej, just det …
Det finns en liten nyhetsservice på internet som heter ”Good News Magazine”. När de stora nyhetssajterna rapporterar om krig och hungersnöd, kan man här läsa om goda nyheter och få motvikt till allt svårt. Visst är det sant att katastrofer och problem ofta blåses upp med onödigt feta rubriker och att vi lite oftare skulle se de små, goda sakerna som faktiskt sker i vår närhet – men lite skrattretande är det att som positiv motviktsnyhet när världen skakas av ännu ett bomdåd, läsa om att det på Cypern finns ett hem för hemlösa hundar och katter … Det ger mig inte någon större trygghet i en turbulent värld, precis.
Men visst letar människan efter vad som skulle kunna ge den där tryggheten – det som ger glädje och ljus åt själens vintermörker. Men var hittar man det?
’Till Guds undervisning, till vittnesbördet!’ Om de inte
talar enligt detta ord finns ingen morgonrodnad för dem. De skall dra genom landet, hårt ansatta och hungrande. Och när de hungrar skall de brista ut i raseri och förbanna sin kung och sin Gud. De skall vända blicken uppåt och de skall se ned på jorden, men se, där är bara nöd och mörker, en natt full av ångest. De är utkastade i det tätaste mörker (Jes. 8:20-22).
Det som verkligen kan ge människor trygghet är inget annat än Gud själv och hans Ord. Men om man inte kommer inom hörhåll för det, eller om man inte vill ta det till sig, så blir det precis som Jesaja säger: man känner sig hårt ansatt, hungrande – men man vet inte efter vad. Man söker och söker, men allt man får tag i bara ökar mörkret. Så skyller man kanske Gud för det.
Men hela tiden finns förlåtelsen och upprättelsen, just det som kan ge livet ett nytt skimmer och nytt ljus, det finns hela tiden så nära, så nära.
Där, i frontlinjen, mitt bland de sökande och vilsna, där vill Gud att hans Ord ska få möjlighet att tända hopp och tro. Som ficklampsblink mitt i en mörk och otrygg stad där elen slagits ut: Men det skall inte vara nattsvart mörker där ångest nu råder … Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram (Jes. 9:1, 2).
Gud söker i sin stora kärlek dem som i sin tur söker – efter vad, det vet man ännu inte, men i grunden är det ett sökande efter Honom, det sanna ljuset. I sitt sökande använder Gud sig av hela sin fantasi, allt han kan. Han använder dofter, färg och form, toner och ljud – och han använder männi-skor. Människors handlingar och människors röster kan få bära fram Guds kärlek och Guds Ord för att – som ficklampsblink i en tröstlös höstmörk stad – få ge en glimt av Honom Själv.
Det är snålblåstens adventstid, men adventsljusen i alla fönster lyser varmt. Det är själens adventstid, då man genom adventsljusen kan få börja ana något om det stora julljuset.
Så härligt att få veta att det lilla ljus man först bara anar, är en glimt av det enorma ljus som allt som heter ljus fått funktion och namn av – eller som den gamle Sakarias en gång sa: Välsignad är Herren, Israels Gud, som har besökt och återlöst sitt folk … för vår Guds innerliga kärleks skull.
I kraft av den (Guds kärlek!) skall en soluppgång från höjden besöka oss, för att ljus skall skina över dem som sitter i mörker och dödsskugga och styra våra fötter in på fridens väg (Luk. 1:68-79).
Och så fantastiskt att veta att det lilla ljus man någon gång vågat låta blinka till för någon annan, det räcker, för det
används av en större makt, kopplas upp till det andliga kraftcenter där flöden och möjligheter styrs av Guds Helige Ande – de korta, kanske till synes bortkastade orden om Guds verklighet, de kan omtransformeras genom samme Ande till verkliga blixtnedslag av ljus och kraft i en annan människas liv.
Tänk om någon, nästa år vid den här tiden, kan sitta och tänka tillbaka på det år som gått och säga till sig själv: ”Det här året blev en vändpunkt för mig – från mörker till ljus, från hopplöshet till evighetshopp, från att vara fast i onda mönster, till förlåtelse, upprättelse och nya möjligheter.”
Tänk om du och jag skulle kunna säga så.
Tänk om det skulle bero på något du eller jag sagt, om någon annan skulle kunna säga så.
Han som är Underbar i Råd, Väldig Gud, Evig Fader, Fridsfurste är Ljuset i allt mörker.
Anders Göth, redaktör för Till Livs julnummer, stadsmissionär i Malmö