Funnen av Gud

Varje människa är sökt av Gud. Det är en övertygelse som Billy Wennerberg, svetsare från norra Skåne, själv kan vittna om. Här berättar han om hur Gud fått finna och leda honom till Kristus kors.

– MIN MORMOR VAR EN BÖNEMÄNNISKA som aldrig gav upp. Nu har jag tagit över stafettpinnen och ber för släkten och andra i min närhet.

Jag sitter hemma hos Billy Wennerberg, ett stenkast från järnvägsstationen i Osby. Det är en trevlig lägenhet han har, om än lite spartanskt inredd.

– Jo, det märks väl att här bor en ungkarl, skrattar han. Men faktiskt känns hela Osby spartanskt nu för tiden. Allt lägger ner. Nu bommas även järnaffären igen.

Att Billys inre inte är spartanskt tar det dock inte särskilt lång tid att förstå. Han berättar om sin uppväxt i ett hem med missbruk och en tonårstid med mycket alkohol, festande, tjejer, förutom då brottningen som var hans stora intresse.

Det vilda ungdomslivet skulle dock ta sig en hastig vändning för Billy. Som artonåring var han med om en olycka på jobbet och ramlade med huvudet i ett cementgolv. Ett år senare kom efterreaktionen i form av ett epileptiskt anfall. Anfallen blev flera och gav sådana kramper i kroppen att han hade träningsvärk i en hel vecka efteråt. Skammen över sjukdomen fick Billy att dra sig undan och han bosatte sig i ett torp utanför samhället. Läkarna var bekymrade över utvecklingen och fruktade att anfallen skulle göra honom invalidiserad eller att han inte skulle överleva dem.

En natt märkte Billy hur ett anfall var på gång. Döds ångesten grep tag i honom och i panik skrek han ut till Gud: ”Om du finns, hjälp mig! Om du bara hjälper mig får du göra vad du vill med mig, du får mig.” Plötsligt stannade anfallet av och rummet fylldes av en stilla frid.

– Jag började gråta. Jag upplevde att Gud var där och kände mig smutsig inför honom, men samtidigt renad och förlåten. På ett enda ögonblick kom jag till tro på Jesus och himlen. Det var en gåva direkt från Gud och jag kände mig överlycklig. I dag, när jag kan det kristna språkbruket, skulle jag säga att jag blev född på nytt.

Efter helandet bad Billy om ett friskintyg från en läkare. Han hade inte samvete att ta emot ersättning för arbetsskada nu när han blivit bra igen.

– Det var en ärlighet jag aldrig hade kunnat tänka mig innan händelsen, men nu kändes det bara helt rätt.

Nåden som centrum

Billy berättar att han känner sig tacksam över sjukdomen han fick som 19-åring.

– Folk tror inte jag är klok när jag säger så, men det var den som gjorde att jag vände om till Herren. Det stora var i slutändan inte helandet i sig, utan den frälsning jag fick ta emot.

Hela frälsningen är en nåd för Billy.

– Jag har kämpat mycket med kravet på att vara duktig, visa mig som en god kristen. Från skolan och hela vägen upp handlar så mycket om prestation. Det är verkligen svårt att förstå att nåden är gratis och att den inte handlar om egen värdighet.

Billy berättar att han fick uppleva upprättelsen i Jesus väldigt tydligt under de många år då han jobbade i LP-stiftelsen.

– De som sökte sig dit hade gjort fruktansvärda saker, förlorat sin familj och var hatade i sina hembygder. Men när de förstod att de var älskade och förlåtna av Gud började en förvandling och en glädje växa fram. De hade ingen egen värdighet att visa fram utan fick tänka: ”Om rövaren på korset kunde bli frälst så kan jag det också.”

Under sitt liv har Billy vistats i många olika andliga miljöer. De har haft sina olika förtjänster, men också diken.

– I en del församlingar har man stridit mycket mot djävulen. Det har skapat en oerhörd ångest hos många och en jakt på helande och befrielse från besättelse. Man hade i stället behövt få hjälp att vila i Guds nåd.

Billy berättar också att han tycker lovsången på många håll fått en alltför stor plats på bekostnad av Ordets förkunnelse.

– Jag älskar lovsång, men blir kritisk när det får pågå i timmar och den gedigna förkunnelsen sätts på undantag. Anden faller när vi förkunnar.

Sista åren har Billy gått till den lokala församlingen i Svenska kyrkan i Osby. Han tar också bilen till Markaryd för att besöka ELM-föreningen där.

– Mycket undervisning i kyrkorna i dag är luddig och utslätad. Man vågar inte tala om synden och korset. Jag upplever att man i ELM håller sig till Guds Ord och accepterar att vi inte kan förstå allt. Det jag hittar hos Rosenius och som jag fått uppleva så befriande lever kvar där. Synden är ett gift i oss och vi blir inte fria förrän i himlen. Men Guds godhet är gränslös och vi får be om hans nåd och förlåtelse varje dag.

Närhet till Gud

En del av kyrkans liv är de enskildas andakter. För Billy är det viktigt att själv ha en relation med Jesus.

– Kyrkans gemenskap är jätteviktig, men emellanåt är man ensam i livet. Man behöver gemenskap med Jesus för att kunna stå emot den Ondes olika attacker.

Hemma läser Billy gärna uppbyggelseböcker, men just nu behöver han få ta emot Bibelns ord helt ”odestillerat”, som han uttrycker det. Jag ser lappar med anteckningar och reflektioner ligga vid sidan om hans Bibel. Billy berättar att han har en hunger efter kunskap, men jag förstår att det inte bara är information han är ute efter, utan kunskap och ledning för livet som kristen. Han citerar några favoritbibelställen och utbrister: ”Detta är bara helt makalöst” eller: ”Detta är helt fantastiskt.” Jag förstår också att han har funderat över Ordets tillräcklighet.

– Vi kan inte måla in Gud i ett hörn, men det är också sant att han aldrig går utanför sitt Ord.

Liksom bibelordet är också bönen en livsnerv för Billy. Hans mormor och en grupp pingstvänner i Hässleholm bad en gång för honom och fick se hans frälsning. Han vet förstås att många ber utan att få se resultat. Det är lätt att tröttna efter att ha nämnt samma saker och samma personer under flera år. Men det gäller att aldrig ge upp, menar Billy, utan bara fortsätta att bulta på Guds dörr.

– Varje bön når fram till Guds böneskål. Han betonar att det är vår uppgift som kristna att be för alla människor.

– Jag ber för de kristna i Nigeria, de som drabbats av IS och jag ber om väckelse i vårt eget land. Det måste hända något snart.

Han berättar att han får se mycket av människors elände i livet. Han har aldrig gråtit så mycket som sedan han blev frälst.

– Jag ber om kärlek till Gud och nöd för människor som är på väg bort ifrån honom eller mot en evig död. Det som saknas mest i världen är kärlek och förlåtelse.

Billy beskriver också bönen som hans bästa försvar.

– Inför Guds ansikte kan jag inte hata eller reta mig på andra. För mig är det ett skydd att få lyfta upp en arbetskamrat jag kanske är irriterad på inför honom. Dessutom är det en påminnelse om att också han eller hon är sökta av Gud. Jag får be i stället för att döma. Jag ber också för de församlingar där jag själv farit illa och får även se hur Gud använder mig för att hjälpa andra som fått det svårt i de sammanhangen.

Ändå är Billy inte så hoppfull om att själv kunna övertyga folk om värdet av att hitta tillbaka till evangeliets centrum.

– Man kan inte tjata människor till rätt lära, den helige Ande behöver uppenbara sanningen.

Han berättar också att bön är vad han uppmanar människor till som exempelvis har svårigheter med sina grannar. ”Nämn om dina behov för honom”, uppmanar han dem.

– Jag tror vi gör det för märkvärdigt. Jesus själv är väldigt enkel. Det viktiga är att vi bara säger vad vi menar. Jag lägger över allt på Gud så att han får bära det. Det är så jag får kraft att kunna lyssna på andra.

Vardagskristendom

Till vardags arbetar Billy som svetsare på Älmhult spreader. Där är han också missionär.

– När folk inte kommer till kyrkan får kyrkan komma till dem. Jag blir respekterad för min tro och när livet är jobbigt händer det att de kommer och vill prata.

Billy berättar att han många gånger vittnat på jobbet och gärna talar om Jesus. Samtidigt är han medveten om att det inte går att överbevisa människor genom bara vittnesbörd och samtal.

– Även om Gud skulle uppväcka en människa från döden är det inte alls självklart att folk i hans eller hennes omgivning skulle komma till tro. Det måste till en situation där de själva måste ropa till Gud.

Billy berättar att hans brokiga liv gett honom kontakter som han aldrig skulle ha fått annars. Det händer att exempelvis familjer som drabbats av olyckor och kriser kontaktar honom. Han ser hur han får vara till välsignelse, ett ljus och salt även om han själv känner sig värdelös.

– När vi minst anar det är vi inte sällan till mest hjälp för andra, konstaterar Billy. Så är det inrättat för att vi inte ska bli högmodiga. Vi ska vara beroende av Herren hela tiden.

Ändå unnar Billy ingen att behöva ta den omvägen till evangeliet.

– Ett liv där man fått svåra förutsättningar, fastnat i osunda mönster och levt i nära relationer till människor med missbruk visar sig i skador, ilska och svårigheter resten av livet. Det var också svårt för mig när alla vännerna slutade ta kontakt efter att jag kommit till tro. Men så är det i Sverige i dag. Hela familjer går ifrån människor som kommit till tro på Jesus.

För Billy är tron något som märks i livet. Den ger en blick för det viktiga i tillvaron. Han berättar att han har tre fadderbarn, två flickor i Indien och en i Mocambique. Då flickorna har det så dåligt i många kulturer har han prioriterat just flickor. Han hoppas kunna hjälpa några så de får bli till välsignelse.

Också förlåtelsen är något konkret och handfast i Billys liv, och mer än bara fina ord. Han berättar om hur han efter sin skilsmässa gick ner sig ordentligt. Han hade gjort Gud besviken och mådde dåligt. Vid ett tillfälle skällde han ut en arbetskamrat efter noter, men föll sedan ihop i tårar på golvet hemma i lägenhet och fick möta Jesus på nytt och ta emot kraft till att be om förlåtelse. Händelsen gav en ny, tät gemenskap med Jesus.

NY, TÄT GEMENSKAP MED JESUS. Jag känner mig berörd av hur påtaglig Gud är i Billys liv, hur hans nåd bär honom. Billy har funnit något som jag vet att jag och många med mig behöver få upptäcka på nytt och ännu mer.

MARKUS HECTOR, Malmö