Så var det då…

I några korta artiklar får vi minnesbilder från ’flydda tider’. Arthur Einarsson i Åhus är först ut. Vi får se ett foto ur ett album medan Arthur berättar.

I några korta artiklar får vi minnesbilder från ’flydda tider’. Arthur Einarsson i Åhus är först ut. Vi får se ett foto ur ett album medan Arthur berättar.

I MITT FOTOALBUM har jag ett foto från ungdomsdagar i Halmstad sommaren 1953. När jag var ung ordnades sådana dagar – läger säger vi i dag – av ungdomsföreningar på olika platser. Samma sommar var det ungdomsdagar i Ängelholm och i Kulla i Blekinge. Missionsgården Strandhem fanns också, och vad jag minns var där ungdomsdagar vid nyår under ganska många år.

Jag anmälde mig till Halmstad. Antalet var maximerat till tvåhundra deltagare och avgiften fem kronor per dag. De flesta av oss var omkring tjugo år – några yngre och några äldre. KUS(1) styrelse rekommenderade att deltagarna på ungdomsdagar skulle vara mellan 15 och 35 år. På den tiden låg Halmstad långt ifrån Kristianstad och i annonsen i Ungdomsbladet stod det att ansökan skickats till Kungliga Järnvägsstyrelsen om att deltagarna skulle få 25% rabatt på biljetterna. Det hade också beviljats.

Carl Paulsson var initiativtagare och bodde i Lutherska Missionskyrkan där de flesta programpunkterna hölls. Carl var en initiativrik man med stort hjärta för oss ungdomar och det var han som stod för ledningen av dagarna. Dessutom valdes redan första morgonen en ”dagordförande” och en sekreterare bland oss deltagare, en för varje dag.

Logi ordnades i Brunnsåkerskolan där vi låg på madrasser i skolsalarna. Av fotot att döma var vi ganska många i den skolsal där jag fick min golvplats. Var måltiderna serverades minns jag inte.

Programmet började på torsdagsmorgonen och avslutades på lördagskvällen med offentligt möte. På programmet stod: föredrag, samtal, missionsföredrag, sång och frågelåda. En eftermiddag hade vi samling vid Östra Stranden för tillfälle till bad och även fria vittnesbörd och sång. På lördagseftermiddagen samlades alla på berget framför väderkvarnen och besökte soldathemmet där vi sjöng, delade vittnesbörd och hade servering.

Flera olika ämnen behandlades under ungdomsdagarna: ”Du är den mannen”, ”Det fasta ordet”, ”Vad är omvändelse?”, ”Förvaltning under ansvar”, ”Var är du, vart går du, vem leder och styrer din väg?”, ”Född – funnen, bevarad – bärgad.” De medverkande var talare som vi ungdomar gärna lyssnade till: Emanuel Giselsson, Ruben Johansson, Arvid Ljunghall, Josef Månsson, Harald Nilsson, Axel B. Svensson och Henning Pålsson.

De flesta av de cirka tjugo frågor som var inlämnade till frågelådan var själavårdsämnen: ”Hur skall jag få frid med Gud?”; ”Hur skall jag få den tro som det står om i Joh. 3:16?”; ”Har Gud lämnat mig? Jag var mycket sökt för några år sen, men vad skall jag göra?”; ”Jag vet att Jesus lidit och dött för mig, men … Behöver jag resa från dessa dagarna utan frid med Gud?” Sedan fanns där frågor som gällde om rökning var skadligt och varför vi inte följde Rosenius när det gällde nattvardsfirande.

Att delta på ungdomsdagar med god andlig undervisning och vägledning har betytt väldigt mycket för mig. Man förs närmare Jesus och man får kamrater för livet. Flera av oss som var med då har sedan haft god kontakt.

Hälften av oss på fotot är inte längre kvar i livet. Jag tänker ibland – hur gick det för oss? Hur blev det för dem som ville ha svar på hur man får frid med Gud?

Tonårstiden och ungdomstiden är en så viktig period i livet då många olika val skall göras. Så väl om vi väljer livet i tron på Jesus och då också får komma hem till honom när våra dagar här på jorden är slut. Vi är ju bjudna!

ARTHUR EINARSSON, Åhus

  1. KUS var en förkortning för Kristna Ungdomsförbundet i Sydsverige. Motsvarande dess arbete drivs i dag av riksorganisationen Evangelisk Luthersk Mission – Ungdom (ELU).
Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan