Närvaro

I dag behandlar vi den trosartikel, där vi bekänner: Jag tror på Jesus Kristus – uppstigen till himlen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida. Det är väl formulerat men om det inte fattas med hjärtat är det ett dött ord. Därför måste man låta Kristi himmelsfärd och hans sittande på Faderns högra sida vara något kraftfullt och aktivt. Man skall inte tänka att han bara farit dit och sitter där uppe – och låter oss regera här. Nej, han har stigit upp till himlen för att han kan regera och uträtta mest där. Om han hade stannat kvar på jorden på synligt sätt, hade han inte kunnat uträtta så mycket: Alla människor hade då inte kunnat vara hos honom och höra honom. Därför har han gjort så att han har med alla att göra och regerar i alla. Han predikar för alla, alla hör det och han kan vara hos alla. Se därför upp så att du inte tänker att han nu befinner sig långt ifrån oss utan var viss om motsatsen. Det var när han var på jorden som han var mycket långt ifrån oss. Nu däremot är han mycket nära oss.

Hur detta går till kan förnuftet inte förstå. Det är en trossak och därför bör man sluta ögonen och inte följa förnuftet, utan fatta det med tron. Hur skulle förnuftet kunna begripa att han är en människa som vi, men ser alla människor, känner alla hjärtan och ger alla tron och Anden? Eller att han sitter där uppe i himlen och likväl är hos oss och i oss och regerar oss? Lämna därför ditt eget tycke och säg: Detta är Skriftens ord och Guds ord, som är oändligt mycket högre än allt förnuft och förstånd. Därför gäller det att bara se till att fatta Skriften. Där står det om denna människa Kristus, hur han farit till himlen, sitter på Guds högra sida och regerar. Så djupt som hans lidande och död är grundade i Skriften, lika djupt är också hans rike, uppståndelse och himmelsfärd förankrade. På detta sätt måste man förstå hans himmelsfärd, annars har man varken saft eller kraft av det. Vad är det för nytta med att man inte säger mer än att han har farit dit och sitter där uppe – overksam?

Därför säger profeten: ”Du steg upp i höjden, du tog fångar” (Ps. 68:19). Detta måste vi helt enkelt förstå så, att han menar det fängelse som håller oss fångna. För vi är Adams barn, fulla av synd, lagen har tagit oss till fånga så att vårt samvete är insnärjt och dömt till döden. Ut ur det fängelset kunde ingen komma – med undantag för den mannen Kristus ensam. Synden grep honom om halsen som om den ville döda honom, men förlorade mot honom. Han har nu dödat synden och alltså även djävulen, döden och helvetet. Men detta kan inte vi göra så länge han inte är närvarande med sin hjälp. I annat fall blir vi liggande. Men då han inte gjort någon synd och var full av rättfärdighet, har han trampat synden under sina fötter och tagit allt till fånga som ville fängsla oss, så att synd och död inte mer kan göra oss någonting.

Detta är det välde och den makt som han predikar. Alla som tror på honom är fria från fängelset. Den som vill bli fri från synden och frälst från djävulen och döden, måste därför komma dithän, där han är. Men var är han då? Här hos oss är han. Det är för att han skall vara hos oss här nere som han sitter i himlen. Alltså är vi hos honom där uppe och han hos oss här nere. Genom predikan av sitt evangelium kommer han hit ned och så kommer vi genom tron dit upp.

Du Faderns verk fullbordat har
Och till din Faders boning far,
Men är osynlig hos oss kvar
När skyn dig från vår åsyn tar.

En herde för sin dyra hjord
Du än bland oss skall vara spord.
Igenom Andan och ditt Ord
och dopets bad och nådens bord.

Martin Luther