På ett hem för handikappade barn i Indien mötte jag tioåriga Pusbama. Flickan saknade många av de funktioner som vi menar gör livet värt att leva. De tunna benen och armarna hängde livlösa. Mycket annat i Pusbamas tunna kropp verkade också vara ur funktion.
Helt utmärkt fungerade dock de muskler som framkallar leenden. Pusbama strålade av lycka. Då jag frågade om flickan alltid var så där glad och lycklig, svarade terapeuten: ”O, nej. Det är bara då hon får sitta i mitt knä och vara nära mitt hjärta som hon är lycklig.” Den största delen av sitt liv hade hon suttit bortglömd i ett hörn. Föräldrarna såg sitt barn som en tung börda man helst ville bli av med.
Barnhemmet grundades för tjugo år sen av advokaten Thomas Ebeneser, som själv blev far till ett handikappat barn. I stor smärta for han upp i bergen för att sörja och förstå meningen med sitt och barnets liv. Svaret blev barnhemmet där mängder av handikappade och föräldralösa barn får hjälp. Thomas jobbar två månader som advokat för att kunna försörja familjen, de övriga tio arbetar han gratis som volontär i barnhemmet.
Thomas och medarbetarna är besjälade av både tro, hopp och kärlek. Då jag frågade om Pusbama någonsin skulle kunna gå, blev svaret: ”Ingen vet. Vi ger aldrig upp utan håller på dag ut och dag in med våra handikappade vänner – med bön och med hjälp från specialister. Se dig runt. Flera av dem kunde från början inte heller gå, äta själv eller sköta sin hygien. Nu klarar de allt det basala i livet. Och dessutom sjunger de och är glada.” Det sista kunde jag klart se och höra.
På knät, vid hjärtat! På världens godaste knä och vid tillvarons varmaste hjärta hade Thomas och hans medarbetare funnit frid och ro. Där hämtade de också uthållighet och styrka för att kunna fortsätta, trots ibland tomma magar.
Jesus säger nu till oss alla: ”Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor och jag skall ge er ro.” Så, min vän, låt oss skutta upp i Jesu famn och sätta oss på hans knä. Och bli kvar där. Vänj dig vid Jesu hjärtslag och goda röst som viskar: ”Jag älskar dig Pelle, Johanna och … Väldigt mycket! Du är min ögonsten.”
Hos Jesus blir man lycklig inuti, det vet jag.
Stig Ekelund