Gunnar Hilleskog, Malmö, har avlidit efter en kort sjukdomstid, 75 år gammal.
Han var född i Lillaskog, Emmislövs församling, och var yngst av åtta syskon. Tidigt upptäcktes hans studiebegåvning, och efter privatstudier i Broby tog han studentexamen i Kristianstad år 1942. I Lund studerade han naturvetenskapliga ämnen och blev därefter lärare vid Tekniska gymnasiet i Malmö, där han stannade till sin pensionering.
Gunnar började tidigt delta i den andliga verksamheten i Sibbhult och Broby, och under studietiden i Lund var han med i Ungdomsföreningen Våra Vänner.
Gunnar ägde ett brinnande sång och musikintresse, och år 1948 tog han initiativ till bildandet av en blandad kör med medlemmar från Lund och Malmö. Kören medverkade i olika sammanhang under många år och blev till rik välsignelse för såväl körmedlemmarna själva som för många lyssnare. I Roseniusföreningen i Malmö satt Gunnar med i styrelsen, under en lång följd av år som kassör.
Han blev MBV:s provinsombud 1950. Personligen känner jag stor saknad efter vännen Gunnar. Vi samarbetade intensivt under tjugo års tid i samband med redaktionellt arbete åt BVFörlag och NSM-Förlaget. Vi kom då varandra så nära, och jag fick uppleva Gunnars stora arbetskapacitet. Han arbetade systematiskt, noggrant och plikttroget. Han ägde en omfattande lärdom i – förutom sina fackämnen – hymnologi, musikteori, kyrkohistoria och språk. Han framhävde dock aldrig sig själv utan uppträdde med stor anspråkslöshet.
I arbetet med sångböckerna Tillägg till BV:s sångbok och Lova Herren deltog Gunnar med entusiasm och kunnighet. Av de många register han var med om att sammanställa bör särskilt nämnas det omfattande författarregistret i Lova Herren med uppgifter om närmare 400 författare – ett arbete som säkert kan betraktas som det mest utförliga och kompletta som någon sång- eller psalmbok kan visa upp. Här utförde Gunnar ett forskningsarbete av bestående värde. Även vid färdigställandet av notupplagorna gjorde Gunnar i sitt noggranna kontrollarbete en stor insats, liksom vid utgivningen av Rosenius’ husandaktsbok och Odebergs bibelöversättning.
Under ett skede av sitt liv ägnade sig Gunnar åt släktforskning. Samtidigt som han skildrar sina släktgrenars öden väver han skickligt in intressanta skildringar från de andliga livsrörelser som vällde fram i de nordskånska bygderna under 1700- och 1800-talet.
Det omfattande källmaterial som Gunnar dokumenterat och som finns tillgängligt i stencilerad form skulle kunna bilda underlag för många intressanta artiklar och studier om väckelserörelsernas historia.
Vi är många som känner stor saknad efter Gunnar! Men en dag ska sorgen och saknaden bytas i igenkännandets glädje. Gunnar har ”flyttat bort från kroppen och kommit hem till Herren” (2 Kor. 5:8). Han har nått målet för sin livsvandring. Men en dag ska vi mötas på nytt och förena oss i en jublande hyllningskör till Guds och Lammets ära. Till dess: frid över Gunnars ljusa minne!
Börje Karlsson
Folke Elowson föddes 16/6 1926 och avled 9/7 1997.
”Jag släpper dig inte, med mindre du välsignar mig.” (1 Mos. 32:26.) Detta ord kan sättas som signum över Folke Elowson, som Herren hastigt har hämtat hem till sig. Folkes liv gick ibland på krokiga stigar, han hade mången kamp med Gud och med människor. Han fick nog, likt Jakob, både ett och flera ”slag på höften”, men han släppte inte Herren. Och Herren släppte inte Folke! Nu är han hemma, prisat vare Herrens namn!
Folke föddes i Olofström i Blekinge. Efter studentexamen och seminariestudier tjänstgjorde han som folkskollärare. Han vidareutbildade sig till speciallärare och fortsatte inom detta område tills han blev rektor för speciallärarhögskolan i Stockholm. En period tjänstgjorde han också på Skolöverstyrelsen. Som ung ville Folke vandra sina egna vägar, men Herren mötte honom i seminarieåren och han fick uppleva en omvändelse som han också frimodigt vittnade om bland sina kamrater. Han kallades till predikant i MBV 1952 och var en mycket uppskattad talare, särskilt bland ungdomar.
Under åren 1962–76 var han ledamot i MBV:s styrelse. Efter Folkes pensionering fick hans energi och aktivitet sitt utlopp på nya områden. Förutom att författa inom sitt fackområde, specialpedagogiken, fördjupade han sig i väckelsens sångförfattare. Boken Gestalter och episoder ur den kristna sångens historia gavs ut på BV-Förlag 1992. Vid många tillfällen ställde han villigt upp med föredrag och närradioprogram om dessa sångförfattare. Bibelkryss, bl.a. för denna tidning, var ett annat område han ägnade sin energi åt. Men nu är Folkes jordiska gärning all. Nu får han ägna hela sin energi och entusiasm åt att sjunga Herrens lov. Jag undrar om han inte sjunger med Nils Frykman: ”Han har mig benådat, så usel jag var, på nåd i Guds rike jag bor, o, Gud vad din kärlek är stor!”
Frid över Folkes minne!
Per Runeson