Mycket i livet kan verka fascinerande och attraktivt men när vi har mött Jesus faller det ut i periferin.
Om vi håller oss nära Jesus blir stockar och stenar inget hinder och hans dragningskraft drar oss mot honom.
Vi var på vår traditionella familjeutflykt. Den brukar förläggas utomhus under våren så att vi tillsammans, gammal som ung, kan ta in våren med alla våra sinnen. Ett stort vattenfall lockade den här gången våra tankar men för att nå dit måste vi först avverka några kilometers vandring.
Den korta sträckan tar sin lilla tid när sällskapet består av nyfikna barn och förväntansfulla vuxna. Vid gränsen in till naturskyddsområdet försökte affärsidkare hålla oss kvar i civilisationen med hjälp av glass och mat. De stora soptunnorna vid vandringsledens början gav tillfälle att lägga av onödigt skräp och påminde samtidigt om att vi i fortsättningen inte borde skräpa ner, eftersom området var skyddad mark.
Vi vandrade utmed kanten av ån, som i början mest liknade en porlande bäck. Vandringsleden gick över stock och sten, och ån blev bredare och starkare ju längre in vi kom.
Hon visste att mötet med Jesus skulle förändra hennes liv.
”Hon närmade sig bakifrån
och rörde vid hans mantel,
och strax stannade hennes
blodflöde.”
Gudsmöte
Med lustfylld nyfikenhet stannade vi ofta för att studera, uppleva och diskutera det vackra vi fann i naturen; fridlysta blommor, skön fågelsång och flodens påverkan i naturen.
Då och då kunde vi se och förfasa oss över att människor, även här, skräpade ner. Ju längre fram vi kom, desto mer hörbart blev det dova bruset, som lockade oss vidare. På avstånd fick vi äntligen syn på det höga vattenfallet. Nu kunde inget hindra oss att klättra över stora klippblock för att komma nära fallet. Väl framme dränktes våra röster av vattenbruset och efter en liten stund var vi blöta av det vattenmoln som stod likt en sky runt oss. – Så mäktigt!
Det vi hade sett på vägen, hur fint det än var, kunde inte jämföras med kraften i vattenfallet.
När vi stod där och tittade ner på ån vi följt, tedde den sig liten och kraftlös. När vi möter något som starkt överväldigar oss, förbleknar annat.
Nu kan detta vattenfall säkert inte jämföras med Norrlands gigantiska forsar, men inte ens det största vattenfall kan mätas mot den kraft som den levande Guden besitter. ”Väldig är Herren i höjden, mer än bruset av stora vatten…” Ps. 93. Ett möte med Gud ger nytt perspektiv och allt övrigt i livet ter sig ganska betydelselöst.
Gudsmöten har förändrat många människor före oss. När Mose hade talat med Gud uppe på Sinai berg, blev hans ansikte strålande så att han fick ha en slöja för ansiktet. Mitt under arbetstid får Simon och Andreas möta Jesus och inget kan hindra dem att följa honom. I dödsstunden får en rövare möta Jesu löftesord, som inte ens döden rår på.
Listan på vittnesbörd om gudsmöten kan göras hur lång som helst, och jag hoppas att vi alla är med och fyller ut listan. Jag kan fortfarande komma ihåg de äldre i min barndoms missionshus som med innerlighet berättade om gudsmöten som hade förändrat deras liv. Nu är jag med i en ny generation, som ska ta vid och fortsätta historien om Jesu lärjungar.
Vårutflykten i naturen fick mig att fundera. Mycket i livet kan verka fascinerande och attraktivt men när vi har mött Jesus faller det ut i periferin. Om vi håller oss nära Jesus blir stockar och stenar inget hinder och hans dragningskraft drar oss mot honom.
Kvinnan med blodgång i Luk. 8 lät inte omständigheterna styra. Hon var trött och sjuk, det var trångt och kämpigt och hon utsatte sig för allas blickar, men hon visste att mötet med Jesus skulle förändra hennes liv. Kvinnan blev inte hjälpt för att hon var med i mängden, utan för att hon sträckte sig fram och rörde vid Jesus. Vi når inte Jesus automatiskt, när vi går med, utan var och en av oss behöver sträcka sig efter honom och låta honom påverka oss.
Nära Gud påverkas vi av Gud. Nära världen påverkas vi av världen. Smuts och skräp syns inte i världen men mot den rena och heliga marken uppenbaras skräpet. Tyvärr ser vi lättast det andra har gjort, men på Golgata kulle finns en stor sopstation, där allt får slängas. Om vi vill att Gud ska finnas i våra liv, bör vi göra det så trivsamt som möjligt för honom. ”Därför fick ni lära era att avlägga den gamla människan… och ikläda er den nya människan, den som är skapad till Guds avbild, för att leva i den rättfärdighet och helighet som kommer av sanningen.” Ef. 4.
Med Guds perspektiv blir de omständigheter vi lever i inget hinder. Om vi lever nära Jesus och låter hans renande vatten skölja över oss, förändras livet och han blir det viktigaste för oss. På avstånd har han inte samma möjlighet att handla med oss. Därför behöver vi oupphörligen söka hans närhet. ”Och alla som rörde vid honom blev hjälpta.” Mark. 6.
Åsa Ekström