Vad skulle du önska dig om du vann en miljon? Ibland kan man få en sådan fråga. Du har nog, precis som jag, någon gång lekt med tanken att en storvinst på något lotteri skulle tillfalla just dig. Först går kanske tankarna till vad man skulle kunna unna sig av allt det man sett folk i ens omgivning göra. Resa, köpa nytt hus, ny bil, sommarstuga… Önskelistan kan bli ganska lång.
Att man börjar med att tänka så är inte så underligt. Det är bara ett tydligt bevis på att man är sig själv närmast. Vi är egoister allesamman! Men så kommer vi på – vi har ju fått en god kristen uppfostran! – att det nog inte är så riktigt att först tänka på oss själva! Men barnen! Jag skulle ge mina barn en ordentlig summa, så att de får en god start i livet. Studier kostar så mycket – tänk om de kunde slippa alla dessa stora studieskulder, som många får dras med nästan ända upp i pensionsåldern!
Men är inte det också egoistiskt? För att få ett riktigt gott samvete kanske jag skulle skänka en del till våra kristna organisationer? De har ju ont om pengar. Men mitt namn kommer ju inte längre med i tidningen som förr… Nåja, skänker jag en rätt stor summa, får nog folk veta det i alla fall. Sådant sprids så lätt. Funderar vi inte så ibland?
Men nu vill jag säga dig något, som borde stå mycket högre upp på önskelistan, ja, rent av allra högst. Det är att varje stund vara salig. Att vara salig här i tiden får nämligen till följd att man får gå in i den eviga saligheten en gång när detta jordeliv tar slut.
Vad är då att vara salig? Är det fråga om att uppleva ett lyckorus inombords, så att man nästan känner det som om man flög på moln? Det är underbart när man någon gång får ha det så, men detta är snarast en bild av hur det en gång kan bli i evigheten. Det som inte kan beskrivas i ord, eftersom inget öga sett det. Men nu gäller det här i tiden.
Jesus talar i bergspredikan om vilka som är saliga. Läs saligprisningarna i Matt. 5! De utgör tillsammans en bild av den kristna människan. Bilden kan synas ganska dyster. Först står det att hon är fattig i anden. Det betyder att Guds Ande fått röra vid hennes hjärta, så att hon fått se sin synd och sörjer över sitt orena hjärta. Kommer Gud nära i Ordet, blir det som för Jesaja. Han förskräcktes och utropade: ”Ve mig, jag förgås!” Varför? Han ger själv svaret: ”Jag har orena läppar.” Eller som för Petrus vid fiskafänget i Gennesarets sjö. När det gick upp för honom vem Jesus är föll han ned på botten av båten och sa: ”Gå bort ifrån mig, Herre, jag är en syndig människa.” Så väl att inte Jesus följer Petrus uppmaning! Nej, i stället stannar han kvar hos den arme syndaren. Den som sörjer skall tröstas. Guds Ande kan fortsätta sin verksamhet med en sådan människa. Han kan väcka en hunger och törst efter rättfärdighet. Så vill Herren fylla oss med sin rättfärdighet, som ju är Jesus själv. Hans kropp och blod skall mätta den människa som, tömd på allt eget, tar sin tillflykt till honom. Frälsarens armar är utsträckta för att ta emot sådana människor också i dag. Det kanske gäller dig den här gången? Så vill han byta ut ditt orena hjärta så att du blir renhjärtad.
Och de renhjärtade skall få se Gud. Den som tagit sin tillflykt till Jesus förändras. Jesu egenskaper lyser fram hos hans lärjungar, visserligen bristfälligt. De blir barmhärtiga och de blir fridstiftande. Men Jesu sanna lärjungar får också lida förföljelse för rättfärdighetens skull. Om du för Mästarens skull blir smädad och förföljd ska din lön bli stor i himmelen! Måtte vi alla våga ta på oss vårt kors och vara salt och ljus i världen!
Till sist en liten detalj, kan det tyckas. Varför står det hungrar och törstar och inte t.ex. längtar efter rättfärdighet? Säkert ligger det en djup och viktig innebörd i detta. Hungern och törsten upprepas ständigt. Även om du ätit ett skrovmål och inte tycker dig behöva någon mat på flera dagar, går det inte så lång tid förrän du är hungrig igen. Så får vi gång på gång komma tillbaka till Jesus och äta från hans bord. Då är vi saliga!
Robert Johannesson
predikant