Välbesökt högtid i S.t Pauli kyrka när Johnny Bjuremo och Olof Göransson prästvigdes
Välbesökt högtid i S.t Pauli kyrka när Johnny Bjuremo och Olof Göransson prästvigdes
Det kändes talande att den i förväg så uppmärksammade prästvigningen i Göteborgs S:t Pauli den 18 januari 1998 inleddes med psalm 420 i psalmboken:
”Herren, vår Gud, har rest sin tron högt bland serafer och änglar.
Djupt ser han ner på nödens jord, frågar oss: ’Vem skall jag sända?’ ”
Det märktes verkligen att Gud reste sin tron ibland oss när två unga män inför en fullsatt kyrka fick svara ja på Guds fråga, om de var beredda att gå ut i Ordets tjänst.
Normalt ryms c:a 600 personer i S:t Pauli. Den här eftermiddagen var vi inte mindre än 880 personer som fick uppleva en dag fylld av glädje – lovsång – förkunnelse av evangelium! Alla bänkar var fyllda både på de ordinarie platserna och uppe på läktaren, och dessutom tvingades åtminstone ett hundratal personer att stå under hela prästvigningsakten!
Olof Göransson och Johnny Bjuremo har, som de flesta av oss vet, haft en svår situation. De har under flera år utbildat sig för prästtjänst men av biskopen i Göteborg resp. Karlstad blivit vägrade prästvigning. De har känt Herrens kallelse till tjänst som präster, men deras egen kyrka, Svenska Kyrkan, har vägrat att bejaka deras kallelse. I likhet med många, många andra under nu ett par årtionden har de stoppats på grund av att de vill följa den bibliska synen på prästämbetet.
Men på ett underligt sätt har Gud ordnat så att en prästvigning kunde ske på uppdrag av de lutherska kyrkorna i Eritrea och Etiopien. Därför kunde en fullsatt kyrka med glädje konstatera att Jesus kommer till oss även när människor och kyrkliga myndigheter försöker stänga dörrarna:
”Lärjungar rädda. Dörren stängd. Plötsligt stod Jesus ibland dem, gav dem med ord och andedräkt fridens och sanningens Ande, sände dem ut med ord av frid: ’Den som hör eder, han hör mig!’Kristus, min Gud och Herre.”
I vigningstalet, utifrån Joh. 20, talade biskop emeritus Bertil E. Gärtner om uppdraget och kraften. Gärtner poängterade med vilken glädje och tacksamhet den kristna Kyrkan tar emot de nya arbetare som Jesus kallar till arbetare i sin världsvida kyrka. Just termen ”den världsvida kyrkan” var ingen tillfällighet. Prästvigningsakten förrättades på inte mindre än fyra språk: Ett par bibelställen lästes på amharinja resp. tigrinja, och stora delar av prästvigningsakten tolkades mellan svenska och engelska.
Som ordinatorer medverkade inte mindre än fyra personer: två pensionerade svenska biskopar: Bertil E. Gärtner (tidigare biskop i Göteborg) och Bertil Envall (tidigare missionär och biskop i Malaysia), samt två afrikanska kyrkoledare, qes Bahta Bezuamlak (Etiopien) och qeshi Temesgen Temnevo (Eritrea). De assisterades av några svenska präster och en dansk, bland dem Karl-Gustav Ohlsson (tidigare Eritrea-missionär) och Lars Jensen (som nyligen arbetat i Etiopien).
Dagen blev inte bara en prästvigningsdag, den blev också en stor missionsfest, där det kristna evangeliets glädje och kraft lyftes fram. Efter själva prästvigningen, som avslutades med mässa, serverades en festsupé i församlingshemmet. Sedan hölls en missionsgudstjänst i kyrkan kl. 18.30, då qes Bahta inträngande predikade om Guds kallelse till tjänst.
På ett stillsamt afrikanskt sätt tillrättavisade han de personer (mest äldre kvinnor) som demonstrerat utanför kyrkan mot att prästvigningen skulle hållas. Han beklagade att de inte ville delta i glädjen över de nya medarbetare i Guds rike som nu avskildes till evangeliets tjänst.
I samband med prästvigningen togs en kollekt till MBV:s mission upp, och den uppgick till drygt 33 600 kr. Det var knappast någon större överraskning att prästvigningen avslutades med Sv. Ps. 59 ”Med Gud och hans vänskap…”, men även den uttryckte vad menigheten kände denna underbara januaridag, som med sin milda väderlek upplevdes som en tidig vårdag – både meteorologiskt och andligt.
Förvisso är det osedda dagar som vi går till mötes – men vi gladde oss över denna högtid som vi fått uppleva, då Gud sände ut två nya tjänare i sin tjänst. Vi gladde oss – och vi lyfter fram dem i förbön!
Rune Imberg
teol. dr