Gudsbilden i förkunnelsen

Från en synpunkt kan det sägas att den sanna gudsbilden är tvådimensionell. Gud är en helig och förtärande eld mot all synd. Och han kommer botfärdiga syndare till mötes med full frikännelse och frid genom Jesus.

I våra kristna ungdomsmiljöer är detta kanske själva kärnpunkten i själavården: Att de får möta Gud i hans lag och evangelium. Att de blir avklädda all egenrättfärdighet. Att de blir så skakade i samvetet att de upplever evangelium som den stora befrielsen ur nöden. Har vi blivit alltför rädda att framhålla dessa båda sidor av gudsbilden? Bryr vi oss inte om att läsa och predika över texter om Guds vrede och helighet? Förtiger vi i missriktad ”omsorg” Gamla Testamentets berättelser – som förr fick stå där i all sin hemskhet som exempel på Guds dom över synden? Är vi villiga att förkunna lagen så, att de känner: detta är mer än god moral? Det är Guds oryggliga krav på fullkomlighet, som över syndaren faller som ren och skär fördömelse. Om du inte lär känna Gud genom det budskap som tillsäger nåd, är och förblir du i vantro under denna fördömelse!

Och – lär du känna Jesus sådan han verkligen är, kommer du in under den verkliga friheten. För i budskapet om honom är du förlossad från dina synder! ”Om honom vittnar alla profeterna, att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn” Apg. 10:43.

Genom evangelium talar Gud till oss på ett helt annat sätt än genom lagens ord. Han pekar på sin egen Son! ”Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv” Joh. 6:40. Gud har handlat så med sin egen Son att ingenting av det som vi står anklagade för behöver fördöma oss. Fördömelsen träffade Kristus! (Rom. 8:34.) Han är vår försvarare, som gick in i himlen med sitt eget blod. Där verkar blodet på det sättet, att ingen synd längre kan tillräknas mig. För Jesu blod är försoningsblodet, det enda med effektiv verkan i himlen. I omvändelse och tro äger jag detta! Då har jag mött Bibelns Gud sådan han i sin nåd vill möta mig.

Egil Sjaastad (Utdrag ur längre artikel)

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan