Har Gud favoriter, eftersom våra liv är så olika och måttet av glädje och sorg är så ojämnt?
Det första vi skall komma ihåg är att Gud har ”favoriserat” varenda människa, om man med ”favorisera” menar att ge något till någon som inte gjort sig förtjänt av detta. Syndernas förlåtelse och rättfärdighet har Gud gett oss genom Jesus Kristus, oförtjänt, av bara nåd.
Jesus berättar om en jordägare, som lejer daglönare vid olika tider på dagen. Vid dagens slut får de alla lika mycket betalt. Med denna liknelse säger Jesus inte att Gud lönar vissa människor efter förtjänst, medan andra får mer än de förtjänat. I stället visar han att Gud ger allt till alla – utan förskyllan. Liknelsen är inriktad på avlöningen vid dagens slut. Det spelade ingen roll hur dagen hade sett ut, om arbetarna arbetat väl, ifall den ene varit duktigare än den andre spelade ingen roll. Det viktiga var att arbetarna var där vid dagens slut. Den som börjat tidigt på morgonen och arbetat hårt alla de elva timmarna men sedan gått hem strax före dagens slut skulle ha blivit utan lön. Liknelsen handlar om himmelriket, som också är lönen. Guds största, allt överskuggande mål är att alla människor skall bli medborgare i himlen för evigt (1 Tim. 2:4–7, 2 Petr. 3:9, Joh. 3:16–17).
För att föra enskilda människor dit använder Gud olika vägar. Man skulle kunna säga att han använder ”don efter person”. I Bibeln finns åtskilliga exempel på hur Gud leder och fostrar på varierande sätt för att få olika människor till sitt mål. Jakob måste brottas med Gud i Jabboks vad för att bli ödmjuk. Jona fick kastas i havet och sväljas av fisken för att bli lydig. Naaman måste få spetälska för att lära känna den Gud som har all makt. Petrus behövde falla och förneka Jesus för att sedan han sökt hjälp och förlåtelse hos Jesus kunna bli en herde för församlingen. (Se även Ps. 32:8–10.)
Att Guds vägar för många människor är krokiga och ibland går genom svåra lidanden kan inte tillskrivas Guds vilja. På grund av synden, som vi är skuld till och inte Gud, har vi gett djävulen makt i våra liv (Rom. 6:15–16). Och han arbetar ständigt med att föra oss bort från den raka väg Gud vill leda oss på. Vi kan läsa ett tydligt ord om detta i Apg. 13:10.
Om jag får använda en ofullständig bild, så kunde vi föreställa oss ett Guds barn i världen som en fisk, som fångats på en krok (Guds krok). När fiskaren vevar in linan, kämpar fisken emot och försöker simma åt alla andra håll. Därför blir vägen till stranden mycket krokig och olika för alla fiskar. (Vid stranden slutar bildens alla likheter med Guds fiskafänge!)
Vi bör också i samband med denna fråga kort beröra Guds förhållande till ondskan i världen, den som orsakar så mycket lidande och svårigheter för människor. Först måste vi låta övertyga oss om att det onda har sitt ursprung helt och hållet utanför Gud. I skapelseberättelsen sägs gång på gång att ”det var gott”. I 1 Joh. 1:5 kallas gott och ont för ljus och mörker och där sägs att ”Gud är ljus och att inget mörker finns i honom”. Men det är inte så, att det i världen pågår en kamp om makten mellan Gud och djävulen. Gud har makten över det onda. På grund av synden finns ondskan emellertid kvar och vållar lidande men Gud har tagit den i sin hand och använder den för sitt mål med människorna. Ondskan är inte på något sätt ”rättvis”, så att den drabbar alla lika här på jorden, och detta är nog en del av förklaringen till att det ser ut som om Gud ”favoriserade” vissa människor.
Tacka honom, lova hans namn. Ty Herren är god, hans nåd varar i evighet! Ps. 100.
Olof Göransson, föreståndare på Fridhem, Vännäs