Under detta tema fick Kristna Ungdomsförbundet i Sydsverige den 14–16 juli hålla sitt sommarmöte i Hässleholm under förhållandevis ”god och tjänlig väderlek”. Ett bildreportage kompletteras här med sammandrag av ett par predikningar.
Under detta tema fick Kristna Ungdomsförbundet i Sydsverige den 14–16 juli hålla sitt sommarmöte i Hässleholm under förhållandevis ”god och tjänlig väderlek”. Ett bildreportage kompletteras här med sammandrag av ett par predikningar.
För den som vill bli salig är det nödvändigt att ha en rätt bild av Gud. I sin predikan på lördagen varnade Ove Bengtsson inträngande för varje hemmagjord, av förnuftet justerad och tillrättalagd gudsbild. Den rätta, heltäckande bilden av Gud är oss given i bibelordet. Den är inte justerbar! I Jes. 59:1–2 möter oss bilden av en helig Gud, som registrerar varje synd hos oss. Genom profeten talar Herren till ett religiöst, flitigt bedjande folk med ett aktivt gudstjänstliv: ”Se, Herrens hand är inte för kort, så att han ej kan frälsa, hans öra är inte tillslutet, så att han ej kan höra. Nej, det är era missgärningar som skiljer er och er Gud från varandra, era synder döljer hans ansikte för er, så att han inte hör er.”
Herren Gud har bra hörsel. Han hör t.o.m. den svarta korpens ungar ropa efter mat (Ps. 147:9). Likväl säger han till sitt religiösa folk: ”Även om ni ber mycket, kommer jag inte att lyssna” (Jes. 1:15). Varför inte? På grund av folkets skrymteri. Om jag har vissa synder för mig själv, som jag inte vill tala med Jesus om, hör Herren mig inte. Det går inte för sig att stänga Jesus ute från vissa områden i mitt hjärta.
Tänk om det är här skon klämmer! Vi måste sluta med att dra oss undan, när den Helige Ande talar till våra samveten, och vi måste på allvar ta med bilden av en helig Gud, annars är det nog snart ute med vår verksamhet! Vi kan få en kristendom där människan står i centrum, inte Gud; en kristendom där evighetsperspektivet försvunnit, därför att allvaret med synden har tagits bort från förkunnelsen.
”Herrens hand är inte för kort, så att han ej kan frälsa.” Herrens frälsande arm är tillräckligt lång för att nå oss allesammans. I barnslig enfald tänker jag mig den helige Guden med två armar. Den ena handen håller Gud på en spärr – som vi har satt dit. Den heter ”vårt syndiga motstånd” och hindrar Guds kärlek att strömma in i våra hjärtan. Herren Gud väntar ivrigt på att få vrida om spärren och den Helige Ande förbereder momentet genom att överbevisa oss om vår synd. Om Herrens Ande bara får sin vilja fram, så att syndaren i ödmjukhet, utblottad i sig själv och mottaglig för Guds nåd i Kristus, ropar sitt: ”Herre, fräls mig! Förlåt mig min synd!” räcker Herren Gud fram sin andra hand, ”Guds rättfärdighets högra hand” (Jes. 41:10), och visar oss bilden av Jesus, som var genomborrad för våra synders skull och dog i vårt ställe men uppstod på den tredje dagen som ett ovedersägligt bevis på att hela vår syndaskuld är utplånad inför Gud. Och när denna bild genom ett villkorslöst evangelium träder fram i syndarens inre jublar själen. ”Då sjunger man med jubel om frälsning i de rättfärdigas hyddor. Herrens högra hand gör mäktiga ting. Herrens högra hand upphöjer” (Ps. 118:15– 16). Så fort Herren hör en ärlig bekännelse från dig, vrider han om spärren och låter strömmar av välsignelse komma över dig. ”Då skall Herren svara när du åkallar honom. När du ropar, skall han säga: ’Se, här är jag.’” (Jes. 58:9). ”Han skall förvisso vara nådig mot dig, när du ropar. Så snart han hör din röst, skall han svara dig” (Jes. 30:19).
Tänk på profeten Jona. Där låg han i fiskbuken, insnärjd i sjögräs och med vatten ända upp till halsen, och ropade om förlåtelse. Hans rop nådde väl inte ens upp till vattenytan. Det blev nog bara ett litet pip från honom. Men Gud hörde! Han har ju bra hörsel. Och han förlät Jona och Jona kunde fröjda sig. Vår nöd är inte att vi ingenting har.
Vår nöd är att vi inte ser vad vi har i Guds uträckta händer. Men Herren vill hjälpa oss. Be om en rejäl syndaväckelse ibland oss, så att det får bli en andlig islossning!
Det är inte mycket som ska till för att Herren ska släppa loss sitt nådesregn över våra bygder, så att det blir friskt i den kristna församlingen. De fordras bara att vi erkänner vår hjälplöshet, våra synder, vår förmenta fromhet och låter Herrens Ande tala sanningen rakt in i våra hjärtan, så att skrymteriet åker ut och den Helige Ande får visa oss vad som ligger i Guds högra hand – Jesus.
Det har påpekats att om det finns något bibelord som den sekulariserade nutidsmänniskan känner till, skulle det vara den första versen i evangelietexten på Fjärde Söndagen efter Trefaldighet: ” Döm inte, så blir ni inte dömda.” Detta ord missbrukas grovt och riktas ofta mot dem som förkunnar Guds dom över synden.
Carl-Olof Danielsson predikade över Matt. 7:1–5 och strök under att det Jesus allvarligt förbjuder är vårt otidiga dömande av varandra.
”När Jesus såg folkskarorna greps han av medlidande med dem, eftersom de var så illa medfarna och uppgivna, lika får utan herde” (Matt. 9:36). Han som har den gode Herdens omsorg om oss och som har kommit för att ge oss liv och liv i överflöd vill i våra hjärtan inplantera omsorg om varandra. ”Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra” (Joh. 13:34).
Det är lätt att fälla domar och att bli dömd i sammanhang där man lever nära varandra, som man gör i kristna gemenskaper, församlingar, föreningar. I sammanhang där man är känd och känner de flesta, där likriktningen är jämförelsevis stor, där det finns tydliga och vedertagna regler för vad som faller inom och utom ramen både för lära och liv. Ofta får domen en förödande konsekvens, därför att tillhörigheten betyder så mycket, kanske utgör tryggheten, identiteten, meningen och glädjen i livet. Att då bli avförd från listan, bildligt eller bokstavligt, det drabbar själva livsnerven.
Vi inser nog inte hur mycket som har ödelagts av människors hjärtlösa domar i enskilda liv, i församlingar och i föreningar. Men den gode Herden vet hur sårbara en del av hans lamm är, hur lätt en tynande veke kan slockna och ett brutet rör sönderkrossas. Han ser de hjärtlösa domarna som ett hot mot livet. Därför framställer han saken allvarlig för oss: ”Döm inte…”
I Jesu ord möter vi en omsorg inte bara om den som drabbats av kärlekslösa domar utan också om den som uppträder som domare. Texten visar som en trosspegel om vi står under lagen eller under nåden. Om vi menar oss utifrån egna meriter vara värdiga att uppträda som föredömen och domare, betyder det att vi har frikänt oss själva. Men den som gör det visar att han inte behöver nåden och ställer sig därmed under lagen, och det är allvarligt för en kristen!
I sin kärlek till oss vill Jesus, som den ende som kan fälla rätta domar, tala om vad han ser hos oss – en bjälke i vårt öga. Det betyder att vårt tillstånd är sådant att det inte hjälper att plocka bort den ena flisan efter den andra. Vårt fördärv är så djupt att det bara är som benådade syndare, som söker sin rättfärdighet hos Jesus, som vi kan bli räddade.
Kommer vi dithän att vi söker hjälpen hos Jesus, står vi under nåden och ska inte dömas efter egna förtjänster eller brister utan efter Kristi förtjänst. Då blir också synen på våra medmänniskor annorlunda: Där vi ser brister av ena eller andra slaget, grips vi av medlidande, av en önskan att förmedla liv. Paulus hade bedrivit hetsjakt på syndare. Det gör fariséerna. Också som apostel kämpar han trons goda kamp med allt vad det innebär. Han går till rätta med det som är fel, men han gör det nu med den ödmjukhet och ömhet som har sin upprinnelse i att han insett att han själv är den störste bland syndare. När han går till rätta med det som är fel, så är det inte något självändmål. Han gör det för att föra till Jesus.
Vi är alla dömande. Vi behöver förlåtelse för detta. Och vi behöver förlåta dem som sargat oss. Herren vill i sin nåd ta oss i sin vård, var vi än står i detta som texten talar om, och sända oss ut med sin omsorg, sin kärlek, när vi hanterar varandra, varandras svagheter och brister. Vi får göra det i ödmjukhet, för vi vet: Den störste syndaren är jag själv, men nu vet jag också var hjälpen finns, för mig och även för dig – hos Jesus Kristus, som har kommit för att uppsöka och frälsa det förtappade och ge liv och liv i överflöd.
Text: Red.