Det är val. Med spänning följer du rösträkningen. Blir du vald den här gången? Så kan det vara t.ex. vid ett politiskt val. Men du har säkert också varit med om åtskilliga andra val i ditt liv.
Det är val. Med spänning följer du rösträkningen. Blir du vald den här gången? Så kan det vara t.ex. vid ett politiskt val. Men du har säkert också varit med om åtskilliga andra val i ditt liv. Det börjar tidigt, kanske redan på dagis, och fortsätter i skolan både med val där andra väljer och val där du själv skall välja. Vem blir lucia? Får du vara med i skollaget? Du söker kanske arbete, men det blir andra som blir utvalda. Så fortsätter det livet igenom.
Vid flertalet sådana tillfällen tycks risken att inte bli vald vara stor. Hur känns det då? Förtvivlan smyger sig på. Duger du inte? Du letar efter ett trösteord i Bibeln och finner Jesu ord i Matt. 22:14: ”Ty många är kallade, men få är utvalda.” Det handlar om mannen som inte hade bröllopskläder. Han som bands till händer och fötter och kastades ut i mörkret, där man skall gråta och skära tänder. Så kommer tanken att Gud kanske inte har utvalt dig. Det är ju få som är utvalda. Du duger inte i Guds rike heller! Det är ju Jesus själv som säger så.
Till dig som har hamnat i sådant mörker vill jag säga: Du är utvald! Inte bara du utan alla människor är utvalda av Gud. Läs i Efesierbrevets första kapitel: ”…liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tagas upp som hans barn…”
INGEN DUBBEL UTKORELSE
Ingen människa är utvald till att gå förlorad. Nej, den som viskar dessa förskräckliga ord i ditt öra och sår ut förtvivlan är din själafiende, djävulen. Läran om en s.k. dubbel utkorelse – att några är utvalda till frälsning och andra till förtappelse – är inte biblisk. I de lutherska bekännelseskrifterna står det om sådana läror att de ”är hädiska och förskräckliga kätterier, som berövar de kristna all den tröst, som de äger i det heliga evangeliet och bruket av de heliga sakramenten”. Däremot vet Gud att det stora flertalet människor kommer att gå förlorade. Men det är inte samma sak!
Gud älskar dig! Det är obegripligt men sant. Inte är du särskilt älsk-värd. Nej, tvärtom! Denna obegripliga kärlek till människosläktet beror inte på oss – skulle det bero på oss vore det ute med oss. Men du är skapad till Guds avbild. Det är oerhört stort att vara det. Detta gäller inte något av det övriga i skapelsen, bara människan. Häri kan vi säkert ana något av anledningen till Guds oändliga kärlek.
GUD HAR UTVALT FRÄLSNINGENS VÄG
Människorna lydde inte Gud utan föll i synd. Men Gud hade redan dessförinnan, ja, innan världens grund blev lagd, ordnat med en väg tillbaka från synd och evig död till rättfärdighet och evigt liv. Vägen är Jesus. Sonen blev utvald att reparera den stora skada som syndafallet hade åstadkommit. Så kom han, när tiden var inne, hit till jorden, gick in under lagen och friköpte dem som stod under lagen. Vägen till den eviga glädjen och saligheten i himmelen ligger vidöppen. För alla . Men ändå kommer inte alla dit. Guds vilja är helt klar. Han vill ingen människas död utan att ”alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen” (1 Tim. 2:4 ).
I slutet av 70 -talet talade predikanten Titus Svensson över ämnet ”Utkorelsen” i Roseniuskapellet i Kristianstad. Några ord etsade sig fast i mitt minne – kanske inte alldeles ordagrant – men ungefär så här sa han: Det är inte människan som är utkorad utan vägen ! Gud har utvalt frälsningens väg och den vägen är Jesus. Är du i honom är du utvald. Ännu på väg ut från kapellet underströk Titus Svensson att det är vägen som Gud utvalt. Det ligger en stor tröst i dessa ord, för vägen är till för alla . Den som vill, må ta emot livets vatten för intet, läser vi på Bibelns sista blad. Och i det ovan citerade Efesierbrevet står det: ”…har utvalt oss i honom…” I Jesus har du allt vad du behöver för tid och evighet.
BLI I KRISTUS JESUS!
I Romarbrevets åttonde kapitel läser vi ”Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött…” Läs gärna hela stycket 8:31–39 , som i Svenska Folkbibeln fått överskriften ”Guds utvaldas lovsång”. Det är många som både kan och vill anklaga Guds utvalda. Och det med rätta. Men alla anklagelser måste falla till marken, för domaren, Jesus, står själv på den anklagades sida! Brotten är sonade. Syndaren förklaras rättfärdig, eftersom Jesus Kristus är den som har dött. Anklagelserna kan vändas från oss mot honom, som tagit på sig alla våra synder, burit och borttagit dem. Så helt är vi förlåtna i honom.
Om nu frågan om utkorelsen genom åren varit en stötesten för åtskilliga människor, så finns det även andra, närliggande frågor, som förmörkat många sinnen. Jag tänker på orden om synden mot den Helige Ande, den synd som inte kan förlåtas. Mycket har skrivits om detta, men låt mig bara peka på en sak. Vad vill den Helige Ande? Hans främsta uppgift är att föra människorna till Frälsaren, till Jesus. Står du honom emot, hörsammar du inte hans kallelser, går du förlorad. Säger du gång på gång nej, bedrövar du Guds Ande, så att han till sist måste lämna dig. Då har du förhärdat dig. Men oroas du över sådana saker, är detta ett livstecken. Det är Andens verk. Låt honom då föra dig till Jesus! ”Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus” (Rom. 8:1 ).
Robert Johannesson
Predikant, Kristianstad