Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Gal. 3:13.
Vad betyder ordet ”förbanna”? Vad är innebörden av ”friköpa”? Ordet ”förbanna” betyder fördöma och är det starkaste uttryck för Guds vrede över synden. Ofta används ordet ”förbannad” som ett uttryck för en människas berättigade vrede över något som gått henne emot. Guds förbannelse över synden är Guds berättigade dom över den människa som bryter mot Guds lag och innebär att hon för alltid drivs bort från Guds ansikte.
I Gamla testamentet berättas om hur Gud överräckte sin lag till oss människor. ”Genom Mose blev lagen given.” Överenskommelsen var sådan, att den som höll lagen skulle få leva. Överträdelse av lagen innebar däremot evig död. Det visade sig att lagen var sådan att ingen förmådde hålla den. Hela Bibeln är full av vittnesbörd om att människan är en lagöverträdare. Detta uttrycks på olika sätt, t.ex. att ”vi syndar på mångahanda sätt dagligen och förtjänar intet annat än straff”. Människans oförmåga att lyda Guds lag kommer sig av syndafallet, och det är för oss omöjligt att ens vilja göra som Gud vill. Det är t.o.m. så illa med den fallna människan, att hon har kärlek till synden och är såld under den.
Ju mindre en människa har med Guds ord att göra, desto bättre är hon i egna ögon. Det är t.o.m. möjligt för henne att känna sig god vid vissa tillfällen. Men en som lärt känna sin egen fromhet beskriver den så här: ”Min fromhet var en tagg i Kristi törnekrona, ty jag har sjunkit så, att Frälsaren med blod min bästa offergärd behövde dyrt försona.”
Eftersom det nu förhåller sig på detta sätt, skulle himlen blivit tom på människor. De människor som Gud skapat för att glädja sig åt skulle helt och hållet förkastas eller gå förlorade. Guds helighet och synden kunde och kan inte förenas. Eftersom människan är i sig orättfärdig, är allt vad hon företar sig också orent. Den som bemödar sig som mest om att uppfylla Guds lag och vilja är lika utan möjlighet att nå Guds himmel som den som lever i synd och skam.
Räddningen bestod i att Gud sände den Ende syndfrie till jorden för att i människans ställe ta straffet på sig. Martin Luther har i en känd psalm beskrivit delar av det verket: ”Till ende Sonen sade han: Jag måste mig förbarma. Far ned uti det syndaland och lös de fångar arma från deras synd och stora nöd. Fräls dem från en evig död och låt dem med dig leva.”
Jesu apostel Paulus kunde därför skriva till de kristna i Galatien att ”Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse, då han blev en förbannelse för oss”. Paulus skrev att Kristus blev det för oss, i vårt ställe, för att den människa som läste eller hörde orden skulle förstå att saken gällde just henne.
”Friköpa” betyder att en lösepenning ges för att någon skall bli fri från sin skuld. Den lösepenning som erlades till Gud var Kristi eget liv eller med andra ord hans blod. Han dog i vårt ställe. ”Rättfärdig led han i orättfärdigas ställe, för att föra oss till Gud.” (1 Petr. 3:18.)
”Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.” Rom. 6:23. För Jesu skull är jag nu i ett helt annat förhållande inför Gud. Jag, som syndar på många sätt dagligen, är i Jesus Kristus fri från syndens straff. Friköpt. Av nåd är jag det. För Jesu skull har jag en daglig syndaförlåtelse för dagliga synder.
Jag får till och med vara Guds barn.
Ingemar Helgesson
Predikant, Gullsjö