Så är årets val överstökat. De partier som mest aktivt verkat för Sveriges avkristnande tar nu åt sig äran för en framgång, som emellertid snart nog kan visa sig vara en pyrrusseger.
Herren Gud, som allseende och allsmäktig råder över alla folk, den Gud som har ”fastställt bestämda tider och gränser” för människornas boende på jordens hela yta och i vilken vi människor ”lever, rör oss och är till”, låter inte gäcka sig. Därom talar Skriften tydligt och allvarligt: ”Jordens konungar reser sig upp, och furstarna rådslår med varandra, mot Herren och hans smorde: ’Låt oss sönderslita deras bojor och kasta deras band ifrån oss.’” Sådana attityder har varit tongivande i vårt land, när det gällt t.ex. kvinnors tillträde till prästämbetet, homosexualitet och aborter. Men det står skrivet: ”Han som bor i himmelen ler, Herren bespottar dem.” (Ps. 2:2–4.)
Barmhärtig, nådig och stor i tålamod ger Herren Gud till en tid valfrihet. När han förelägger människors barn valet mellan livet och vad gott är och döden och vad ont är, blir det möjligt för enskilda och för folk att välja – och att ta konsekvenserna av sitt val.
Vår tids avkristning är ingen nyhet i historien. På profeten Jeremias tid klagade Herren: ”Profeterna profeterar lögn, och prästerna styr efter deras råd; och mitt folk vill ha det så.” Man hade valt att gömma Gud och hans bud. Men Herren hade en fråga till det gudlösa folket och dess ledare: ”Vad skall ni göra när slutet på detta kommer?”
En aktuell fråga! Vad ska de ideologer, präster och politiker som valt bort Gud och satt den ”goda” människan i centrum göra, när Guds tålamod med vårt folk tar slut? Den förfärliga änden på ogudaktighet och ohörsamhet är beskriven i orden: ”Jag har tagit bort min frid från detta folk, säger Herren, ja, min nåd och barmhärtighet.” (Jer. 16:5.) Vad tar man sig då till? Det fanns inga välfärdsprogram som kunde rädda vare sig Israel eller Juda, när dessa egendomsfolkets stammar rågat sina synders mått.
Men in i det sista erbjöd Gud kung Sidkia i Juda villkorslös nåd, då han lät Jeremia vädja: ”Hör bara Herrens röst i vad jag säger dig, så skall det gå dig väl, och du skall få leva.” Här ligger alltjämt den stora valmöjligheten, vår främsta mänskliga rättighet, garanterad av Herren själv: att vända om, höra Herrens ord och få leva! ”O land, land, hör Herrens ord!” Uppenbarligen lever vi fortfarande på fädernas välsignelse. Ännu har inte domen över vårt folk blivit ofrånkomlig. Låt oss då använda den nådatid som till äventyrs står oss till buds till att vända om till Herren, be för vårt folk och sprida Guds ord! Det vore vårt klokaste val.
Sam-Arne Nilsson