Gå Sion din konung att möta!

Vem är det vi uppmanas att gå ut och möta?

Ingen mindre än Ordet, alltings ursprung, Gud av Gud och sann människa, konungars Konung och alla herrars Herre, Offerlammet, som enligt Guds plan en gång för alla straffats för världens synd. Han var här på jorden som tjänare, har nu all makt och kommer snart som den Kung han är. Han ska erkännas av saliga och osaliga. Han ska döma världen.

Han följer skeendet på jorden, i kristenheten, i våra hem, på våra datorers hårddiskar och i våra hjärtan. Ytterst noga, med kärlekens genomträngande blick och barmhärtighetens oförtröttliga uppmärksamhet.

Det var bestämt att han skulle lida. Han skulle bli upphöjd över allt och alla genom att gå korsets väg. Döden under Guds vrede var förberedd för barnet i krubban. Han blev människa för att frälsa, avskilja, bevara och hämta en brud för evigheten. Han har den makten också i ändens trasiga tid. Tack, gode Gud, för det!

En dag, när ångesten har lagt sig över folken, sätter han stopp. För tiden, för alla samhällssystem, de ekonomiska system som fortfarande fungerar, ekosystemen, religionerna, andemakterna. Han sätter stopp för synden – egennyttan, maktlystnaden, upproret, kärlekslösheten, likgiltigheten. Han sätter stopp för den falska kyrkan – den som majoriteten erkän ner och accepterar. Han avslutar den sanna kyrkans arbetsdag och väcker alla döda. Han tar hem bruden, Sion.

Är han min Konung?

– Jag minns när han var det. Men livet är ju mer komplicerat nu. Det är mer och fler att ta hänsyn till. Man måste tänka på helheten och vara mer nyanserad.

Ja, det finns så effektivt kamouflage för avfallet.

Jesus, du som känner mitt hjärta, är du Konung där inne i dag? Har jag alls tid med dig, så som jag rusar fram? Har jag din Ande?

Tillåter jag att Jesus uppenbarar sig som Konungen bland människorna omkring mig? Tillåter jag att han drabbar någon i min närhet, så som han drabbade mig? Han kom med krav. Jo, han lät kraven drabba mig, med absoluta bud, som var odiskutabla och som hotade med död. ”Du skall…” Så gjorde han också med en lagkunnig man i Israel. ”Gör det, så skall du leva!”

Jag försökte. Och min självgjorda kristendom rämnade. Jag grät över min obändiga otuktighet och min förlorade himmel, när synden till sist visat sig vara omöjlig att besegra. Då kom Konungen. Fridsfursten. Allt hade han med sig, färdigt. Nåd, Rättfärdighet, Frid, Salighet, Liv. Det levande Ordet blev till liv för mig, genom Guds Ande. Jag fick se det jag vetat. Allt min Konung gjort och varit hade han gjort och varit i den stackares ställe som själv inte kunde. För mig. Jesus flyttade in och tog sin glädje och frid med sig.

Innan behövdes han inte. Jag var ”bibeltrogen”, kunde avslöja obiblisk kristendom och vinna diskussioner. Jag svor inte och försökte undvika sådant som frestade mig till synd. Jag var relativt snäll och vänlig. Jag trodde jag var till nytta för Gud, men var en pina och ett hinder som egenrättfärdig ”förebild”. Jag, jag, jag. Den onde frestade mig måttligt och hoppades nog att jag skulle fortsätta sova som religiös med kristna förtecken. Men synden visade sig vara med i allt. Och Konungen slog inte av på sina absoluta helighetskrav. Han dödade och gjorde levande. Min Konung blev min kristendom.

Är han min och din Konung i dag? Det som sker stort, sker ofta så tyst. Det kan hända att det skrivna och det personliga Ordet petas från tronen, att helt andra saker blir stora och viktiga. Sitter jag så att jag ser dig, Jesus, eller är siktlinjen skymd och bruten? Frestelserna är många, ofta vita och fina, tröttande, sövande…

Vart ska jag gå för att möta honom?

Ibland kan man möta honom i tempel, som är byggda med händer. Om Ordet predikas och står i centrum där. Men byggnader och strukturer kan ofta förvända synen, som när lärjungarna ville visa Jesus det ståtliga templet (Matt. 24:1).

Vi finner Jesus i Ordet, i Bibeln och i sådan förkunnelse som kommer med Bibelns ord. Där talar Guds Ande, där möter vi herdens röst. Jag möter honom i församlingen, som trots brister och svagheter vilar på Ordet allena. Där möter jag honom i brödet och vinet, i återlösta och pånyttfödda medkristna. Ibland kan det vara så gott att få möta Jesus i en medkristens mun, när synd måste bekännas och lämnas. ”Dina synder är dig förlåtna.”

När ska jag gå?

Nu! Det är en ny dag. Köttet blir aldrig omvänt och begären krigar mot själen. Jag får gå och lämna all synd, alla surrogat, som vill bli trygghet, tröst och livsmening för mitt hjärta vid Konungens fot. Jag behöver Jesus i dag. Behöver ny nåd för att helgas och få Guds kraft och kärlek till tjänsten och missionsuppdraget i sömnens tid. Snart syns han på skyarna. Gå, Sion, din Konung att möta!

Jan Nilsson, Predikant i ELS, Vännäsby