En trend i dagens kyrkosverige och i mönstret av nya och gamla församlingar är åldersuppdelningen. I många större orter är kyrkorna rena generationskyrkor. I vissa församlingar finns nästan bara äldre, i andra mestadels yngre medelålder/barnfamiljer och i ytterligare andra mest bara ungdomar.
Församlingarna utformar sin verksamhet så att den passar målgruppen, och i yttre måtto skiljer de sig så åt. ”Minns du sången” i Svenska kyrkan, sinnesrogudstjänst i Elim och praiseparty i Karisma Center.
Jag är övertygad att denna uppdelning inte är något verk av Guds Ande. Kring Jesus fanns en enda gemenskap av människor, som skilde sig åt i de flesta avseenden. Inte minst var åldersspannet stort. Tänk på Petrus, gift och stadgad, och Johannes, av allt att döma i de yngre tonåren! I den tidiga kyrkan fanns samma bredd, från gamla änkor till ynglingar, som somnade när Paulus predikade.
I sjukvården gör man ofta så, när en smitta börjat spridas, att man håller patienter och grupper av patienter åtskilda. Man stänger avdelningar, utfärdar intagningsstopp och ser till att så få som möjligt träffar varandra.
För den som vill stoppa den smittande tron måste en fortsatt uppdelning av kristna efter ålder, etniskt ursprung, samhällsklass eller tycke och smak vara en målsättning. Och för den som önskar ett fortsatt spridande av ”Jesus-smittan” på samma sätt en tragedi.
”I många större orter är kyrkorna rena generationskyrkor.
I vissa församlingar finns nästan bara äldre, i andra mestadels yngre
medelålder/barnfamiljer och i ytterligare andra mest bara ungdomar.”
För oss i den kristna gemenskapen kan åldersapartheid underlätta livet i någon mån. Inga generationskonflikter, minskat behov av kompromisser i verksamhetsfrågor och färre annorlunda människor att reta sig på. Men för Gud är det en poäng att samla folk av olika fasoner till ett enda folk. Det blir en manifestation av Guds folks frihet när Kyrkan är en tydligt brokig skara, och ett vittnesbörd om det verkliga gemenskapsbandet: Jesus, Herren själv.
Dessutom är det en träning i kärlek och självuppoffring att möta och arbeta med människor som vi får anstränga oss för att förstå och gilla. Inom delar av læstadianismen har man ett uttalat förbud mot ungdomssamlingar. Allt ska vara för alla. Det har nog ibland medfört att de äldre har brett ut sig på de yngres bekostnad och säkerligen bidragit till vissa riktningars tillbakagång. Men man har förstått något viktigt – att vi är kallade att möta vår Herre tillsammans, som en enda familj eller ett enda folk.
Låt oss i tro be om att få göra det och handla så att det kan bli möjligt.
Petter Kollberg, läkare och predikant, Halmstad