Meningsfull verksamhet för daglediga

Är man lycklig pensionär i Kristianstad behöver man inte förslösa sin tid i bingohallar eller på ölschapp. Det finns betydligt bättre alternativ.

På evangelisk-lutherska Föreningens program i Kristianstad finns en punkt för sista tisdagen i månaden som kallas ”samling för daglediga”. Vad innebär då det? Jo, då är det tillfälle för dem som är lediga under dagtid att samlas ett par timmar för att koppla av, föra gemytliga samtal vid kaffebordet och lyssna till något program; det kan vara inspelning av någon predikan, information från missionsfältet såväl som att någon läser dikter eller berättar om en för oss aktuell person. Det kan röra sig om någon av våra föreningars grundare eller en sångförfattare. Författarnas levnadstid och levnadsförhållanden kan många gånger vidga förståelsen för sångernas ord och budskap. Vi som samlas vid dagledigträffarna har kommit upp i den ålder då man gärna ser tillbaka i tiden. Det är inte oväsentligt; tvärtom borde också yngre generationer ges den möjligheten. Utan kunskaper om vårt ursprung kan det vara svårt för oss att förstå vår egen tid och också vår framtid.

Följ med en tisdag hösten 2002!

Vi samlades kl. 14.00 och började med att sjunga sång nr 50 i Lova Herren (LH): ”Så älskade Gud världen all…”, en sång som vi alla sjungit redan under vår söndagsskoltid. Programmet för dagen handlade om sångens författarinna, Betty Ehrenborg- Posse. Betty levde mellan åren 1818 och 1880 – en tid med helt andra värderingar än vår egen tid. Betty var friherredotter och hade det mycket bra ekonomiskt. Hon hade inte behövt arbeta för sin försörjning – hon var ekonomiskt oberoende. Likväl längtade hon efter en egen uppgift i livet.

En ogift kvinna kunde på den tiden bli hembiträde eller guvernant. Betty blev vid 28 års ålder guvernant i en grevlig familj och genom denna familjs vistelse i Stockholm kom hon i kontakt med den tidens väckelserörelser.

Andliga ledare såsom Rosenius kom att spela stor roll för henne. Hon berättar själv att hon genom Rosenius förkunnelse ”lärde sig att grunda sitt barnaskap helt på nåden i Kristus – ej på känslor”. Hon blev medarbetare i Pietisten, och tillsammans med Rosenius översatte hon sånger från engelskan.

1851 grundades en diakonissanstalt, från 1863 förlagd till Ersta, vid vilken Betty undervisade efter en sex månaders lärarinnekurs i England. Redan före englandsvistelsen hade hon börjat med söndagsskola och skrivit och översatt barnsånger. Under kursen blev hon inspirerad av s.k. ”Act Hymns”, dvs. rörelsesånger. Hon skrev då en sång som många känner igen från sin egen barndom och söndagsskoltid. Nu fick vi minnas den tiden genom att aktivt delta i sången, från vilken jag citerar några rader:

Om någon till ont mig locka vill,
då svarar jag: nej, nej, nej!
Mitt öga, mitt öra, mitt hjärta sluts till,
mina händer de öppne sig ej;
ty jag går till det heliga landets ro
där ej ont får bo.

Vi är i vår tid vana vid omorganisationer på arbetsplatser. Sådana ägde rum också på Bettys tid, och vid en omorganisation på Ersta blev Betty övertalig. Aktiv som hon var, startade hon en egen seminarieverksamhet, som pågick en tid.

1856 gifte hon sig med friherre J. Posse, som gav ut en tidning, Väktaren, i vilken Betty varit medarbetare redan före äktenskapet. Deras äktenskap blev kort men lyckligt och paret fick tre barn. I LH har vi en missionssång, som sonen August Posse översatt från engelskan, nr 733: ”Du, för vars allmaktsord…”

August hade ämnat att efter akademiska studier gå ut som missionär men avled redan 1887. Då beslöt systern Hedvig att gå in i tjänsten i sin brors ställe. Hon var född 1861 och sändes år 1887 till Sydafrika i Svenska kyrkans tjänst.

Betty dog på sin 62:a födelsedag den 22 juli 1880. På födelsedagens morgon läste sonen Ps. 40, där slutorden är: ”Min hjälp och min befriare är du; min Gud, dröj icke.” Gud dröjde inte – svar kom så gott som ögonblickligen. Nästan utan en suck gick hon över gränsen.

Betty hade under sitt liv varit en ödmjuk kristen och försökt att förhärliga sin Frälsare i allt. Hon hade levt ett rikt andligt liv och utfört ett av Herren välsignat arbete. Trots detta kände hon sig dock som en syndare, som i allt behövde sin Frälsare. Sången ”Jag är ett svagt och hjälplöst lamm..” vittnar om det (LH nr 556). Detsamma gör sånger som hon översatt, t.ex. ”Klippa, du som brast för mig… ” (LH nr 580). Denna sång fick tillsammans med Ps. 40 avsluta första delen av vår samling.

Så följde kaffestunden! Kakor och kaffe står någon av deltagarna för. När kakfaten är tomma fylls ett par små korgar med kaffepengar, som lämnas som bidrag till föreningens missionsprojekt, gatubarnsprojektet i Nakuru, Kenya.

Anna Nilsson, Kristianstad

Källor: Feldt, Psalm-och sångdiktare i Sions toner, Stockholm 1944. Lövgren, Katarina Elisabet Posse född Ehrenborg, En livsbild från nittonde århundradet (verksamhet före äktenskapet), Sthlm 1914. Andersson, Stina, Betty Ehrenborg- Posse, en söndagsskolans pionjär, BV:s Julkalender 1951.